• Anonym (Vad "skönt", jag är inte knäpp!)

    Amfetamin..

    Min sambo och jag pratade om vårt förhållande och varför det är som det är, vi är på väg att gå isär, jag håller på att leta bostad. Han tycker jag blivit en bitterfitta igen och jag undrade om han hade en aning om varför det blivit så igen? Varför han inte var med och lagade mat, handla, finnas där, plocka undan och bara vara en sambo och pappa? Då ville han berätta något som han inte visste hur han skulle säga eller hur jag skulle reagera på. Jag sa att jag antog. Han berättade. Amfetamin. I stort sett dagligen sen vi blev tillsammans igen. Anledningen var att, som han sa det, jag ville göra saker, få saker gjorda och för att orka med det så tog han det här. Jag blev alldeles tom men började ändå gråta, han ljög för mig igen! Varför är jag så jäkla dum och går på allt detta prat och satsar än en gång på honom, på oss, på vår så kallade familj?


     


    Min fråga till honom blev: vad har hänt här hemma egentligen, vad har blivit gjort, har det varit värt det?


    Han tänkte ett tag, sjönk ihop och sa: ?Nej, har meckat med bilarna (hans bilar) men annars så? Hmm?


     


    Han berättade att det är därför han varit så ostadig i humöret, kallat mig saker som jävla fitta, skrikit på mig och vår son, sin mamma med för den delen. Slagit i dörrar och haft sig. Och så har han mage att säga att han tycker jag blivit en bitterfitta ? jag som stått ut med så mycket skit och allt hans rökande (inte de vanliga cigaretterna då utan också gräs och hasch), frånvarande, skrik och bråk. Skuldkänslorna som jag haft för att jag säger fel saker hela tiden och får snäsiga svar tillbaka.


    Gud vad skönt, det är inte jag som är knäpp, jag har inte haft fel. Han har ljugit om SÅÅ mycket så jag nästan vill kräkas på honom, är helt tom på känslor men ändå så arg och besviken. Varför inte prata med mig när jag frågade om han tar något mer än rökat? Varför än en gång ljuga mig rakt upp i ansiktet?.!!
    Jag är på väg härifrån, med vår son. Så fort jag får en bostad så är vi borta. Han kommer att få träffa sin son, inte själv utan med kanske farmor över helgen. Jag litar inte på honom längre utan det förtroende som kommit tillbaka är borta, han måste ta hjälp.

    Någon annan som varit med om liknande?


     

  • Svar på tråden Amfetamin..
  • Anonym (usch då =()
    Anonym (Vad "skönt", jag är inte knäpp!) skrev 2014-08-05 22:49:27 följande:

    Min sambo och jag pratade om vårt förhållande och varför det är som det är, vi är på väg att gå isär, jag håller på att leta bostad. Han tycker jag blivit en bitterfitta igen och jag undrade om han hade en aning om varför det blivit så igen? Varför han inte var med och lagade mat, handla, finnas där, plocka undan och bara vara en sambo och pappa? Då ville han berätta något som han inte visste hur han skulle säga eller hur jag skulle reagera på. Jag sa att jag antog. Han berättade. Amfetamin. I stort sett dagligen sen vi blev tillsammans igen. Anledningen var att, som han sa det, jag ville göra saker, få saker gjorda och för att orka med det så tog han det här. Jag blev alldeles tom men började ändå gråta, han ljög för mig igen! Varför är jag så jäkla dum och går på allt detta prat och satsar än en gång på honom, på oss, på vår så kallade familj?


     


    Min fråga till honom blev: vad har hänt här hemma egentligen, vad har blivit gjort, har det varit värt det?


    Han tänkte ett tag, sjönk ihop och sa: ?Nej, har meckat med bilarna (hans bilar) men annars så? Hmm?


     


    Han berättade att det är därför han varit så ostadig i humöret, kallat mig saker som jävla fitta, skrikit på mig och vår son, sin mamma med för den delen. Slagit i dörrar och haft sig. Och så har han mage att säga att han tycker jag blivit en bitterfitta ? jag som stått ut med så mycket skit och allt hans rökande (inte de vanliga cigaretterna då utan också gräs och hasch), frånvarande, skrik och bråk. Skuldkänslorna som jag haft för att jag säger fel saker hela tiden och får snäsiga svar tillbaka.


