Levt på soc i 7 år och trivs med det..
Ja jag kommer säkert att göra många upprörda med denna tråd, men jag känner för att vara blodigt ärlig, om än under anonym signatur. Efter separationen med min sambo 2007 så tappade jag lusten, orken och motivationen till det mesta. Hon var verkligen allt för mig, jag älskade henne mycket, vi hade det bra tillsammans och jag har än idag starka känslor kvar för henne. Hon var hela min trygghet på något sätt, och när hon plötsligt stack utan förvarning medans jag låg och sov var det som att hela min värld rasade samman. Jag har aldrig känt så mycket sorg och mått så dåligt som jag gjorde veckorna och månaderna efter separationen. Jag sket i att gå till jobbet, söp ner mig och fick snart sparken och blev arbetslös. Under två år schanserade jag rejält och det var först för ca 3 år sen som jag började bli mer stabil och självständig.Men nu till trådens huvudämne. Jag har inte arbetat sen dess utan levt på soc, kommit med olika ursäkter till varför jag inte kan arbeta och klarat mig med det i hela 7 år. Det värsta är att jag inte känner dåligt samvete eller känner att det är förnedrande. Jag tycker helt enkelt att så mycket livsleda som jag gått igenom så är samhället skyldigt att ställa upp. Jag lever livet slappt och tar vara på dagarna (carpe diem) och det känns skönt att slippa knega.Jag avundas inte längre folk som lever "svenssondrömmen" med villa, volvo, vovve och sommarstuga vid havet. Tycker inte det är värt mödan att sträva efter ett sånt fyrkantigt inrutat liv som de flesta svenssons lever, med ständiga ansvar och förpliktelser bara för att kunna unna sig lite guldkant på tillvaron ibland. Jag har helt enkelt hoppat av ekorrhjulet för längesen, lever spartanskt och trivs med mitt liv. Tycker jag klarar mig bra på de futtiga pengar jag får och känner mig fri och obunden.
Har ni frågor, så ställ gärna och är ni upprörda och anser att jag är en jävla parasit så säg det, men kom också ihåg att det är dumt att döma på förhand, innan man vet hela en persons livshistoria.
Vill mest ha era reflektioner och tankar kring det, såväl positiva som negativa.