Anonym (SC) skrev 2014-08-01 12:10:33 följande:
Håller med Frontline ovan, prata igenom saken och gör inget ni inte är överens om!
Har under ett 20-årigt äktenskap provat flera varianterna:
- försökt leva med för lite sex för mina behov, blev frustrerad så in i h-e
- hon uppmanade att skaffa någon vid sidan om och då blev det en öppen relation för att vi skulle ha ett jämlikt förhållande. Dock försökte jag aldrig ragga upp någon annan eftersom det kändes som en usel ide så jag utnyttjade aldrig det där med att jag fick hoppa i säng med andra
- försökt locka henne och det gick bara inte, hon blev bara mer stressad och låste sig
- jag satte till slut upp trekanter till henne och även om hon var jättelockad av tanken så var hon besviken efteråt
- la sedan ner sex helt och hållet men då fick hon panik och började nyttja det där med att vi hade en öppen relation
- vi hade ett par gränser för den öppna relationen, kondom (ett _absolut_ krav från henne) och ärlighet. Dom gränserna klampade hon över och då gick allt åt helvete.
Idag är vi skilda och den gemensamma vårdnaden om barnen är en jävla katastrofzon. Själv tålde jag allt utom sveket och lögnerna från henne på slutet.
Jag älskade henne in i kaklet. Jag saknar det vi hade så förbannat men kommer inte att ta i henne med tång resten av mitt liv.
Idag känner jag mig som motsatsen till en alfahanne. Har aldrig tänkt att jag hade så mycket till manlighet men hon krossade det lilla jag hade fullständigt. Har gjort några få försök att dejta de sista åren utan några som helst framgångar och hon flyttade snabbt ihop med en annan snubbe.
Sensmoral:
- vi är olika, acceptera det och försök hitta en lösning! det kan innebära att gå lite utanför de vanliga ramarna
- gör inget som ni inte är överens om!
Du tror inte du satte igång något hos henne som till slut efter olika konstellationer ledde till total avtändning för henne när det gällde sex med dig.