    Gud vad skönt, det är inte jag som är knäpp, jag har inte haft fel. Han har ljugit om SÅÅ mycket så jag nästan vill kräkas på honom, är helt tom på känslor men ändå så arg och besviken. Varför inte prata med mig när jag frågade om han tar något mer än rökat? Varför än en gång ljuga mig rakt upp i ansiktet?.!!
    Jag är på väg härifrån, med vår son. Så fort jag får en bostad så är vi borta. Han kommer att få träffa sin son, inte själv utan med kanske farmor över helgen. Jag litar inte på honom längre utan det förtroende som kommit tillbaka är borta, han måste ta hjälp.

    Någon annan som varit med om liknande?


     


    Jag har varit med om något liknande, dock utan gemensamma barn inblandade. Han hade dock barn sedan tidigare så det fanns barn i bilden. 

    Han missbrukade hasch, marijuana och amfetamin (ja, och annat också ibland typ kokain). Han var helt tappad bakom det där och det tog flera år för mig att förstå att han inte kunde/ville sluta. Jag föll gåååång på gååång för hans lögner och hans snack om att det var annorlunda nu och blablabla-kidsen och du är det viktigaste.

    Sedan i slutändan fick en ändå heta surkärring och tråkfitta eftersom inget någonsin fungerar i en missbrukares liv och när man lever ihop med en så lägger de skulden på den enda som verkligen finns där till 100%. Ja, du vet säkert hur det är...

    Jag har massa historier om detta, men ska inte tråka dig hela dagen. Poängen är att jag lämnade honom efter ungefär 4 år och det var SÅÅÅ skönt! Det blev så mycket mer gjort utan honom kan jag lova dig. Vilken skillnad på liv och livskvalitet! 
  • Anonym (F7)

    Jag är i den sitsen nu typ,fast jag vill inte lämna min man..vi tjafsar o bråkar ofta,mår skitdåligt psykiskt. Hans humör skiftar på sekunderna,första älskar han mig sen sekunden efter så hatar han mig...SUCK! kanske får skylla mig sj som stannar kvar men kan ju lixom inte bara stänga av känslorna o dra,vi har ju ändå haft 14 lyckliga år o 1 son tillsammans

  • Anonym (Fjodor)

    Hmm var är alla drogliberaler nu? De som hävdar att det bara drabbar brukaren.

  • radwanska
    Anonym (Fjodor) skrev 2014-12-18 23:09:31 följande:

    Hmm var är alla drogliberaler nu? De som hävdar att det bara drabbar brukaren.


    Men det är det väl verkligen ingen som hävdar.

    Jag är väl liberal och provat det mesta själv, men klart att droger kan rasera allt, både för individen och de närstående
  • Anonym (Fjodor)
    radwanska skrev 2014-12-18 23:28:46 följande:
    Men det är det väl verkligen ingen som hävdar.

    Jag är väl liberal och provat det mesta själv, men klart att droger kan rasera allt, både för individen och de närstående
    Då har du inte varit med i diskussionerna här på FL
  • Anonym (självmål)
    Anonym (Fjodor) skrev 2014-12-18 23:09:31 följande:

    Hmm var är alla drogliberaler nu? De som hävdar att det bara drabbar brukaren.


    Drogbruk drabbar ingen.


    Sen kommer man alltid ha individer som inte kan sköta sina droger, förstår inte riktigt poängen, hamnat i fel tråd kanske?


     

  • Anonym (Fjodor)
    Anonym (självmål) skrev 2014-12-19 15:32:04 följande:

    Drogbruk drabbar ingen.


    Sen kommer man alltid ha individer som inte kan sköta sina droger, förstår inte riktigt poängen, hamnat i fel tråd kanske?


