• Anonym (#enavalla)

    Kan misshandlaren ändra sig?

    Under försommaren 2014 hade Sveriges radio en temavecka om våld i nära relationer. Det blev på många sätt ett uppvaknande för mig. Jag har själv aldrig sett mig som ett offer för misshandel eftersom jag aldrig blev fysiskt angripen av mitt ex, men det stod nu klart att även upprepade verbala kränkningar räknas hit. Jag gjorde slut med mitt misshandlande ex för över tio år sedan och lever nu i en sund relation. Vilken skillnad det är att inte ständigt behöva tassa på tå, att kunna vara mig själv och duga för den jag är, utan att precis allt med mig måste göras om. Jag får en kram i stället för att bli kallad "jävla hora" flera gånger om dagen. Jag lovar, till slut blir man inte ens ledsen över att bli kallad fitta, hora och sådant. Man bara rycker på axlarna och hoppas att han ska bli snäll om man bara är till lags lite, lite mer. Jag vet att han har en annan nu, och jag kan inte låta bli att undra om han är lika elak mot henne med. Kan en misshandlare ändra sig? Jag stod inte ut till sist utan tänkte att antingen tar jag mitt liv eller så blir jag fysiskt sjuk av ett sargat psyke och dör av det. Jag är #enavalla . Vem är du?

  • Svar på tråden Kan misshandlaren ändra sig?
  • Yamaha75

    Hej det är nog det bästa du gjort i ditt liv att lämna en sådan partner. Jag tror inte en som misshandlar blir annorlunda någon gång. De söker sig till tjejer/kvinnor som de vet de kan trycka ner.

  • Flisan79

    Ja det kan man, men en förutsättning är att man själv är medveten om att man har problem. Att man tar på sig hela skulden och själv vill ändra sitt beteende.

    Tyvärr inte allt för vanligt hos den typen av människor. Men de finns.

    Jag har även hört om de som brutit beteendet iom ökad ålder eller byte av partner.

  • Anonym (#enavalla)
    Yamaha75 skrev 2014-08-03 15:08:06 följande:

    Hej det är nog det bästa du gjort i ditt liv att lämna en sådan partner. Jag tror inte en som misshandlar blir annorlunda någon gång. De söker sig till tjejer/kvinnor som de vet de kan trycka ner.


    Kan bara hålla med om att det är det bästa jag gjort. Fast det kändes inte så då, det kändes som om jag gav upp att försöka rädda kärleken. Det känns hårt att han troligen inte älskade mig också.
  • Anonym (#enavalla)
    Flisan79 skrev 2014-08-03 15:09:38 följande:

    Jag skulle dock alltid råda den misshandlade att gå. Misshandlaren ska ordna upp sin skit själv.


    Jag försökte få rätsida på hans liv, men han ville inte samarbeta. Jag ville att hans skulle gå klart skolan, kamma sig och skaffa ett jobb och dra sitt strå till stacken. Om han bara gjorde det kanske han skulle sluta vara så passiv, tänkte jag. Och därmed snällare mot mig om han blev självgående. Sådär går det med ungar som blir curlade, kan inte torka sig i häcken själv.
  • Anonym (#enavalla)
    Anonym (#enavalla) skrev 2014-08-03 15:30:05 följande:

    Jag försökte få rätsida på hans liv, men han ville inte samarbeta. Jag ville att hans skulle gå klart skolan, kamma sig och skaffa ett jobb och dra sitt strå till stacken. Om han bara gjorde det kanske han skulle sluta vara så passiv, tänkte jag. Och därmed snällare mot mig om han blev självgående. Sådär går det med ungar som blir curlade, kan inte torka sig i häcken själv.


    Vad jag ville ha sagt är att jag håller med om att de får ta hand om sitt skit själva, Flisan79.
  • Anonym (skäms)

    Usch, jag måste erkänna att jag har varit en psykisk misshandlare. Jag mår så dåligt när jag tänker på hur jag behandlade min första pojkvän. Jag älskade honom, det gjorde jag verkligen, och jag var ju väldigt snäll också, men ofta kunde jag vara utstuderat elak och har nog sagt saker som satt djupa ärr och kan tänka mig att hans självförtroende var lite si så där när JAG dumpade honom. Jag var ung då.

    Jag gick i terapi, först med kurator och sedan med psykolog. Flyttade till helt ny stad och la hela mitt gamla bagage bakom mig. Sedan träffade jag en ny pojkvän, som i sin tur var en psykisk misshandlare.

    Nu har jag separerat med honom också, och arbetar fortfarande med att få ihop mina pusselbitar, men någon misshandlare är jag verkligen inte.

    Har vuxit upp med en psykiskt misshandlande mor, och hon är än idag.

  • Anonym (#enavalla)
    Anonym (skäms) skrev 2014-08-03 16:00:57 följande:

    Usch, jag måste erkänna att jag har varit en psykisk misshandlare. Jag mår så dåligt när jag tänker på hur jag behandlade min första pojkvän. Jag älskade honom, det gjorde jag verkligen, och jag var ju väldigt snäll också, men ofta kunde jag vara utstuderat elak och har nog sagt saker som satt djupa ärr och kan tänka mig att hans självförtroende var lite si så där när JAG dumpade honom. Jag var ung då.

    Jag gick i terapi, först med kurator och sedan med psykolog. Flyttade till helt ny stad och la hela mitt gamla bagage bakom mig. Sedan träffade jag en ny pojkvän, som i sin tur var en psykisk misshandlare.

    Nu har jag separerat med honom också, och arbetar fortfarande med att få ihop mina pusselbitar, men någon misshandlare är jag verkligen inte.

    Har vuxit upp med en psykiskt misshandlande mor, och hon är än idag.


    Jag tolkar det du skriver som positivt, trots allt .För du har gjort allt som stått i din makt för att bryta ett dåligt mönster, du är medveten om dina inlärda brister, vet vad de beror på och är villig att förändra dig. Heder åt dig! Pojkvännen tog kanske stryk, det var synd men inget att göra något åt såvida du inte vill skriva honom ett brev. Att du själv fick en misshandlare på halsen, hur kändes det att få mothugg av den typen? Svarade du med samma mynt eller vek du dig? Intressant tanke, men faktum är att alla kan råka ut för detta. Lycka till framöver, det kommer gå jättebra för du har självinsikt.
  • Anonym (ja det är möjligt)
    Anonym (#enavalla) skrev 2014-08-03 15:30:05 följande:

    Jag försökte få rätsida på hans liv, men han ville inte samarbeta. Jag ville att hans skulle gå klart skolan, kamma sig och skaffa ett jobb och dra sitt strå till stacken. Om han bara gjorde det kanske han skulle sluta vara så passiv, tänkte jag. Och därmed snällare mot mig om han blev självgående. Sådär går det med ungar som blir curlade, kan inte torka sig i häcken själv.


    Även den misshandlade bidrar till den sjuka dynamiken i ett misshandelsförhållande. Båda försöker göra om varandra. Fast på olika sätt. Det är inte kärlek.
  • Anonym (#enavalla)
    Anonym (ja det är möjligt) skrev 2014-08-03 16:38:29 följande:

    Även den misshandlade bidrar till den sjuka dynamiken i ett misshandelsförhållande. Båda försöker göra om varandra. Fast på olika sätt. Det är inte kärlek.


    Så sant. Frågan är varför man inte bara drar i stället, och den frågan ställer jag ur bägge perspektiven. Varför håller man på så här? Dålig självkänsla?
Svar på tråden Kan misshandlaren ändra sig?