• Anonym (Längt­arefte­rlivet­)
    Äldre 21 Aug 00:04
    494 visningar
    8 svar
    8
    494

    Vågar man chansa?

    Har aldrig haft ett fast jobb och är 26 år.

    Har troligast ADD. Min läkare tror det efter en snabb bedömning (ska dock gå en längre utredning också)

    Har återkommande deprissioner (varje höst minst). Även självmordstankar (dock inte senaste 2 åren)

    Orkar inte leva i vårat "perfekta liv" nå mer. Jag har tappat känslorna för min mann.

    Barnen är ganska krävande, hyper, o jätte trotsiga,
    Undrar hur dom skulle ta en skilsmässa (2 ½ o 4 ½ år)
    Har ingen egen bil.
    Har inget fast jobb som sagt, bara vikarierar när jag orkar och när det finns (har stora problem med att motivera mig att gå till jobbet ibland)jobb
    Ingen anhörig att bo hos tills jag får lägenhet
    dessutom finns de knappt några lediga treor eller fyror och de som finns e skit dyra.... Tycker även de billiga är dyra. Vad finns de för "enkla" jobb, måste hitta något omgående, måste få en fast tjänst annars verkar det ju helt omöjligt att kunna separera?

    Vågar man chansa?? Är bara rädd att jag inte ska orka med ett fast jobb och gå in i en djup deprission igen. Skulle bli tufft när jag dessutom skulle bli ensamstående......

    Är dessutom dålig rent socialt att ta kontakt med folk, så är ju livrädd för att ja ska bli en riktig enstörning om ja flyttar ifrån min karl.. Vem ska man då prata med??Nya vänner har ja jätte svårt för, jag blir tyst även om jag försöker prata, kommer dokc inte på något.....:(

    Givetvis finns de många bra saker att säga om mig själv också. Har skitdålig humor (väldigt lätt till skratt), försöker bli en optimist istället för pessimist, försöker hitta olika stategier för att vardagen ska funka bra, tänker väldigt mycket på hur jag ska göra saker på ett bättre sätt (hjärnan min är dock inte sams med mig), älskar djur, är en sann vänn, empatisk, stark mode och inrednings känsla osv....

    Snälla, hjälp mig... Har inga föräldrar att be om goda kloka råd, så nu ber jag dig där ute om kloka goda råd.....

  • Svar på tråden Vågar man chansa?
  • Anonym (hm)
    Äldre 21 Aug 00:10
    #1

    Är du vuxen?.....Då är det inget att betrakta som en chansning. Om du inte trivs i din relation och inte har några känslor så skall du inte stanna kvar, det är inte rätt för någon av er. Det är självklart att en vuxen tjej som du klarar av att stå på egna ben....och klarar du inte det får du väl flytta till föräldrahemmet igen för ny utslussning i livet:)

  • Anonym (ADD)
    Äldre 21 Aug 00:14
    #2

    Hej!

    Låter som att du har det tufft.

    Jag själv har ADD, så jag förstår mer eller mindre vad du går igenom (alla är olika).

    Min första tanke är faktis- varför vill du lämna din man?

    Hur barnen ska ta det får man helt enkelt ta då. För att leva i ett äktenskap som bara förstör dig, skulle förstöra barnen mer än en skilsmässa. Det är lättare sagt än gjort. Sitter i ett dilemma om liknande själv.

    Jag vet av erfarenhet att barnen mår bra om mamma mår bra.

    Pengar & jobb löser sig alltid. Sök jobb & under tiden finns soc.

    Ta dig i kragen & säg till dig själv att du fixar det vad än som händer och gör det varje dag, för en dag kommer du klara det och har tagit första steget.

  • Anonym (Längt­arefte­rlivet­) Trådstartaren
    Äldre 21 Aug 00:15
    #3

    Har tyvärr inga föräldrar att återvända till ett be om råd, ena är alkoholist och andra är psykiskt sjuk (går på starka mediciner pga detta).

