Vad är ett normal sexliv för dig?
Tänkte be om era synpunkter på vad som för er definierar ett bra sexliv? Med sexliv menar jag i detta fall allt som händer mellan sextillfällerna, alltså inte själva sexet.
Anledning till att jag frågar är för att jag är så missnöjd med mitt sexliv och jag funderar på om jag har för höga och orimliga krav. Håller på att samla mod inför en diskussion med min partner och vill ha era synpunkter som input. Helst från kvinnor.
Jag kan börja med att beskriva min definition av ett bra sexliv:
Jag önskar att det finns en sexuell "laddning" i förhållandet. En känsla som är svår att beskriva men som gör att sex ska vara "lättillgängligt". Givetvis finns det svackor och jag förstår att denna känslan avtar med tiden.
Jag vill att det sexuella engagemanget i förhållandet är jämlikt och ömsesidigt. Önskar att båda parterna verkar aktivt för att hålla sexlivet igång.
Jag önskar att den sexuella uppvaktningen är relativt jämlik, i alla fall att det förkommer sexuella initiativ från båda parterna.
Jag önskar att det finns en lekfullhet och spontanitet i sexlivet. Att det inte alltid är enligt samma mönster, på samma plats, på samma tidpunkt vid samma veckodag.
Mitt förhållande innehåller inte så mycket av detta och det gör mig besviken och något osäker. Jag lever i en relativt ny relation (2 år) och det finns inga som helst problem med barn, ekonomi, stress eller arbetsbelastning. Det finns heller inga hormonbaserade preventivmedel som kan påverka lusten. Inte heller några sjukdomar. Vi delar våra sysslor ganska väl men jag drar trots detta ett större lass i hemmet. Vi har också ett väldigt kärleksfullt förhållande med massor och mys, pussar och kramar.
Hur jag upplever vårt sexliv i förhållande till mina önskemål, punkt för punkt.
Jag känner start sexuell attraktion till min kvinna. Det krävs så lite som en blick för att tända mig. Min kvinna är inte alls på det sättet. Det krävs väldigt stort engagemang för att hon överhuvudtaget ska få tankarna på sex. Att hon skulle känna lust "av sig själv" verkar inte alls existera. Jag måste bestiga berg för att väcka hennes lust!
Jag gör att jag kan för att bidra och skapa ett aktivt sexliv. Jag förför på olika sätt. Jag påtalar ofta hur vacker och sexig hon är. Jag påtalar min lust vid olika tillfällen och på olika sätt. Har köpt sexiga underkläder, leksaker, testat med lättare rollspel osv. Min kvinna gör absolut inget alls. Hon har helt slutat använda sexiga underkläder trots att hon har en uppsjö, det är alltid stora bomullstrosor i farmorsmodell från Lindex nu för tiden. De fina från Victoria's Secret ligger alltid kvar i lådan. Hon är inte längre lika noga med att hålla kroppsbehåringen i trim. Hon är inte så pigg på att ta den där duschen innan läggdags (som jag vet att hon vill ha innan sex, jag bryr mig inte om den då hon alltid är fräsch).
Jag tar 100% av de sexuella initiativen varav de flesta blir subtilt avfärdade, ofta med kommentarer i stil med "klockan är mycket, vi borde sova". Min kvinna tar endast initiativ när hon vill tillfredsställa mig genom avsugning eller handjobb och inget mer. Förvisso skönt men jag vill ju mest av allt känna hennes lust till mig, inte bara få en utlösning.
Vårt sex följer alltid samma mönster. På kvällen, efter sänggåendet, nästan alltid på fredagen eller lördagen, alltid i sängen. Det finns ingen spontanitet alls från hennes sida. Jag försöker ibland locka med duschen, göra närmanden i soffan, föreslå att vi ska älska på altan osv. Händer aldrig...
Jag förstår att denna beskrivningen kan framstå som att jag pressar och är "på" väldigt mycket men så är inte fallet. Jag ger henne mycket utrymme och är för det mesta försiktig i mina närmanden. De gången jag försöker "vänta in" henne så är allt som händer att vi inte har sex alls.
Precis som jag läst i en annan tråd (skriven av en kvinna) så påverkar detta mig väldigt mycket. Jag mår dåligt trots min otroligt starka kärlek till min kvinna. Jag är numera nästan rädd för att sexuellt närma mig eftersom avfärdandet svider så otroligt hårt i hjärtat och mitt självförtroende sjunker som en sten. Vår sexfrekvens dalar och jag känner mig inte längre som hennes man utan mer som hennes bästa vän.
Nu ska jag snart sätta mig ner och försöka ha en diskussion med henne, Jag vill få henne att förstå hur jag upplever vårt sexliv UTAN att skuldbelägga henne, detta har jag misslyckats med tidigare. En parameter som är viktig för mig men inte för henne är att jag har (mot min vilja) viss insikt i hennes tidigare sexliv, både i förhållande och som singel. Tyvärr har den informationen bidragit till att förvärra för mig eftersom hon verkar ha haft ett betydligt med utåtagerande sexliv och sexlust tidigare vilket gör att jag givetvis tror att våra problem beror på MIG. För övrigt tror jag inte att hon alls anser att vi har några problem...
Har ni några råd att ge mig inför den kommande diskussionen? Tycker ni att jag har orimliga önskemål? Tacksam för råd