• Anonym (AAAAA­AA)
    Äldre 21 Aug 15:29
    4483 visningar
    10 svar
    10
    4483

    Otroligt gnällig och missnöjd bebis!

    Jag orkar fan snart inte mer. Min 6-månaders bebis gnäller heeeeeela tiden!!!! Jag skämtar inte, 2/3 av dagarna är bara skrik och gnäll och det är inte gråt som att hon är ledsen utan hon bara gnäller av missnöje!

    Ligger hon ner i babygymmet är hon glad i 10 minuter max och sen får man börja underhålla henne på annat sätt.
    Sitter hon i babysittern duger det i några minuter sen börjar gnället och tar man då upp henne i famnen och låter henne sitta i knät istället så slänger hon sig fram och tillbaka och bara gnäller!

    Seriöst ingenting jag gör duger. Sitter hon i babysittern i vardagsrummet och jag går ut i köket och hämtar ett glas vatten så direkt när jag försvunnit ut ur hennes synhåll så börjar hon gnälla. JAG ORKAR INTE MER. Vad gör man för att inte bli dum i huvudet??????

  • Svar på tråden Otroligt gnällig och missnöjd bebis!
  • Äldre 21 Aug 15:36
    #1

    Hon har inte ont någonstans?

    Annars biter man ihop, bryter ihop, hjälps åt om man är 2, försöker göra det som håller bebisen nöjd och väntar på bättre tider..

    Är kanske inget roligt svar men det är det bästa jag kan ge. Min son var hemsk hela första året. Inget dög. O detta eviga gnäll.. Timme ut och timme in. Fy fasen vad jag ville slita mitt hår.. För att inte tala om alla gånger jag var redo att ge upp och sticka. Men det blir bättre. För oss vände mycket när han lärde sig gå vid 12 månader. 
    Men han är fortfarande ett gnälligt barn men inte alls på samma sätt. Ju äldre han blir desto lättare blir det. 

    Googla överlevnadsbarn, kanske stämmer in på din tjej?

  • Äldre 21 Aug 15:46
    #2

    Har du testat bärsjal? Vissa bebisar blir tydligen nöjdare då.
    Om pappan finns med i bilden, kan han ta hand om dottern så att du får vila en stund.

  • Äldre 21 Aug 22:21
    #3

    låter väl eg som en ganska vanlig bebis i den åldern. att hon börjar gnälla så fort hon inte ser dig är väldigt vanligt.
    att hon inte vill ligga själv i babygym/babysitter är också väldigt vanligt. det är ju tråkigt. jag hade inte velat ligga på en filt på golvet och stirra i taket ensam heller.

    sen i den åldern börjar de ju gärna vara lite frustrerade över att inte kunna ta sig runt själva också. alltså att de inte kan krypa ännu,men sååå gärna vill kunna. så då kan det blir lite extra supergnälligt en period tills de knäcker koden och börjar ta sig runt för egen maskin.

    prova med en gåstol, då kan hon hasa omkring själv, vi hängde lite leksaker på dörrhandtag och stolsryggar i snören så hon kunde åka omkring och utforska det tyckte hon var kul. annars var det dödstråååååkigt att vara hemma enligt dottern. men om vi var ute på promenad var hon nöjd och glad, ibland gnällig även då men om hon fick en kotte eller ett blad att vifta med var livet skoj igen. oftast såg vi till att ta oss iväg hem till nån kompis eller på öppna förskolan kunde hon ligga och åla på en filt i säkert 30 minuter själv utan att jag behövde underhålla henne.

    men som sagt gåstol var det enda som höll vår dotter nöjd i mer än 5 minuter på hemma plan, (utan att få 100% uppmärksamhet och underhållning av en vuxen), utan gåstolen gick det ju inte att gå på toa eller ens lägga ner henne för att klä på sig utan att hon började gråta.

    åh jag minns en period då hon hade snöat in på ett speciellt gnäll ljud, hon lätt ggggnnnnääääee, ggggnnnääääeee  hela j*kla tiden dygnet om i nästan 10 dagar och jag höll på att bli galen! men sen glömde hon bort det där ljudet och jag har aldrig hört det mer sedan dess.

    trösta dig med att det säkert blir bättre när hon börjar kunna krypa och att oavsett hur störigt det är just nu så vips är hon större och vardagen är helt annorlunda. försöka hitta något som funkar för er båda där hon är nöjd, för oss var det som sagt gåstol/eller att inte vara hemma helt enkelt.

