hoppas på balans med henne

som av en händelse mötte jag en tjej som var 7 år yngre på en privat tillställning i november 2013,då jag då var upptagen var det som vilket samtal som helst..en bit in på 2014 blev jag solo och dristade mej då till att gå med i en dejtsajt,döm om min förvåning när hon från tillställningen kommer in på min sida och skriver ett mail vilket ledde till addning via facebook där vi därefter höll kontakten sporadiskt

och utbytte fakta om våra dejter på varsitt håll som inte gav några större framgångar för någon av oss...hon gav mej mobilnumret och kontakten blev tätare så jag bjöds in i maj och ett möte skedde hos henne under respektabla former

någon vecka senare for jag dit igen och ombads övernatta,så skedde och eld och halm gjorde låga och från den dagen räknas vi som ett...en mycket respektabel mjukstart med andra ord,allt frid och fröjd tills för 14 dagar sen då hon frågade om vi kunde vara bekanta om det ev inte skulle funka för oss på lång sikt,jag tog ej frågan så allvarligt utan svarade typ tja jag brukar vilja ha allt eller inget sen pratade vi inte om saken vidare utan trivdes på som vi brukar

häromveckan fyllde jag 45 år och då kom hon glad i hågen och stannade i 3 dagar,vi lade oss att vila en stund vid ankomsten och då pratade vi runt lite och då tillstod hon att känslor i livet gått upp och ner men att nu känns allt bra alltmedan hon kröp närmare

så är det sa jag,det är olika faser i ett förhållandes inledning...till saken hör att jag haft tre långa samboförhållanden och har viss erfarenhet medans hon blev tagen med storm som 20 åring och gifte sej utan att förstå varför utan mer för att så skulle väl saker vara,så när jag äntrade manegen hade hon varit solo i nästan 3 år efter skilsmässa från en konflikträdd man

vi gruffar aldrig eller somnar osams då vi ses så där är allt bra,dock har vi varsin livshistoria 3 år bakåt,min sambo avled efter sjukdom och några bekanta gick samma väg samma året och lägg där till några korta romanser som ej slog väl ut,så man kan väl säga lite ego att jag fråntagits saker i livet och hon har hört mej berätta om de sista åren och anser jag låter negativ,svårt dock att vara positiv när man berättar något sådant

hennes liv har berikats däremot,har 2 barn på 7 och 10 år och minskat i vikt medvetet ca 30 kg efter skilsmässan,från att ha varit en tyst grå liten mus ofta kasserad av sin känslolöse far går nu allt i turbofart,gräns mot fadern är satt och hon jobbar som uska men söker ständigt nya jobb som det låter,pratar om goda energier och

dricker litervis med vatten per dag för sakens skull och är begeistrad i magnetarmband,madrasser och hälsodrycker i parti och minut,när jag frågar vad målet är med att söka jobb så mycket blir svaret,finns inget mål jag vill utvecklas och vill inte vara på ett ställe...hon frågade ofta i början vad jag tyckte om henne den första gången vi sågs,det är mycket viktigt att veta....hur hanterar man denna haussade kvinna ? är det bara att ligga lågt och flyta med eller ska man ställa krav ? hon är trots allt rejäl i det hon gör och nog hoppas jag på en framtid...mvh