• Anonym (depri­merad)
    Äldre 24 Aug 18:09
    3931 visningar
    27 svar
    27
    3931

    Får ingen ordning på mitt liv

    Nu sitter jag här igen och gråter och undrar varför jag fortfarande lever. Kan sitta i bilen på väg hem från jobbet och brista ut i gråt och få lust att bara svänga rakt in i mitträcket på vägen. Har inget att komma hem till utan huset där jag och min fd fru bodde ekar tomt. Jag bor kvar där och har barnen 5 nätter av totalt 14 under en 2 veckors period.

    Vet inte riktigt varför jag accepterade så lite dagar hos mig men nästa samarbetssamtal ska jag ta upp detta och utöka med en dag iaf. Problemet blir oftast då att det känns som mitt ex har tolkningsföreträde och säger ofta "för barnens bästa". Vad ska man svara på det? Klart jag vill barnens bästa men jag vill att de är mer hos mig för att kunna nå 50/50 boende här i höst.

    Är så jäkla deprimerad just nu och vill bara må bättre. Tar inte tag i något hemma utan försöker hela tiden "fly" från saker som måste göras som tex laga mat, tvätta och städa. Har gått ner en del i vikt pga detta när man inte äter som man ska göra. Det fanns dock lite att ta av så hittills är det inget problem. Har varit på gymmet 4 dagar i rad nu men mest bara för att inte vara hemma. 

    Min fd fru har även skrivit detta på sin FB sida så att vår dotter kan se det "Du som lägger näsan i blöt, bara ge upp. I dont care! Skaffa ett eget liv. Mitt är upptaget." Följt av kommentarer om att "Vissa har inte mycket att göra så de måste ha ett tråkigt liv som lever på andra"

    Jag har inte lagt mig i hennes liv men det känns bara så tungt när hon måste håna mig på detta sätt.

    Vet inte vad jag ska ta mig till. Äter just nu citalopram och har gjort så i 2-3 månader. Höjde precis (8/8) dosen till 30 mg och träffar regelbundet en psykolog.

  • Svar på tråden Får ingen ordning på mitt liv
  • SatanL­endMeA­Dollar
    Äldre 24 Aug 18:10
    #1



  • Anonym (Reda ut)
    Äldre 24 Aug 18:10
    #2

    Vad är det du är olycklig över? Saknar du din fru?

  • Anonym (depri­merad) Trådstartaren
    Äldre 24 Aug 18:23
    #3
    Anonym (Reda ut) skrev 2014-08-24 18:10:54 följande:

    Vad är det du är olycklig över? Saknar du din fru?


    Jag vet inte om jag saknar henne utan kanske mest detta med att vara en hel familj tillsammans. Vissa dagar saknar jag henne så jäkla mycket men hon har en ny och verkar vara lycklig med han. Kvar finns jag helt ensam utan vänner att umgås med. Saknar närhet så himla mycket och vet inte vad jag ska ta mig till.

    Det börjar nu närma sig 1 år sedan hon sa att hon ville skiljas och hon flyttade vid årsskiftet. Hon ville inte vara med på familjerådgivning utan ansåg att jag hade fått mina chanser. Jag förstår att min depression började redan innan hon lämnade mig och jag kan bli så arg att hon inte stöttade mig i detta utan valde att lämna. Jag har stannat kvar hos henne tidigare i vårt liv när hon under långa perioder varit arbetslös eller sjukskriven.
  • Äldre 24 Aug 18:29
    #4

    Tja vad gäller barn så har barnen rätt till delad vårdnad och delat boende sen så är det oftast så att man som man oftast brukar bli motarbetad dvs mamman har företräde men som sagt alla har olika utgångslägen beroende på boende arbete och alla övriga sociala bitar själv erfarenhet

  • Anonym (depri­merad) Trådstartaren
    Äldre 24 Aug 18:40
    #5
    Vinter ide skrev 2014-08-24 18:29:50 följande:

    Tja vad gäller barn så har barnen rätt till delad vårdnad och delat boende sen så är det oftast så att man som man oftast brukar bli motarbetad dvs mamman har företräde men som sagt alla har olika utgångslägen beroende på boende arbete och alla övriga sociala bitar själv erfarenhet


    Jag har gjort så att jag jobbar bara 75% när barnen är hos mig så det är inte så att de får långa dagar eller så. Ska verkligen försöka få till en dag till efter nästa samarbetssamtal.
  • Anonym (Längr­e fram skiner solen)
    Äldre 24 Aug 22:39
    #6

    Det låter fruktansvärt. En depression är det svårt att få under kontroll, men du är på god väg med både medicinering och samtalshjälp. Sälj huset. Om jag förstått dig rätt så bor du kvar där du och din fru bodde, då sitter familjelivet i väggarna. Skaffa något mindre och mysigare som är ditt. Börja röra på dig, hur tungt och jävligt det än känns så börja motionera, prova på internetdejting, ta bort din Facebook så slipper du bli knäpp av det där. Du har dina barn- de är din anledning att gå vidare, läka och skapa ett nytt liv. Och kan du få ha barnen mer så låter det jättebra- strid för det. Var trevlig och neutral mot ditt ex. Sörj hemma. Det får man. Men res dig upp igen. Det måste man.