  • Anonym (moom)
    Äldre 21 Aug 23:55
    #4

    Jag har det likadant här hemma och håller på att bryta ihop. Hen kräver kontakt hela tiden och ibland måste jag titta på hen oavbrutet för att hen inte ska börja gråta. Hen har även svårt att, vad ska jag säga, ta sig för saker. Kan inte vända sig ännu.(är 6,5 mån) Lägger jag hen på mage så börjar hen skrika direkt och slutar inte förrän jag tar upp hen. Gör inga försök till att krypa eller liknande. Ibland undrar jag om hen har ont någonstans eller om det är något annat fel på hen. Fan det är drygt att inte ens kunna göra iordning hens mat utan att behöva ha hen med sig på armen.

  • Anonym (Hmm)
    Äldre 22 Aug 00:05
    #5

    Förstår att det är jobbigt.. Har också en 6månaders men han är oftast glad men får oftare nu gnäll dagar och man blir tokig i skallen tillslut..

    Några tips är ju som du säkert kollat men,

    1 kollat temp?

    2 hon kanske börjar få tänder

    3 hon kanske är i en tillväxt period & kräver mer mat?

    Hoppas de blir bättre snart & lycka till :)

  • Äldre 22 Aug 00:33
    #6

    Så var min bebis och det visade sig vara så att han hade ont i magen av mjölkprotein. När jag uteslöt det så fick jag en glad bebis som inte behövde vara som ett klistermärke och söka tröst.

  • Äldre 22 Aug 01:45
    #7

    Tänder

    Uppmärksamhet

    Tål inte maten

    Står inför ett utvecklingssteg, rulla, krypa ...

    Vill inte vara ensam

    Jag tror ( som man) tyvärr att media ger en felaktig bild till unga föräldrar, speciellt kvinnor, att det bara är underbart med barn och inga problem och att man kan se ut som en supermodell tre veckor efter förlossningen och att alla barn har en avstängningsknapp.

    Det är oftast ganska skitjobbigt för alla parter, mentalt och fysiskt påfrestande i perioder ( som kan vara månader, år och ibland livslångt). Kan man, som förälder, inte acceptera detta blir det nog jobbigt.

    Men jag ser i backspegeln efter 10 år av störd nattsömn, sjukhusbesök, tänder, öron, ben, magar, mat, vatten, cykel, getingar, myror, skrubbsår, benbrott, utbrott, frisören, kläder, dagis, taskiga ungar, andra föräldrar som är dumma i huvudet, hundar, jag som inget förstår, gråt, besvikelse, svek, död......allt som ett barn går igenom i sina första år i livet och vi skall stödja, förstå, uppmuntra, trösta, gråta oss själva till sömns för v

  • Äldre 22 Aug 01:48
    #8

    Vår egen otillräcklighet.

    Du fixar det här, det är inte enkelt men helt klart värt det.

    Lycka till, du är inte ensam.

  • Äldre 22 Aug 12:45
    #9

    Vet hur du känner dig. Man blir galen, men vad ska man göra liksom? Vår lille bars när han gnällde, då gnällde han iaf inte i ensamhet. Nappen hjälpte lite oxå, men annars fick man ha öronproppar emellanåt. Det går över, iallafall litegrann.

    Vår typ är fortfarande en gnällspik och skriker så det skär sig i öronen när något är fel. Men nu vid 1 ½ börjar han kunna göra sig förstådd på fler sätt, vilket gör livet lite enklare.

    Kämpa på, det kommer inte vara såhär för alltid {#emotions_dlg.flower}

  • Äldre 22 Aug 15:33
    #10

    Låter som en helt vanlig bebis. Man blir galen :) Mitt andra barn är precis i den åldern (nu är han 9 månader) och jag hade glömt bort hur det var från förra gången. Det blir bättre när dom blir lite äldre och börjar gå osv. Men då börjar dom få mycket mer vilja så då är det jobbigt, haha. Försök att njuta av att bebisen är lätt att göra nöjd, det är ju "bara" att bära eller vara med bebisen. Värre när dom är 3,5 och man har "riktiga" konflikter :) När jag är ensam med min minsta så lägger jag mig på en kudde på golvet och låter honom klättra på mig. Eller så har jag honom i bärselen. 

Svar på tråden Otroligt gnällig och missnöjd bebis!