Hur allvarligt? Utomkved

Usch lider med dig! Hade utomkveds för några år sedan.

Det kan antingen lösa upp sig själv naturligt, man kan få cellgifter som tar bort det eller så behöver man avlägsna det med kirurgi.

Det du ska vara uppmärksam på är blödningen nu och om du får ont. Till mig sa de att vara vaksam mot smärtor under under skuldran då man kan få det vid inre blödningar. Min äggledare gick sönder och jag tyckte den största smärtan satt i underlivet.

Jag hoppas att det löser sig själv för dig och att det inte blir dramatiskt. Men var som sagt uppmärksam på hur du mår, både smärta och allmäntillstånd.

Usch vad obehagligt!

Jag har otrolig smärta i buken enbart...

Som en mensvärk x4 ungefär.

Blöder en hel del.

Under skuldran känns udda men tack för tipset!

Känner ingen som suttit i min sits och fick inte mycket information av läkarna så man blir ju lite orolig när man inte vet hur det ska vara.

Tusen tack för svar!

Märkte du när den sprack?

Jag märkte inte när den sprack, bara att värken blev mer och mer intensiv under ett dygn. Tillslut låg jag och skakade bara (inte av smärta utan kroppen reagerade så).

Jag tycker du ska ringa och höra med dem igen, att du har så pass ont och blöder så borde de hålla koll på dig kan jag tycka. Det KAN gå väldigt fort vid utomkvedshavandeskap och då kan det bli riktigt allvarligt för dig.

Åh fy!

Smärtan blev värre för en timme sedan hela buken speciellt höger sida och genom hela ryggen.

Ligger nu på golvet, kanske dags att ringa.

Tack,

Ja ring på en gång! Lova!

Hur går det för dig?

Inlagd med dropp sedan igår när jag åkte in.

Känns skönt att vara här faktiskt.

Tusen tack för din uppföljning!

Fantastiskt fint att du kollar :)!!

Åh vad skönt ändå att du är på plats och att de har koll på dig nu.
Hoppas att allt löser sig på bästa sätt!!

Tusen tack!

Men så tråkigt! :( Hoppas de ordnar sej för dej. Jag går runt med ett utomkveds.. har blödit nu 3 veckor.. de är så lite så jag klarar mej med en binda under en hel dag, och när det är "mycket" får jag byta binda 1 gång. Jag äter smärtstillande vid behov och har mer ont på höger sida. Mitt hcg var väldigt lågt när jag första gången sökte hjälp när jag började blöda. Det har sjunkit hela tiden tills nu när läkaren sa att det har ökat lite grann. Jag har nu fått tagit blodprov varje vecka så de kan hålla koll. Jag har vätska bakom livmodern, som faktiskt har minskat lite. X:et verkar sitta nedanför höger äggstock, ingen operation i dagsläget utan de vill att kroppen ska få försöka ta hand om detta själv. Vi får helt enkelt leva med detta och ge det några veckor. Psyket tar stryk efter varje återbesök på kvinnokliniken, har dessutom åkt dit själv varje gång. Men nu sa jag ifrån till min sambo att jag inte orkar åka dit själv ännu en gång så han sa såklart att han följer med <3 Detta äter upp mig från insidan!

Det är så jädra konstigt att de verkar så slöa med att ta hand om utomkveds!! Det kan bli ett absolut akutläge. När jag för några år sedan hade ett i en äggledare så småblödde jag i nån månad och fattade inte varför, trodde också missfall, vilket gynläkaren också gjorde (slapp jävel) och fick alltså gå i en månad med det växandes, blödandes, ont. En dag fick jag nog för jag var så till mig, trött och tagen av blodbristen vet jag nu, så jag åkte in igen och då blev läget akut plötsligt och jag fick absolut inte åka hem igen. Nästa morgon fick jag extremt ont i en sida äggledare, och svimmade på toan i sjukhuset och några minuter senare blev det akut bukoperation pga buken fylld av blod. 

När en kvinna kommer in med smärtor i de områdena och blöder så är det första man ska göra är att utesluta utomkveds, vilken slags läkare man än är är utomkveds en sak man alltid ska ha i åtanke. Det är ett akut läge och man ska inte vänta 9 timmar. Tillsammans med positivt gravtest slår varningsklockorna högt. 

Vissa utomkveds KAN lösas av sig självt, men ofta går de sönder och blir urakut. Ha de nu bestämt sig för att inte göra någon operation än så har du antagligen inte blödit så mycket i buken att du är i shock och behöver opereras. Håll koll på tecken som yrsel, ännu mer smärta och svimmar du plötsligt är det ett starkt tecken på att blodtrycket gått ner snabbt. Hoppas du får vara på sjukhuset tills utomkvedet är under kontroll, annars se till att ha någon person när dig som vet vad som sker ifall att du måste in akut.

Hoppas jag inte skrämde dig. Men jag minns när det hände mig, allt gick så snabbt och de sa åt mig att nu måste vi operera dig eller så dör du. Detta efter att jag inte förstått alvaret och bad om ett "fint snitt vid bikinilinjen och inte uppe på magen", det var tydligen min största oro då. Nu några år efter och med en läkarutbildning i handen känns det som en dum sak att säga. :P

Jag blev i allafall gravid igen med bara en äggledare, är nu strax i vecka 31. Det känns hemskt den period man inte lyckas få bebis där man vill ha den, men försök istället rikta din tacksamhet att du inte varit nära döden och behövt akut öppen bukoperation men borttagning av någonn äggledare eller äggstock. Resten ordnar sig, lovar. Lycka till :)

Jag kan svara för mej så ser alla mina värden bra ut, hade 133 i hb sist jag va inne.. blodtrycket såg också bra ut. Självklart vill jag absolut helst slippa operation och hoppas därmed att kroppen kan ta hand om detta själv. Men hela grejen suger energin ur en. Men jag vill ändå inte gnälla för jag vet att de finns er som går/har gått igenom ett ännu större helvete än mej själv. Jag vet inte om jag tror rätt nu, men om läkaren har sett "något" nedanför höger äggstock så borde de inte finnas nåt i äggledaren. Vilket jag är glad för! Va kul att det gick bra för dej den här gången :)

Var uppmärksam bara. Jag gick med det i ett par veckor och flera läkare kollade på två olika sjukhus och de sa att det var ett vanligt missfall, kollade med ultraljud och tog hcg varannan till var tredje dag.

Men plötligt så sa det pang ändå. Vill verkligen inte skrämmas men OM det inte löser sig av sig höll så kan det bli väldigt allvarligt, väldigt snabbt.

Var rädda om er!

(Också gravid nu igen efter fyra år :) )

Minns min första graviditet, flera gynekologer utspritt på säkert 4-5 ggr försökte avgöra om fostret låg i livmodern eller någon annanstans, de hade tydligen jättesvårt att se det. Märkligt att de hade så svårt att avgöra det. Fick iaf missfall v 9/10 och den låg rätt då.

Tack för allt som alla delar med sig av!

Inte vart inloggad på ett bra tag nu, haft det lite jobbigt efter omständigheterna.

Tusen tack isabellab som kollade till mig och ni andra för engagemanget.

Grymt att vara medlem här när man väl är där!

Nu är jag färdigläkt efter allt och påbörjat ett nytt försök att skaffa min prins som jag längtat efter!

Kram!

Blev det operation tillslut?

Skönt att du är färdigläkt och mår bra. Man blir mer eller mindre som ny. ;)

Lycka till med att tillverka din prins. :)