Lärare!? Socionom!? Juridik!? HJÄLP, kan inte bestämma mig.

Jag tror inte att socionomyrket nödvändigtvis skulle innebära mer problem än de andra kategorierna, kanske bara problem av en lite annan karaktär - beroende på. Jag skulle nog välja socionom p.g.a bredden och möjligheterna att utvecklas vidare åt olika håll - du kan bli allt från enhetschef till socialarbetare till kurator eller psykoterapeut o.s.v. Men jag har å andra sidan inga jätteproblem med problemen som man kan komma i kontakt med som just socionom.

Lärare förknippar jag liksom du säger med stress och dåligt betalt.

Ett alternativ är ju att du börjar läsa juridik nu och om du märker att det blir för tungt eller är ointressant så kan du fortfarande söka till och sen hoppa på socionomutbildningen som börjar en termin senare?

Om du verkligen gillar att arbeta med barn så tycker jag du ska satsa på lärare. Gör utbildningen till det du vill den ska vara, det vill säga var inte nöjd med bara lägstanivån (G) utan ansträng dig verkligen för att få djupa kunskaper. Det behövs framför allt lärare som ser helheten, till exempel i matematiken. Vi ser ju hela tiden i media hur resultaten sjunker, främst i matematik.

Om du verkligen ser sambandet mellan det du ska lära ut och vad eleverna ska bygga vidare det med i åk 4-6, 7-9 och sedan gymnasiet kommer du troligen att bli en utmärkt lärare. Det finns tyvärr många lärarstudenter för åk 1-3 som har problem med detta då de själva är ganska så svaga i matematiken. De klarar så klart av det de ska lära ut, men att se helheten blir nästan omöjligt för dem då de knappt själva behärskar matematiken för åk 9.

Om jag tar matematiken som exempel:
Vad är t.ex. pre-algebra (även kallad retorisk algebra) och varför är det bra att introducera denna form av algebra för små barn? Varför är det viktigt att barnen förstår vad ett "=" betyder? Vilka konsekvenser får det om barnen lär sig fel? Vad innebär egentligen det som står i läroplanen, hur ska det tolkas? Samt jättemånga andra frågor.

Det är det här didaktiken handlar om, försöka få svar på frågorna:
Vad ska läras ut?
Varför?
Hur?

Att se hela kedjan och inte bara stirra på den del man själv ska lära ut är inte helt enkelt, men enormt givande. Så känner du att du behärskar ämnena och gillar att arbeta med barn: du behövs i skolan!

En hel del säger att lärarutbildningen är löjligt enkel. Kanske om du bara satsar på att klara G med minst möjliga marginal och bara plugga 10-20 timmar i veckan. Om du vill få med dig så mycket som möjligt från utbildningen och verkligen pluggar heltid kommer utbildningen att ge dig så mycket mer.

Lärare är inte så dåligt betalt heller som alla säger. Visar man framfötterna och är en duktig lärare samt ser till att byta arbetsgivare några gånger så kommer lönen snabbt upp. Tyvärr måste man byta jobb ett par gånger för att få upp lönen. Sedan beror ju det så klart på vad man jämför med om lönen är bra eller dålig. Anser du lönen som lärare vara för låg kan du ju alltid disputera efter avslutad lärarutbildning och ev. några års erfarenhet från skolan. Då kan du bli lektor i skolan och då kan staten skjuta till 10000 kronor/månad. Eller så kan du då även bli anställd av universitetet för att själv utbilda blivande lärare.

Det är stressigt att vara lärare, beroende på arbetsplats givetvis. Men jag har haft många olika jobb och bara som lärare flyger mina dagar förbi. Jag älskar det kreativa, att tillverka uppgifter och hitta på nya övningar. Det är underbart när mina elever vill äta lunch med mig och berätta vad de ska göra i helgen. Jag har dessutom turen att ha en chef som "ser" mig, vi lärare är inte bara en flock utan individer (tyvärr har vissa rektorer liten koll).

Under utbildningen tyckte jag dock inte om praktiken. Jag är en sådan som behöver få en relation till mina elever, och det hinns inte på praktik eller vikariat.

Personligen skulle jag undvika utbildningar som främst leder till jobb inom kvinnodominerade yrken eller yrken som främst har det offentliga som arbetsgivare.
Du kommer jobba till 70, och det är inte kul att fastna på ett jobb som knappt ger mat på bordet för en arbetsgivare som inte vill eller kan ge karriärsmöjligheter.

Alla de tre nämnda yrkesgrupperna ger karriärsmöjligheter. Att behöva jobba till sjuttio behöver man högst troligtvis inte heller göra. Och även om lärare och - vissa socionomtjänster - generellt sett tjänar sämst i just detta sammanhang så ger de ju definitivt en lön som ger en mat på bordet i alla fall. Om man inte är helt verklighetsfrånvänd d.v.s.

Du och jag har nog olika definition av karriärsmöjligheter.
För övrigt skrev jag knappt ger mat på bordet, och kunde inte tro att nån skulle vara så verklighetsfrånvänd att hen tolkade det bokstavligt.

Och jo, det är högst troligt att vi, innan TS nått pensionsålder, höjt den till 70.

Knappt ger mat på bordet? Vad sägs om en lärare (lektor på gymnasiet) som tjänar 44000 kronor/månad vid 35 års ålder? Vet flera lärare (lektorer) som tjänar över 40000 nu efter reformen. De tjänar till och med mer än vissa rektorer så nu börjar några rektorer att muttra över att det finns lärare som tjänar mer än dem. Så de lärare som fortbildar sig och skaffar en forskarexamen har absolut karriärmöjligheter och en bra lön att vänta sig.

Dessa lärare är nog ganska få än så länge, men kommer att bli fler och fler. Tror nog att lärarlönerna generellt är på väg upp ganska rejält inom en snar framtid.

Men för att bli lektor så måste du ju gjort en halv forskarutbildning. Det räcker ju inte med lärarutbildning. Så så himla bra betalt är det inte.