Stora problem med makes familj,

Hej!
Har enorma problem med min makes familj. Största problemet är mamman men de andra har också hängt på.
Min makes mamma had aldrig gillat mig. Hon har varit emot vårt förhållande från första början. Varje gång min make försökte prata med henne om vårt förhållande så började hon bara gråta och försökte prata bort det. Eller byta samtalsämne. 

När vi meddelade att vi skulle gifta oss så började problemen på riktigt. Först när hon fick veta det så grät hon och frågade varför. Vi förklarade att vi älskade varandra och ville leva med varandra osv. 

Hon verkade acceptera det ett tag, tills dagarna innan bröllopet då hon skickade sin dotter, hans syster, till oss för att hon skulle berätta vad familjen känner. Det var att han var en hemsk människa i princip. Att jag bestämde allt, att min make har förändrats så mycket till det sämre sen han träffade mig. Att han sagt upp kontakten med sina vänner och hälsar på familjen mindre.
De försökte med allting för att stoppa bröllopet men min make gjorde sitt och vi gifte oss. 

Efter ett tag blev jag gravid och vi hade en någorlunda OK kontakt med hans familj. Ganska ansträngt men det gick. Tills en dag då mamman kom för att be oss om pengar. Deras ekonomi är ganska rubbad då hon köper långt över sina tillgångar. Hon tyckte att jag som är gravid och min make (kan tillägga att vi är ganska unga och har precis börjat vår karriär resa så vi har inte enorma ekonomiska resurser) som jobbade deltid ska försörja deras lyx liv. 
Vi försökte säga nej artigt och förklara att vi inte har resurserna att hjälpa just nu. Detta nej tog hon inte bra, hon pressade och pressade tills jag blev förbannad och lämnade rummet. Det tog hon som ett väldigt respektlöst beteende och sa att hon aldrig någonsin kommer hem till oss igen skrikandes. Och lämnade vårt hem.

Min make försökte förbättra vår relation efter det men det gick inte. Jag var redan förbannad på hans mor och hans mamma avskydde mig det syndes på långa vägar. Så pass mycket att hon slutade höra av sig till sin son. Efter några månader föddes vår dotter och min make skrev till henne för att gratulera att hon blivit farmor. Hon blev jätte glad och skickade massa sms till honom. MEN vägrade komma och hälsa på. Hon sa att han ska komma hem till henne med dottern. En liten bebis som var helt beroende av mig och min bröstmjölk skulle han ta själv till henne. Han tackade nej och hon träffade inte vår dotter förrän tre månader senare när jag tog initiativet och skrev till henne själv. Bad henne glömma allt som varit och börja om från början.

Hon kom hem till oss tillsammans med hans syster och hälsade på. Men pratade bara om sig själv och sitt nya hus som hon köpt för lånade pengar. Vi sa ingenting för att inte förstöra stämningen men det var väldigt spänt i alla fall. 
Efter ett tag orkade inte min make längre och sa att nu ska han säga upp kontakten med sin mor. Det gjorde han. Han har inte talat med henne sen dess.

Jag har försökt att få hans mor att lära känna sitt barnbarn så i 8 månader åkte jag hem till henne ensam tillsammans med min dotter för att de ska lära känna varandra. Sen hände det läskiga?
Hon betedde sig som om min dotter var hennes!! Hon tog henne ifrån mig och gjorde allt som jag sagt att hon helst inte ska göra. Exempelvis matade henne med enorma mängder kakor trots att jag sagt ifrån. Min dotter mådde alltid dåligt och fick ont i magen efter besöken. 

En dag sa hon till min dotter att hon var hennes mamma. Flera gånger sa hon till min dotter att kalla henne för mamma. Något min dotter till slut BÖRJADE GÖRA. 
Helt sjukt tyckte jag och slutade att åka dit helt enkelt. Nu har vi ingen kontakt alls. Och tyvärr verkar det som om min make förlorat hela sin familj eftersom de andra är 100% lojala mot hans mamma. Kan tillägga att han ej är svensk så det är en viss kultur skillnad också i hur dom tänker. Han och syrran är däremot uppfostrade i Sverige så deras syn på saker är enligt Svensk kultur. 

Vet inte vad jag ska göra, eller om detta är mitt fel. 

Själv är jag en person som ofta säger vad jag tycker. Det har dom säkert uppfattat
som respektlöst eftersom man ska aldrig säga något negativt till deras familj. Även om dom frågar om råd så ska man bara säga det dom vill höra. Man ska hjälpa till vid varje förfrågan om hjälp osv osv..
Jag är inte så som person och tänker inte bli sådan heller. Tyvärr kan dom inte respektera mig för den jag är eller sin sons val av fru. Nu tycker jag mest synd om min dotter som kommer helt bli berövad kontakt med familjen från pappas sida. Samtidigt som vi är så rädda att denna familj kommer hjärntvätta henne.

Råd snälla?