    Kram

  • FIame
    Äldre 24 Aug 22:52
    #7

    Skaffa dig nya bra vänner, inte mycket annat hjälper. Okej kanske låter lättvindigt, men ta tag i vänskapsrelationer. Självfallet hjälper att skaffa ny kärlek, men jag tror det är betydligt mycket svårare att skaffa än nya vänner, speciellt om du dessutom är deprimerad.

    Sen måste du ju vidare, håll inte på att tråna efter ditt ex, det är patetiskt. Det finns många betydligt bättre kvinnor därute. Ditt ex är ditt ex så låt det stanna där. Sen förstår jag inte heller riktigt att du inte har barnen 50 %. Det är bara att ha dem 50 %. Ingen annan bestämmer det åt dit än du själv. Familjerätten är ingen bestämmande instans.

  • Anonym (depri­merad) Trådstartaren
    Äldre 25 Aug 07:48
    #8
    Anonym (Längre fram skiner solen) skrev 2014-08-24 22:39:34 följande:

    Det låter fruktansvärt. En depression är det svårt att få under kontroll, men du är på god väg med både medicinering och samtalshjälp. Sälj huset. Om jag förstått dig rätt så bor du kvar där du och din fru bodde, då sitter familjelivet i väggarna. Skaffa något mindre och mysigare som är ditt. Börja röra på dig, hur tungt och jävligt det än känns så börja motionera, prova på internetdejting, ta bort din Facebook så slipper du bli knäpp av det där. Du har dina barn- de är din anledning att gå vidare, läka och skapa ett nytt liv. Och kan du få ha barnen mer så låter det jättebra- strid för det. Var trevlig och neutral mot ditt ex. Sörj hemma. Det får man. Men res dig upp igen. Det måste man.

    Kram


    Problemet med att sälja huset är att det blir svårt att hitta något annat. Med 3 barn så vill jag gärna att de har varsitt rum och har relativt nära till skolan utan större vägar som de behöver passera. Jag har försökt att byta ut saker i huset för att på så sätt få det mer som mitt.

    Att röra på mig har jag gjort sedan årsskiftet men olika mycket. Det blir som att jag flyr från verkligheten en stund när jag är på gymmet.

    Internetdejting är svårt har jag märkt. Fick kontakt med en tjej som är hur trevlig som helst och vi träffades och fikade. Vi har haft kontakt efter detta och vi både ville träffas igen men det har varit så svårt att få till en träff.

    Jag kommer att ta strid för att få ha mina barn mer och samarbetssamtal är som sagt frivilligt. Då kan man tycka att båda föräldrarna ska försöka bjuda till.
  • Anonym (depri­merad) Trådstartaren
    Äldre 25 Aug 07:53
    #9
    FIame skrev 2014-08-24 22:52:16 följande:

    Skaffa dig nya bra vänner, inte mycket annat hjälper. Okej kanske låter lättvindigt, men ta tag i vänskapsrelationer. Självfallet hjälper att skaffa ny kärlek, men jag tror det är betydligt mycket svårare att skaffa än nya vänner, speciellt om du dessutom är deprimerad.

    Sen måste du ju vidare, håll inte på att tråna efter ditt ex, det är patetiskt. Det finns många betydligt bättre kvinnor därute. Ditt ex är ditt ex så låt det stanna där. Sen förstår jag inte heller riktigt att du inte har barnen 50 %. Det är bara att ha dem 50 %. Ingen annan bestämmer det åt dit än du själv. Familjerätten är ingen bestämmande instans.


    Har svårt att skaffa nya vänner då jag inte hanterar sociala situationer så bra. Känns som jag har social fobi eller något. Har börjat ta kontakt med de personer jag känner att jag litar på.

    Har haft kontakt med några tjejer via HP och FB och en av dessa är helt klart intressant att träffa. Vi får se vad som händer kring detta.

    Jag har enormt svårt att släppa taget men tar hjälp för detta och destp längre tid som går så ska det nog bli lättare.

    När det gäller barnen så känner jag mig överkörd av mitt ex men ska ta strid om att få ha de mer vid nästa samarbetssamtal.
  • Anonym (depri­merad) Trådstartaren
    Äldre 25 Aug 17:44
    #10

    Då har jag återigen suttit och gråtit i bilen på väg hem. Måste städa innan barnen kommer till mig på onsdag men det finns ingen ork till det eller en sån enkel sak som att laga mat. Ligger nu på köksgolvet och mår inte så bra. Har inget annat positivt att se fram emot förutom att barnen kommer till mig snart. Jag skulle verkligen behöva något mer som vuxen att längta till.

Svar på tråden Får ingen ordning på mitt liv