     


    Cirka 15 popcorn stråtrövare på väg.
  • Anonym (Lurad)

    Jag och min kille har varit tillsammans i 2 omgångar. Första gången var det alkohol/röka och annat skit ibland (vad jag vet) Jag gjorde slut och flytta därifrån. I mer än ett halvår hörde han av sig hela tiden och sa att han ville ha mig tillbaka och att han älskar mig. Jag ville inte. Även om jag älskade honom hela tiden. Men tillslut kunde jag inte hålla tillbaka mer och vi började ses i somras igen. Han drack inte speciellt mycket längre och var väldigt go för det mesta. Helt tvärtemot vad han var förra gången vi var tillsammans. I oktober började han beté sig väldigt konstigt. Anklaga mig för massa konstiga saker som inte va sant.

    Jag trodde att han bara mådde dåligt och försökte finnas där för honom. Detta eskalerade väldigt mycket hans temprament blev bara värre och värre och han blev kort sagt helt koko! Jag fatta fortfarande ingenting.

    I mellandagarna visade det sig att han har tagit amfetamin sen vi gjorde slut första gången typ. Han har ljugit hela tiden och jag känner mig så jääävla korkad som inte fatta något alls.

    Han är "föredetta" missbrukare och hade varit "ren" i ca 10 år.

    Hela mitt jävla liv är upponer. Jag hatar honom för det.

  • TjackFen

    Wow, vad folk verkar suga stenhårt....Jag har brukat tjack i typ ett och ett halvt år nu?...och jag har bara blivit snällare och gladare av det. Sure ligger man med en hemsk AT kanske man inte mår bäst men jag brukar för det mesta vara ensam och försöka se film eller ta något lugnande så andra slipper drabbas OM man skulle få för sig något.


    Tjack är nog ingenting man ska monsterbruka typ varje dag....Jag skulle aldrig palla att tjacka såpass mycket VARJE DAG. Sure varje dag kan fungera i små mängder men det är inget jag rekommenderar om man inte har något att landa på eller kan hantera. Kokain däremot kan man köra varje dag OCH kunna sova på. Dock är det ingen bra ide då man troligtvis inte har råd och tar livet av sig till slut.


     


    UNDERSKATTA INTE KNARKETS KRAFT!

  • Anonym (usch då =()

    Oj, ditt hjärndöda inlägg får en att känna hur priviligerad en är som inte brukar drogar. Din slutkläm beskriver verkligen varför en aldrig bör bruka knark. 

    Tjack gör alltså så att en är sömnlös till det börjar lämna kroppen, oftast efter något dygn. Tar du det flera dagar så blir det fler dygn som går utan att du kan sova. Det är ofta här som man gärna tar lugnande tabletter, bensodiazepiner, för att få en möjlighet att komma till ro. 

    Blandningen mellan benz och tjack är ofta det som pajar hjärtat. Genom att trixa med hjärtats rytm, först speeda på för att sedan artificiellt dra ner på tempot. När jag hängde med pundare och vi alla var i tidiga 20-årsåldern så var det gött liksom. Det är många av de här människorna som är döda idag. 

    Så bästa TjackFen, jag förstår inte poängen med ditt inlägg "tjack är så ballt och enkelt". Det är en hemskt lurig drog som bryter upp familjer och saboterar liv.

  • Anonym (Psykssk)
    Anonym (usch då =() skrev 2015-03-06 09:44:54 följande:

    Oj, ditt hjärndöda inlägg får en att känna hur priviligerad en är som inte brukar drogar. Din slutkläm beskriver verkligen varför en aldrig bör bruka knark. 

    Tjack gör alltså så att en är sömnlös till det börjar lämna kroppen, oftast efter något dygn. Tar du det flera dagar så blir det fler dygn som går utan att du kan sova. Det är ofta här som man gärna tar lugnande tabletter, bensodiazepiner, för att få en möjlighet att komma till ro. 

    Blandningen mellan benz och tjack är ofta det som pajar hjärtat. Genom att trixa med hjärtats rytm, först speeda på för att sedan artificiellt dra ner på tempot. När jag hängde med pundare och vi alla var i tidiga 20-årsåldern så var det gött liksom. Det är många av de här människorna som är döda idag. 

    Så bästa TjackFen, jag förstår inte poängen med ditt inlägg "tjack är så ballt och enkelt". Det är en hemskt lurig drog som bryter upp familjer och saboterar liv.


    Exakt!
Svar på tråden Amfetamin..