Så jävla orättvist!!!!!!

Bästa tipset för att få jobb är nog nått du redan hört men visa upp dig. Åk runt till hotell, restauranger, städfirmor, kiosker, mackar osv. Lämna ditt cv och en kort beskrivning av dig med bild. Man måste visa framfötterna och sprida ut ordet om att man söker jobb.

Du kanske redan testat detta och vad kan man då säga. Ge inte upp, det finns kanske nån affär/pizzeria du inte testat. Man får svälja stoltheten och ta det man får i jobbväg. När man väl har jobb är det lättare att söka andra jobb.

Har hon andra ersättningar så lär hon väl ha/haft sina svårigheter i livet?

Vad gör du för att bli mer attraktiv på arbetsmarknaden? Det kanske är dags att skaffa en bättre utbildning t.ex.?

Antar att du menar att ngn annan betalar boendet för din kompis. 

Vad söker du för jobb?

Ja, biland suger det rejält.
Men stirrar dig inte blind på din kompis, utan fokusera på att få ordning på ert liv
Råd när det gäller arbete och attraktion på arbetsmarknaden har du redan fått.

Men bitterhet suger energi, så försök släpp den, missunsamhet är inte vackert.

Nej livet är inte rättvisst. Jag kan bara ge dig rådet att kämpa på och inte ge upp. Ni kanske kan hyra ut något rum i huset för att dra in lite extra?

Ja, att börja jämföra sig låter väl inte så klokt då det alltid är till någons fördel ( i detta fall din kompis) och till någons nackdel. Dessutom hjälper det ju inte din egen situation med att jämföra dig, då blir du ju ännu mera låg och "bitter". När jag hade svårt en lång period i mitt liv fanns det en viss som hade allt jag då inte hade; ett bra jobb, snygga kläder, vältränad kropp, pengar, man osv men jag tror jag valde att vända svartsjukan till en positiv drivkraft istället; jag "beundrade" snarare henne och tänkte kan hon kan jag, och lät henne vara min förebild i vad jag skulle ta mig för. Jag härmade inte hennes val men det blev en drivkraft att göra förändringar och val som passade mig. Det kanske inte passar alla, men funkade mer produktivt på mig och mitt liv än om jag skulle känt bitterhet över att hon hade allt jag ville ha.

Ja alltså hennes förre man dog för 5 år sedan så hon blev kvar med deras gemensamma barn. Det är nog de ersättningarna hon får ut varje mån. Har pratat med henne igår.

Blir att söka utb i höst!

Ja, det låter ju stressfritt och trevligt.

Förlåt men är du avundsjuk på en kvinna som förlorade sin make och nu försörjer sig på ersättningar som har med dödsfallet att göra :(

Vet du vad, livet är orättvist! Särskilt om man är otacksam för det man har.

Välj att fokusera på det som är bra. Gnäll och bitterhet hjälper inte situationen! Har ni hälsan i behåll, tak över huvudet, mat i magen och kärlek så var tacksam för det. Många har inte det. Jämför dig inte med någon för du har inte en susning om vad som håller personen ifråga vaken om natten.

Och din man är inte ens det minsta döende? Orättvisan i det liksom!