• Anonym (-)
    Äldre 23 Aug 10:17
    1438 visningar
    6 svar
    6
    1438

    Hur gör ni när det verkligen INTE funkar med farmor/mormor etc

    Jag har ett stort problem som jag börjar tröttna på, behöver andras åsikter och input nu.

    Det har aldrig funkat med min mans föräldrar, de är inte min typ av människor. De kränker mig och har gjort så så länge jag kan minnas. Jag och min man har varit ett par i 15 år nu så det har pågått LÄNGE. Vi träffades som väldigt unga och har således nu en son som är 2 år gammal. Farmor och farfar har varit på sonen som plåster ända sedan han föddes och jag har hela tiden fått bromsa, bromsa och markera att sonen är VÅR, vi bestämmer. Nej ni får inte träffa honom varje dag, nej jag vill inte att ni har sonen över natten etc. De respekterar inte mig som mamma alls, har vid ett flertal tillfällen sagt elaka saker om hur jag borde göra etc, tagit sonen ifrån min famn osv. 

    Nu orkar jag inte längre, jag skulle helst vilja klippa helt, nej ni får inte träffa sonen mer! Men, det är inte bara jag som bestämmer, min man bestämmer också. Min man har en jättenära relation till sina föräldrar och vill absolut inte det såklart. Jag har så mycket agg just nu att jag inte vet vad jag ska göra. Många föreslår för mig att jag ska låta mannen åka själv med sonen och så gör jag ngt annat, tar mig lite ledigt. Men det lockar mig inte särskilt, jag vill faktiskt kunna följa med och inte missa dyrbar tid med min son. Jag jobbar mån-fre och värderar all tid med honom jag kan få. Att då missa tid och ge tid till farmor/farfar som jag för övrigt avskyr, nej tack. Min man har försökt prata med dom flera ggr hur de beter sig fel, hjälper inte. Jag har vid några svaga tillfällen bett honom välja, de eller mig, vilket han inte gör. Han vill att sonen ska ha en relation till dom, vilket jag förstår ju, men det är med mig det inte fungerar alls. Mannen blir ledsen, jag blir ledsen. Sonen hamnar i kläm. Om jag prompt följer med uppstår bara så otroligt dålig stämning eftersom jag inte tål dom... Och försöker jag säga ifrån till dom uppstår, om möjligt, ännu sämre stämning. 

    Vad ska jag göra??

  • Svar på tråden Hur gör ni när det verkligen INTE funkar med farmor/mormor etc
  • Lindse­y Egot the only one
    Äldre 23 Aug 10:25
    #1

    Tråkigt att de saknar respekt för sin sons val av kvinna. För det är sin son de saknar respekt för när de behandlar dig illa.

  • Lindse­y Egot the only one
    Äldre 23 Aug 10:29
    #2

    Vi tog helt enkelt paus i ett halvår när det inte funkade och de inte visade oss den respekt i förtjänade. Man måste inte umgås bara för att man är släkt. Och man måste inte gå in och styra upp sina barns familj när de får barn. Det är verkligen respektlöst.

  • Anonym (Mamma 3)
    Äldre 23 Aug 10:34
    #3
    Anonym (-) skrev 2014-08-23 10:17:58 följande:

    Jag har ett stort problem som jag börjar tröttna på, behöver andras åsikter och input nu.

    Det har aldrig funkat med min mans föräldrar, de är inte min typ av människor. De kränker mig och har gjort så så länge jag kan minnas. Jag och min man har varit ett par i 15 år nu så det har pågått LÄNGE. Vi träffades som väldigt unga och har således nu en son som är 2 år gammal. Farmor och farfar har varit på sonen som plåster ända sedan han föddes och jag har hela tiden fått bromsa, bromsa och markera att sonen är VÅR, vi bestämmer. Nej ni får inte träffa honom varje dag, nej jag vill inte att ni har sonen över natten etc. De respekterar inte mig som mamma alls, har vid ett flertal tillfällen sagt elaka saker om hur jag borde göra etc, tagit sonen ifrån min famn osv. 

    Nu orkar jag inte längre, jag skulle helst vilja klippa helt, nej ni får inte träffa sonen mer! Men, det är inte bara jag som bestämmer, min man bestämmer också. Min man har en jättenära relation till sina föräldrar och vill absolut inte det såklart. Jag har så mycket agg just nu att jag inte vet vad jag ska göra. Många föreslår för mig att jag ska låta mannen åka själv med sonen och så gör jag ngt annat, tar mig lite ledigt. Men det lockar mig inte särskilt, jag vill faktiskt kunna följa med och inte missa dyrbar tid med min son. Jag jobbar mån-fre och värderar all tid med honom jag kan få. Att då missa tid och ge tid till farmor/farfar som jag för övrigt avskyr, nej tack. Min man har försökt prata med dom flera ggr hur de beter sig fel, hjälper inte. Jag har vid några svaga tillfällen bett honom välja, de eller mig, vilket han inte gör. Han vill att sonen ska ha en relation till dom, vilket jag förstår ju, men det är med mig det inte fungerar alls. Mannen blir ledsen, jag blir ledsen. Sonen hamnar i kläm. Om jag prompt följer med uppstår bara så otroligt dålig stämning eftersom jag inte tål dom... Och försöker jag säga ifrån till dom uppstår, om möjligt, ännu sämre stämning. 

