I väntan på ivf

Hej!

Jag känner precis igen mig i dina känslor. Jag är i en dipp nu. Fick missfall på midsommarafton när jag var i vecka 7, då hade vi försökt i 1,5 år och just blivit uppsatta på kö till IVF.

I måndags kom mensen igen och i veckan kom kallelsen till IVF-kliniken. Det känns skitläskigt att börja med IVF. Orkar inte oroa mig och tänka och deppa mer. Varje månad samma sak.

Jag beklagar missfallet, så himla onödigt!

Känner lite lika så ang IVF, mest det hormonella, då jag redan nu aldrig känner mig lycklig el att nåt är värt att glädjas åt. Bryr mig inte helt enkelt typ..

Men funkar det, då får det vara hur jobbigt som helst :)

Mitt största problem är jobbet. Jag känner att jag inte vill dela det här med mina kollegor och framför allt inte min chef. Och som jag har fattat det är det en väldigt omtumlande och jobbig tid man har framför sig..

Ja, jag har folk runtomkring mig som lyckats ned IVF och de är ju såklart positiva. Bara att hoppas att det funkar.

Har ni försökt länge? Vad är Pergotime?

Jag är också lite orolig för jobbet. Får dessutom ny chef nästa vecka, min förra chef känner till vad som hänt men jag har ingen lust att börja förklara för den nya.

Har du berättat för några kollegor? Eller vänner?

Vi har försökt i 2 år och 8 månader. Jag har inga runt mig som själva haft svårigheter. Det har bara funkat helt enkelt.

Jag har opererats för grova cellförändringar och fått cystor av pergotime och då har jag mått mindre bra psykiskt. I början tyckte jag det hjälpte att prata om det, men nu vill jag "bearbeta" i tystnad. Min chef är så omänsklig man kan bli. De han tycker om är han rar mot men jag har av någon konstig anledning aldrig tillhört dem personerna. Jobbar i industri så mycket folk runt mig..

Mina 2 bästa o äldsta vänner är de som jag får kraft ifrån

Pergotime är hormoner som hjälper till att ge en ägglossning. Trots att prover har visat att jag har ägglossning. Sen har jag tagit en hormonspruta i magen som gör att äggen släpper om mellan 12 o 36 timmar. Detta har inte funkat på mig men det krävdes minst 3 behandlingar av detta inan remissen gick vidare till IVF kliniken i mitt fall i Linköping.

Vet inte alls vad jag kan skriva för att skänka lite hopp eller tröst, hamnar själv i de där svackorna av och an och vet hur totalt knäckande och nedbrytande det kan vara. Det jag själv känner tröst i är att när det väl händer saker så händer de fort och i massor. 

Tänk så här: remissen MÅSTE besvaras inom tre månader (vårdgarantin). Då får ni första tiden. När vi fick första tiden på IVF-kliniken väntade vi oss ett typ "infosamtal" om processen och att det skulle dröja ytterligare flera månader innan något hände, men nej nej. Det var ett planeringssamtal. Läkaren hade då vi kom planerat hela vår behandling. Vi fick info om vilken metod som skulle användas och vilka preparat jag skulle få ta. Hon förklarade hur processen skulle gå till. Därefter gick vi till barnmorskan som bokade in tider för alltihop. Jag fick till och med prova att spruta mig själv i magen. 

Hem gick vi med en lunta papper i handen som representerade hela vår plan, från nedreglering till embryoåterförande. 

Jag vet inte var du söker någonstans och hur andra kliniker är, men jag har en del erfarenheter av vården i stort. Jag har aldrig blivit så väl omhändertagen som den dagen vi skrevs in på IVF-kliniken. De har funnits där med all hjälp man kan behöva för att orka med. Vi har till och med gått till deras psykolog. Har man frågor eller funderingar kan man alltid ringa, och de är supertrevliga och hjälpsamma. 

Det låter som att du just nu befinner dig i den där perioden som det händer mindre än ingenting och du inte ens kan skymta målet. Det var den perioden jag tyckte var värst. Plötsligt en dag kommer kallelsen du väntat på så länge. När du sätter din fot på IVF-kliniken du skrivs in på kommer det hända så mycket att du blir alldeles yr. Du kommer att få hjälp, du kommer att få träffa människor som vet så väldigt väl hur du har det och de kommer att se till att ni kommer vidare på ett eller annat sätt. 

Styrkekramar <3

Vilket underbart fint inlägg. Det gav mig tro och hopp om en sån framtid jag vill vara en del i.

Ja det var verkligen ett fint inlägg som inget hopp! ???

Får jag fråga om er IVF lyckades och vilken stad du bor i?

Jag ska till Sahlgrenska om ett par veckor.

Inger hopp ska det stå, inte ingeT hopp!!

Och alla frågetecken var ett hjärta på min telefon. Förlåt, är inte så haj på det här med Familjeliv.

Jag har själv väldigt svårt för appen, använder datorn istället för att jag tycker att appen är så jobbig ;)

Svårt att säga, jag fick vårt första embryo igår, så det är väldigt tidigt. Men behandlingen har generellt sett gått bra, 6 embryon var tillräckligt bra för att frysas och det bästa fick jag med mig hem. Vi bor i Göteborg, så vi tillhör Sahlgrenska. 

Kul att möta någon mer som ska till Sahlgrenska! Jag har tyckt om dem jättemycket hittills. De känns proffsiga och är väldigt tillmötesgående. Vi har gjort vår utredning på samma ställe (fast i andra korridoren), så har varit där ett antal gånger nu. 

Jag såg i ett tidigare inlägg att du känner dig orolig för IVF-processen. Jag förstår din oro, men så här efter alla behandlingar skulle jag inte säga att det är något som är värre än det du redan gått igenom. Det finns väl få saker som är så jobbiga som väntan, oron och besvikelsen vi är med om månad efter månad? :)

Jag själv är ett kontrollfreak, och jag gillade konceptet av behandlingen. Du har större kontroll över det hela än du haft tidigare, och nu kommer du veta om precis hur många ägg du har, hur många de får ut, hur många som blir bra och du kommer även att veta EXAKT när du får ett frö i magen. Stenkoll ;)