Är vi skapta för monogami?

Vi är väl en skapta för någonting. Finns liksom ingen plan för hur människor ska leva. Naturen bryr sig inte om människor mår bra eller inte så länge vår art överlever.

Men om man ser till att få ett så bra samhälle som möjligt så är nog monogami det bästa.

Jag tror på monogami eller iaf seriemonogami, dvs att man ev byter partners under livets gång men är trogen.

Jag själv tex har inget intresse av att vara otrogen.

Sen tror jag att det finns många som inte klarar av eller vill ha monogami. Och det är helt ok så länge man är ärlig med det. Att man då försöker träffa någon likasinnad.

Nej, inte skapta för monogami.
Ja, det finns många som  levt över 50 år utan att kyssa nån annan,. Var tnkarna är, bör tankaena vara

Ja och nej. Vissa är säkert byggda för monogami och andra inte. Att ifrågasätta normer är ju inte fel, ett bra sätt att sortera ut vart man själv står. Personligen tror jag att om fler hade öppna relationer så skulle färre bli bedragna och sårade och fler samveten skulle vara rena. Men hur fan man än gör ju är ju god kommunikation a och o.

De jag känner som har öppna relationer tror jag har en mer intim relation än många som lever monogamt. Just för att det finns inga hemligheter och annat som skaver, de känner varandra fullt ut, tvekar inte, pratar osv.

Tror mentaliteten att både ha och äta kakan är fel, när man inte själv vill dela med sig av kakan. Då får man nog fundera rejält.

Är emot otrohet själv och jag skulle aldrig fixa att vara det, tror jag iaf, det har aldrig lockat mig under mina år på jorden iaf. Däremot så vet jag precis hur det känns att bli bedragen, lurad och få lögner och blånekande rakt i ansiktet. Vill aldrig utsätta någon annan för att känna så som jag gjort, vill aldrig få någon annan att tvivla och tveka på sig själv så som jag gjorde. Vill inte såra eller skada någon på det sättet alls. Kommer aldrig få ihop hur man kan påstå sig älska någon och ändå gå bakom ryggen på den, det går över mitt förstånd helt det där. Det har tagit mig år att hitta tillbaka och jag är nog inte klar ännu. Tillit var inte enkelt för mig innan och det är inte enklare idag.

Så även om jag tror på monogama relationer, så tror jag inte på dem för alla och jag tror inte att man matchar med bara en person under en livstid, även om vissa verkar hitta rätt partner det första de gör och det är ju bara att vara glada för deras skull Att man kan älska fler än en är ju logiskt så som jag ser det, däremot betyder det inte att man vill leva med fler än en åt gången, kärlek är olika. Folk kan älska fler än ett barn lika mycket så varför skulle de inte kunna älska fler än en man/ kvinna åt gången, rent logiskt alltså.

Bara för att man kan saker så betyder det inte att man alltid vill det eller att man lever ut det. Sist jag kollade var iaf jag mer än ett djur som konstant går på instinkt. Tvärtom så går jag ofta emot mina egna impulser och strider med dem och gör tvärtom.

Jag kan steka oxfile, men jag avstår gärna från att äta den.

Vet inte, jag vill vara monogam men har varit otrogen själv. Har svårt att tänka mig att min partner skulle vara med en annan, men å andra sidan har jag varit "den andra kvinnan" och kan då på något sätt acceptera att min man har sin fru också. Fantiserar tom om att vi ska kunna leva sida vid sida och vara systerfruar. Tror att monogami främst är en social konstruktion som gör samhället lite mer jämställt och "civiliserat". Färre ensamma hannar som kan leda till revolution.

Folk får ju leva hur de vill, men andelen otrogna (runt 50% för båda könen) betyder att trogen monogami i alla fall inte verkar falla sig särskilt naturligt för de flesta. Detta till trots att samhället alltid har förenat detta med ett stort socialt stigma. Dubbelt hot (när båda sexande parter var gifta med varsin annan) var belagt med dödsstraff fram till 1779 och utgjorde ett äktenskapshinder fram till 1915.

Att inte vara vuxen och inte gift är suspekt, säger man att man är polyamorös i fikarummet får man säkert en hel del blickar och prat bakom ryggen och åtminstone kvinnor verkar vilja ha ett stort kalas till vigsel ett par gånger i livet.

Men att sedan vara tillsammans "tills döden skiljer oss åt" och hålla sig till ens maka medan man är gift är något som en minoritet gör.

Fast även om folk är otrogna så betyder ju inte det att de inte vill leva monogamt. Det är väl snarare så att de byter partner än skaffar en till.

Att vara skapad förutsätter en skapare och nån sån finns ej.

Så nej. Vi är inte skapade för någonting. En del trivs med eller nöjer sig med monogami. Andra inte.

Hej! Jag heter Marika Hellgren och går sista året på gymnasiet. Jag håller just nu på med mitt gymnasiearbete där jag undersöker kopplingen mellan otrohet och monogami och undrar ifall någon vänlig själ därute hade kunnat svara på min enkät.

Det är 11 enkla frågor och tar inte lång tid. Tack på förhand! Kram till alla som svarar!

docs.google.com/forms/d/1ZJjWnFzZ8USyC390ARG2pFm24BFsQAZidxvcVBoFAL4/viewform

Jo det finns de som klarar monogami i 50 år

Det beror på deras moral

Ja, det tror jag.

Eller hur fula de är.

(Det är väldigt stor skillnad på hur många möjligheter man får till att vara otrogen under ett liv faktiskt, beroende på utseende och umgänge)

Tror absolut inte det hänger på det. Många får chansen och tar ändå inte den

Jo men det är fortfarande skillnad mellan att få tre chanser på ett liv eller ett dussin varje helg.

Jämför Sten Stensson, revisor i Hjo med valfri rockstjärna. Det känns väl ändå  rimligt att risken för otrohet är högre i det senare fallet?

Nej i grunden tror jag inte vi är monogama utan något vi lärt oss. Därför trpr jag det också väldigt vanligt med otrohet, tror att typ hälften av alla par som har många år på nacken kommer att råka ut för någon form av otrohet. Sedan finns det ju så klart de som levt 50år tillsammans utan att ens tittat åt någon annan.