    Vad ska jag göra??


    Va???

    Det kunde varit jag själv som skrev denna tråden, exakt så har jag haft det. Fördelen är att min minsta är 8 år och kan säga ifrån själv. Vilket han gör, han vill inte åka till dom för han tycker dom bestämmer och behandlar han som en liten kille.
  • BCH52
    Äldre 23 Aug 10:46
    #4

    Ja, sånt där är jobbigt och förstår att det tar emot att säga ifrån då det ger dålig stämning. Men det är kanske just det ni nu måste göra, att säga ifrån.

    Du och din man får prata ihop er om vilka regler som ska gälla mellan dem och er, konkreta regler som ni båda tror kan fungera för er familj. Skriv ner det så att ni har det helt klart. Ha sedan ett samtal med svärföräldrarna, be dem komma över till er, bjud alltså in dem, säg att ni vill prata om en viktig sak. Ta samtalet hos er. Ett sådant upplägg signalerar till dem hur viktigt detta är, att ni har samtalet hemma hos er gör att ni får initiativet. Börja samtalet med en kommentar om något ni uppskattat hos dem. Sedan redovisar ni det du och din man kommit fram till. Läs gärna högt från ert papper som de gärna kan få sedan. Avsluta sedan med ytterligare en kommentar om något ni uppskattar med dem.

    De kommer att bli arga/ledsna/sårade. De kommer att försöka splittra dig och din man. Där viktigt att ni två har en enad front. Använd hela tiden ett vänligt tonfall och kroppsspråk. Ge inte med er om de vill ändra på detaljer i det som du och din man kommit överens om. Det blir en tuff tid sedan. Men om ni är konsekventa så kommer det att fungera. När ni ser att de följer reglerna ge en positiv kommentar.

    Och ja, det är en metod som också fungerar på tonåringar, deras agerande verkar ju vara ungefär detsamma.

  • Äldre 23 Aug 11:56
    #5

    Håller din man med dig? Mina svärföräldrar kan göra lite lika ibland men min man hållet med mig och blir lika arg som jag vilket är superskönt. Då kan han prata med dom, de lyssnar mer på honom.

  • eval
    Äldre 23 Aug 13:22
    #6

    Jag var precis som du när vi fick första barnet. Så aggro, så noga med att pinka in mitt revir och vara tydlig med att det är MITT barn, hon måste bromsas, backa!

    Vet du vad? Hon vet det. Henne mjuka goa tuffa fantastiska lilla bebis är pappa till ditt barn.

    Allt hon sa tog jag som kritik. När hon föreslog övernattning såg jag i huvudet hur hon tänkte slita mitt barn ur famnen på mig och sen låta henne gallskrika hela natten efter mamma.

    Verkligheten är att farmor faktiskt älskar sina barnbarn högt. Hon vill dem absolut inget illa. Första övernattningen blev av först när andra dottern var tre år och bad att få sova över hos farmor. Äldsta dottern väntade ytterligare några år efter det.

    När jag kände mig som mest kränkt och inte orkade mer gjorde jag precis det som du fått som förslag - min man fick åka dit själv med barnen. Jag tänkte precis exakt som du att det var fruktansvärt orättvist att HON skulle stjäla av min dyrbara tid med mina barn.

    Det funkade. Mina barns värdefulla tid med farmor är rätt viktig den också. Inte så mycket för hennes skull som för deras. Och när hon kände sig trygg i att jag inte längre hade som mål i livet att minimera hennes roll i barnens liv fick vår relation också en chans.

    Hon skickade precis ett sms till mig förresten, det står att det är tråkigt att jag inte kunde följa med idag (sängbunden med smärta) och hon undrar om jag vill att hon skickar med ett par matlådor till mig, och om jag behöver hjälp nästa vecka.

    Hemskt elak kvinna som både älskar mina barn och tänker på mig.

    För fem år sen hade jag aldrig trott att vi kunde komma dit där vi är idag. För fem år sen hade hon i tolv år varit "en mardröm". Så jag tror dig absolut om du säger "Visst, det gick bra för er, men min svärmor spelar i en helt annan liga."

    Prova bara. Du är inte det enda viktiga i ditt barns liv. Du är inte ens lika viktig för ditt barn som ditt barn är för dig. Släpp en gnutta på egot.

Svar på tråden Hur gör ni när det verkligen INTE funkar med farmor/mormor etc