Vad vill du bli?

Ibland är det lättare att komma på vad man vill när man väl kommit igång lite, antingen genom arbete eller studier. Jag var precis i slutet av en utbildning när jag av en slump lästa en sommarkurs i juridik och vips, så blev det juristutbildningen istället och det jobbar jag som nu. Sen tror jag man inte ska se det som ett livslångt val. Folk byter karriärer och skolar om sig vilket jag tycker känns befriande.

Förstår vad du menar. Är själv 29 och har först nu börjat få idéer om vad jag skulle vilja plugga till. Man vill ju vara säker så man inte tar en massa studielån och sen ångrar sig... Ta det lugnt och försök jobba ett tag först så kanske polletten trillar ner vad du vill göra!

Jag förstår dig TS! Jag är själv 28år, har två barn, är gift och "allt sånt". Jag har dock inte en aning om vad jag vill göra. Jag blir ju visserligen lite begränsad av att ha familj, men ändå. Jag känner också en stress över det och kan känna mig avundsjuk på folk som bestämt sig, som har ett mål så att säga.

Jag vill bli dietist, men jag är inte behörig ännu då jag saknar Ma2a och behöver 3 poäng till.

Jag jobbade i affär några år efter studenten och kom sedan på att jag ville jobba med ekonomi och hade lite gymnasieekonomi i botten och fick ett konsultuppdrag via ett bemanningsföretag på ett år inom ekonomi, flyttade sedan till en annan stad och pluggade en tvåårig KY utbildning inom ekonomi och jobbade extra på bank och sedan har det varit ekonomi hela vägen, flera år på redovisningsbyrå och revisionsbyrå och sedan två år har jag mitt drömjobb, först var jag redovisningsansvarig, men var så less på redovisning och planerade att börja plugga till rekryteringskonsult men då ville min chef ha en controller hos oss där det ingick personalekonomi och lite personalfrågor samt mycket mer tyngre ekonomi budget, analyser och annat och då fick jag den tjänsten och slapp byta jobb då jag trivs toppen. Så TS försök att jobba först och sedan kanske du vet vad du vill om ett par år. Mitt mål är att bli ekonomichef/personalansvarig någon dag, kanske gå vidare där jag jobbar nu eller på ett mindre företag.

Du behöver inte börja plugga redan nu, livserfarenhet kan hjälpa dig att komma till insikt med vad det är du motiveras av, vad det är som gör dig lycklig. Livserfarenhet kan också förändra dig, förhoppningsvis till det bättre, positiv personlig utveckling kan komma från allt möjligt.

Så fråga dig själv vad det är som gör dig motiverad? Nu pratar jag inte om kortsiktig motivering, med andra ord så menar jag inte den där låten som får dig att känna "fuck yeah"(glöm inte bort den dock!), utan långsiktig och djupare motivation.

Det är en ganska central fråga. Motivationen gör dig självgående, då blir ditt framtida yrkesliv mindre av ett "måste", då du delvis jobbar för dig själv, sedan så garanterar inte det att du inte hamnar på en arbetsplats som du inte trivs med... eller att du blir tvingad att göra några hundår innan saker och ting blir bättre, men det är fortfarande en viktig sak att komma underfund med, och det handlar ju om allt i livet, inte bara ditt yrkesliv.

Blir du motiverad av att hjälpa andra?
Är du tävlingsinriktad?
Vad ger dig en lyckokänsla?
etc

Inspiration kan man få från allt möjligt, medmänniskor, uppväxt, en sång, en film, en textrad etc. Håll fast vid det. Skäms inte över dina val om det är val du gör medvetet. Exponera dig själv mot ny information och nya erfarenheter, det kan inspirera dig. En av mina bästa polare valde att plugga arkeologi efter en resa till Egypten med sina föräldrar. Det var hans "wow" upplevelse.

Har du några mål? Vad krävs för att du skall nå de mål du har? Vad kommer ditt yrke att kosta dig i form av tid, energi osv? Är det värt det?

Personligen så fattade jag mitt beslut rätt snabbt, jag tog studenten 2002, gjorde militärtjänst och sedan kom jag in på mitt första val direkt, det fanns en mängd olika anledningar till varför jag valde just den utbildningen, allt från popkulturella influenser till hur min uppväxt var men det kändes helt rätt och har också blivit helt rätt. :)