    Kanske är min uppväxt som gjort mig så här otrygg i mig själv... Svårt känns det iaf...

  • Anonym (Längt­arefte­rlivet­) Trådstartaren
    Äldre 21 Aug 00:19
    #4

    Tack ADD, precis de orden jag behöver få höra <3 !

    Jag vill lämna han, för att jag blivit kär i våran granne. Jag har tappat känslorna för min karl, och min granne är upptagen, så jag känner inte att detta är så hållbart...

    Så flytta känns väl som det ända rätta :(  Vi har allt, så det känns tufft att lämna... Älskar han jag bor med, men inte på rätt sätt...Attraktionen är som bortblåst :(

  • Anonym (ADD)
    Äldre 21 Aug 00:27
    #5
    Anonym (Längtarefterlivet) skrev 2014-08-21 00:19:06 följande:

    Tack ADD, precis de orden jag behöver få höra <3 !

    Jag vill lämna han, för att jag blivit kär i våran granne. Jag har tappat känslorna för min karl, och min granne är upptagen, så jag känner inte att detta är så hållbart...

    Så flytta känns väl som det ända rätta :(  Vi har allt, så det känns tufft att lämna... Älskar han jag bor med, men inte på rätt sätt...Attraktionen är som bortblåst :(


    En fundering jag får då är om du verkligen tror att känslorna för grannen är äkta?

    Det är lätt att hamna i ett villospår mitt i den "tråkiga vardagen". Om du förstår vad jag menar :)

    Men känner du att det enda är att flytta så tycker jag att du ska det :) & du klara det! :)
  • Anonym (Längt­arefte­rlivet­) Trådstartaren
    Äldre 21 Aug 00:32
    #6

    Jag tror det.. Vi har bott grannar i några år nu, och han smyg flörtar ju med mig, och jag har aldrig känt mitt hjärta slå så fort, tappar talförmågan helt och hållet. Känns helt ärligt som att jag skulle kunna lägga mig ner mitt i allt, bara för att varenda muskel mår så gott när jag ser han. Blir dessutom sugen på att hoppa i säng med han så fort han tittar på mig...

    Men det tänker jag inte göra förstås. Kan inte förstöra för han och hans familj.

  • Anonym (ADD)
    Äldre 21 Aug 00:41
    #7
    Anonym (Längtarefterlivet) skrev 2014-08-21 00:32:54 följande:

    Jag tror det.. Vi har bott grannar i några år nu, och han smyg flörtar ju med mig, och jag har aldrig känt mitt hjärta slå så fort, tappar talförmågan helt och hållet. Känns helt ärligt som att jag skulle kunna lägga mig ner mitt i allt, bara för att varenda muskel mår så gott när jag ser han. Blir dessutom sugen på att hoppa i säng med han så fort han tittar på mig...

    Men det tänker jag inte göra förstås. Kan inte förstöra för han och hans familj.


    Anonym (Längtarefterlivet) skrev 2014-08-21 00:32:54 följande:

    Jag tror det.. Vi har bott grannar i några år nu, och han smyg flörtar ju med mig, och jag har aldrig känt mitt hjärta slå så fort, tappar talförmågan helt och hållet. Känns helt ärligt som att jag skulle kunna lägga mig ner mitt i allt, bara för att varenda muskel mår så gott när jag ser han. Blir dessutom sugen på att hoppa i säng med han så fort han tittar på mig...

    Men det tänker jag inte göra förstås. Kan inte förstöra för han och hans familj.


    Ajdå! Sånna tankar är tendens till otrohet?

    Nädu, gör det som känns bäst för dig :)
  • Anonym (hm)
    Äldre 21 Aug 00:55
    #8

    Börja i alla fall med att lämna TS sedan kan du ta grannen i lugn och ro...Varför har jag inga sådana grannar......snyft.

Svar på tråden Vågar man chansa?