Min kille var otrogen, men jag sa att det var okej, nu ångrar jag mig :(
Jag vill börja med att skriva att jag vill att folk kan se med öppna ögon och inte döma någon för hårt och bespara mig de vanliga moralpredikningarna. Jag skriver detta mest för att skriva av mig och mest för att jag behöver bolla mina känslor med någon som inte är inblandad och som kan se med klara ögon på vad som har hänt.
Jag är gravid v. 18 och för ca 2 veckor sedan sa min pojkvän att han hade panik över min graviditet och hur han inte har upplevt något i livet (han har inte varit singel tillräckligt, han har haft problem med droger osv.)
Han säger att han älskar mig och alltid kommer finnas där för mig oavsett vad som händer. (Tidigare har han sagt att jag är hans stora kärlek men, jag är inte riktigt säker på hur han känner idag.)
Vi diskuterade vad han behövde göra för att må bra och han sa att han skulle vilja ha sex med en tjej och att han ville göra något själv, typ resa eller liknande.
Eftersom han är min stora kärlek vill jag ge honom allt han ber om. Även om det gör ont.
Grejen var att jag sa att han kunde göra detta utan att vi diskuterade det längre. Jag var inte så sugen på att låta min älskling stoppa kuken i någon annan så jag gjorde allt för att inte skulle göra det dvs försökte ha sex med honom så mycket så att han inte kunde tänka på att ha det med någon annan. Efteråt kommer det fram att han och en tjej som han tidigare har jobbat med och som han känner ytligt har träffats och hon har sugit av honom och han har känt på hennes fitta och bröst.
Han har pratat om den här tjejen förut och sagt vilka bra vänner vi skulle kunna bli och att han verkligen ville att vi skulle bli det.
Även efter detta hade hänt och det hade kommit fram har han tyckt att vi ska bli det och ångrat vad som hänt mellan dem eftersom han endast vill vara vän med henne och att vi ska kunna vara det alla tre.
Men.... jag har mått skit och fått riktiga psykbryt flera flera gånger. Min kille tycker att jag har blivit riktigt tjatig och kontrollerande efter detta.
Ikväll efter många om och men fick jag träffa den här tjejen och prata med henne eftersom jag kände att jag behövde det. Kanontjej, det är verkligen synd att hon har haft min killes kuk i munnen annars kunde vi ha blivit riktigt bra vänner och jag träffar inte många vänner eftersom jag oftast är kräsen.
Jag fick veta mer från henne än vad jag visste trots mina utfrågningar hos min kille. Han var rädd att jag skulle flippa totalt när jag träffade henne, men inget värre än att jag råkade i slagsmål med en dörr.(Som han tyckte var en jättegrej, men hade det varit för några år sedan hade jag strypt henne.)
Men jag undrar är jag dum?
Kan jag verkligen leva med mig själv om jag låter dem vara vänner? Hon har faktiskt visat mig mer respekt än vad han har gjort?
Vad ska jag göra åt att min kille känner som han gör? Är det bara så att det är på väg att ta slut, bara att jag inte vill inse det?
Snälla tänk på vad jag började med att skriva!