• Anonym (ledse­n)
    Äldre 21 Aug 17:02
    3312 visningar
    5 svar
    5
    3312

    Sen abort (vecka 16+) pga sjukt barn. Någon med erfarenheter?

    Ja, som rubriken lyder. På lördag påbörjas min tvåstegsabort/sena abort. Kommer vara i vecka 16+ någon dag på måndag när det sätts igång.

    Någon med erfarenheter?

    Jag vill veta allt!! Jag är ledsen, rädd, känner mig ensam, förvirrad om vart annat. Vi fick för 1 vecka sedan reda på att vår flicka i magen har Trisomi 18 (Edwards syndrom). Världen rasade samman! 

    Hur blir man bemött på sjukhuset?? Detta var ett efterlängtat barn som tyvärr är svårt sjukt. Jag är livrädd för att behandlas som om detta är någonting vi tar lättvindigt på.

    Hur var er "förlossning"??

  • Svar på tråden Sen abort (vecka 16+) pga sjukt barn. Någon med erfarenheter?
  • Äldre 21 Aug 21:53
    #1

    Kära "ledsen", jag beklagar så hemskt mycket. Jag har inte riktigt gått igenom samma som du. Min pojke dog i magen i v 22, och jag fick föda ut honom två dagar senare. Själva förlossningen var mitt i allt det hemska ändå en bättre upplevelse än vad jag trodde. Jag råder dig att titta under kategorin "Änglarum", där finns fler i din situation. Kram

  • Äldre 21 Aug 23:15
    #2

    Jag gjorde ett avbrytande i början av februari iår. Vårt barn var planerat och efterlängtat.  Vi var i vecka 18 men vår ängel hade inte växt som den skulle och var i 16 veckors storlek och hade eventuellt en hjärnskada. Det var hemskt jobbigt att ligga på kvinnokliniken för abort och höra nyfödda barn skrika från bb mitt i mot.  Det är en fruktansvärd upplevelse och inte lätt att ta sig igenom. Kom i håg att tillåta dig själv att sörja och vara förbannad på världen. Det tar tid!   Något som gjorde det mycket svårare var att det verkligen var ett barn som man höll efteråt.  Med naglar ögonbryn fingrar och tår. Allt finns där.  Och man kan inte för allt i världen förstå hur något kunde vara fel med denne tillsynes perfekta varelse. Jag lider verkligen med dig.  Detta är något av det värsta man kan uppleva och jag vet hur jobbigt det är och hur jobbigt det kommer bli. Ge ditt barn ett namn, det hjälper i sorg processen. Vår fick namnet Nemo. Har en Nova här hemma :) vi ska även ta hem vår Nemo när obduktionen är klar och begrava på vår lokala minneslund istället för den vid sjukhuset. Detta för att det är vårt efterlängtade barn och inte mindre värt än dom andra och ska aldrig glömmas. Jag tror det är viktigt.  Jag beklagar verkligen!  Ingen ska behöva uppleva detta. Kram

  • Anonym (ledse­n) Trådstartaren
    Äldre 22 Aug 08:06
    #3

    Tack för era svar! Jag beklagar djupt att ni båda förlorat era efterlängtade pojkar. Det är så hemskt! Ingen, ingen, ingen borde få vara med om något sådant här. Vi sörjer vissa dagar och vissa dagar känns som ett vakuum eller som att vi är med i en film. 
    Nästan det värsta har varit väntan. Vi fick beskedet för 8 dagar sedan och inte förrän på måndag är det dags för igångsättning. Jag vill se henne, sörja henne, hålla henne! 
    Hur gick själva förlossningen till för er? Gick det att lida sig igenom?
    Jag är orolig inför det mesta just nu.

  • Äldre 22 Aug 21:26
    #4
    Anonym (ledsen) skrev 2014-08-22 08:06:37 följande:

    Tack för era svar! Jag beklagar djupt att ni båda förlorat era efterlängtade pojkar. Det är så hemskt! Ingen, ingen, ingen borde få vara med om något sådant här. Vi sörjer vissa dagar och vissa dagar känns som ett vakuum eller som att vi är med i en film. 

    Nästan det värsta har varit väntan. Vi fick beskedet för 8 dagar sedan och inte förrän på måndag är det dags för igångsättning. Jag vill se henne, sörja henne, hålla henne! 

    Hur gick själva förlossningen till för er? Gick det att lida sig igenom?

    Jag är orolig inför det mesta just nu.


    Jag håller med dig, ingen skulle behöva gå igenom något sånt här, jag önskar inte min värste fiende det.

    Jag förstår att det är jättejobbigt att vänta i nästan två veckor på förlossningen. För mig var det skönt att få en dag hemma och liksom smälta det, men jag hade nog aldrig orkar vänta fler dagar.

    Du undrar hur förlossningen gick. Vi blev väldigt väl omhändertagna på avdelningen. Vi fick ett rum långt ifrån BB, som ju låg på andra sidan. Jag hörde aldrig någon bebis skrika när jag var där. Själva förlossningen var ju lättare fysiskt än med mitt första, dels var bebisen ju mindre och dels fick jag så mycket smärtstillande jag ville. Men för mig kändes det skönt att känna fysisk smärta, den tog liksom över och var mycket lättare att hantera än den psykiska smärtan, så jag tog inte så mycket morfin. Efteråt fick vi en stund med vår lille pojke och sådan lämnade vi över honom till barnmorskan. Vi fick också träffa sjukhusprästen som lovade att "ta hand om" honom tills han kremerades. Han ligger nu som anonym i minneslunden på vår kyrkogård.

    Jag vet att det låter som en klyscha, och det hjälper förmodligen inte dig så mycket, men det kommer en dag när du kan le och skratta igen! En kris och en sorg måste man ta sig igenom, och det kommer du att göra! Kram
  • Anonym (varit där)
    Äldre 24 Aug 13:51
    #5

    Jag gjorde ett avbrytande för att mitt barn var sjukt. Det var i vecka 21+6, för tre månader sen. 

    Själva avbrytandet var som en riktig förlossning. Både svårare och enklare än en vanlig förlossning sa barnmorskan sen. Enklare för att barnet är mindre, men svårare för att det inte finns nån belöning, och för att barnet inte hjälper till på samma sätt som ett levande, fullgånget barn.

    Det jag önskar att någon hade sagt till oss innan är att ta vara på stunden med ert barn. Ta foton, hand- och fotavtryck. Jag gjorde inte det, och saknar det väldigt mycket nu. Så tänk på det af, alla är väl olika med vad de vill, antar jag, och det är ju svårt att veta innan.

    Det finns trådar i änglarummet för oss som gått igenom det här, och även facebookgrupper. Kolla in där om du behöver stöd!

Svar på tråden Sen abort (vecka 16+) pga sjukt barn. Någon med erfarenheter?