sambon vill inte jobba?

jag skulle bli särbo, allvarligt! Var och en sköter sin egen ekonomi från och med nu och sambon får försöka inse att man inte kan åka snålskjuts hur länge som helst. Förstår verkligen att du är besviken. Vissa människor orkar inte, precis som din sambo säger, så kanske skulle man behöva byta jobb till nåt som är lite lugnare? 

Tyvärr finns det ju en del personer som mest bara är lata också, vet inte hur väl det stämmer in här? 
Jag har en son som blir väldigt trött av mycket människor, mycket ljud osv så jag ser för mig att han troligen inte kommer orka ha ett vanligt jobb, eller inte jobba heltid när han kommer ut i arbetslivet. Kan sambon vara i liknande sits? 

Oavsett vad så är du och din sambo vuxna, du ska inte behöva dra hela lasset och ha en massa skulder! 

Vad har ni i övrigt för inställning till ansvar i det gemensamma hemmet? Fördelning av hushållsarbete och att ta hand om barnen?

Har ni diskuterat dessa saker?

För mig är det självklart att alla vuxna i en relation tar ansvar för ekonomi, hushållsarbete och barn och det är nånting jag tar en diskussion om tidigt i ett förhållande. Jag skulle inte acceptera att en vuxen, frisk och arbetsför människa dräller hemma och förväntar sig att bli försörjd.

Ni borde ha helt separata ekonomier, flytta isär om han inte betalar sin del av räkningarna.

Jag håller med om att det är dags för separat ekonomi. Då kanske din sambo börjar förstå vad konsekvenserna av att inte jobba faktiskt är. Och hjälper inte det tror jag inte det är ett förhållande jag skulle ha velat vara kvar i om jag vore dig.

Förresten skulle jag vilja ge dig en applåd för en bra skriven trådstart, som visar att det är inga problem alls att skriva könsneutralt utan att använda "hen".

Här blev det dött i diskussionen. Att döma av tråden för nån dag sen skriven av en kvinna som inte ville jobba och som fick mycket medhåll får mig att tro att en stor del av FLs medlemmar lever på sina respektive eller möjligen skattebetalarna. Eller hyser en dröm om att göra så.

Men det var nog det TS ville komma fram till med tanke på den könsneutrala trådstarten följt av tystnad.

rätt sjukt. Nog kan det vara bekvämt att bli försörjd men herre gud, man vill väl bestämma över sitt eget liv? Ha nån slags självrespekt och dra in åtminstone en del av hushållskassan är väl det minsta tycker jag 

Tack för alla svar. Vi har en lgh som vi skaffade beräknat på att båda jobbar heltid så om vi skulle ha separat ekonomi och betala hälften var av räkningarna som det är nu skulle jag lägga 25% av min lön och sambon runt 70% av sin, så mkt skiljer det tyvärr. Jag känner mig illa till mods av att tänka på det för jag vet att jag har helt andra förutsättningar , jag har de senaste två åren fått två väldigt bra löneförhöjningar och jag har inte svårt att få jobb. Jag har alltid vetat att jag kommer tjäna mest och det är helt okej med mig att lägga 25% mer. Men jag vill inte slita för att sambon ska kunna lata sig!
När vi pratar om framtiden så är det alltid sambon som har stora planer, vi ska resa till massa fantastiska ställen , flytta till ett flådigt hus köpa fina möbler och allt möjligt, tjäna stora pengar, och det är även sambon som gärna unnar sig saker - sånt som jag inte känner att jag har råd med trots att jag tjänar långt mer än dubbelt så mkt. Och när vi pratar om jobb så är det alltid så att massa saker SKA hända det är ju bara det att inget faktiskt händer..

Nu har jag ju annat att göra oxå så jag hinner inte svara var femte minut.

jag förstår dig precis. Tyvärr är det enda som kan skaka om just att DU bestämmer hur du vill ha det för egen del, with or without, liksom 

eftersom ni verkar ha pratat om detta många gånger är det nog dags med deadlines och krav.

Vad är det sambon säger ska hända men som inte händer? Jobba mer, tjäna bättre antar jag? Men samtidigt går det i MOTSATT rikting eftersom sambon gått från heltid till deltid som ett resultat av egna val, har jag förstått det rätt?

Vad säger den (könslöse?) sambon när du påtalar det?