Barn tätt

Jag har 17 månader mellan mina barn. Nu är sonen 2,5 år och dottern är 1 år. Till en början var det inte alls jobbigt då spädbarn äter, sover och bajsar om vart annat. Det ä nu det börjar bli jobbigt då de bråkar och retas mycket, sen så byter man sjukt många blöjor varje dag. Sonen går iofs i bland på pottan. Det jobbigaste är att man inte kan vara på två ställen samtidigt :)

okej, ja jag kan tänka mig att det blir en del syskonbråk....Någon mer som vill berätta hur ni tycker det är??

/L

Barnen har mycket nytta avvarandra även om det blir en del bråk så ser man kärleken dom har för varandra. Nu på måndag börjar dottern på dagis med storebror och vi vet att han kommer vara överbeskyddande och finnas där för sin syster. Storebror är väldigt mån om sin syster.

Eftersom det är då tätt mellan dom så får dom en speciell kontakt jämfört med syskon då det skiljer flera år emellan.

Jag älskar mina barn och även om dottern var varmt välkommen så skulle jag gärna ha väntar ett år till emellan dom två, så att dom skulle få mer egentid med oss föräldrar osv

Det finns för- och nackdelar både med tätt och med några fler år emellan. Vi har tätt mellan våra första pojkar - 16 månader - och sedan är det drygt 4 respektive 5,5 år ner till trean.

ja det är klart det finns för o nackdelar, bara det att jag hört en hel del säga, skaffa inte barn tätt, det är bara jobbigt...Hmm.. är det så? känns inte alls som att det bara skulle vara jobbigt, nu har vi 6 år mellan nummer 1 o 2 o det beror på personliga skäl, men önskan är nu att det blir tätt. kan oxå tänka mig att det känns svårt att räcka till...

/L

Som förälder är det tveklöst lättare med ett par år mellan. Mina äldsta är som sagt 5 och 6 år nu och herregud vilket liv det varit och är många gånger . De går knappt en meter ifrån varandra och har ju alltid närmaste vännen att leka med (suveränt, stor trygghet), men samtidigt blir det mycket konflikter. Till sin nya lillebror som idag är dryga året så är förhållandet ett helt annat.....inte så galet stormigt . Det finns ingen som helst konkurrens och de stora är så pass stora att de förstår att lillebror är just liten. De är så omsorgsfulla och försiktiga med lillebror och sedan sekunden efter så ryker det tussar mellan de stora. Yngsta har en lugnande effekt i vår familj . Har man täta barn så blir man bra på konfliktlösning i alla fall. Man får mycket träning . 

Ja det är otroligt jobbigt emellan åt då det är mycket svartsjuka, bråk gnäll mm MEN dom bra stunderna väger upp allt.

Det gäller att man behåller lugnet och att man har orken att ta hand om 3 barn i ditt fall på en gång! :) och känslan att inte räcka till finns alltid där vilket jag tycker är jobbigast!

Tack för alla svar hittills!!!

Vi blev också varnade av andra med det struntade vi i Vi hoppades på barn tätt och lyckligtvis gick vår önskan i uppfyllelse. Vi har 18 månader mellan våra barn.
Jag tyckte inte att det var speciellt jobbigt under spädbarnsperioden men så var jag hemma själv på heltid först när yngsta var runt året, vi var alltså hemma länge tillsammans med båda barnen och det gjorde sitt gissar jag. Jag tror att det ofta går bra om man hittar strategier som funkar, när jag var själv med barnen brukade jag amma den yngsta och spela spel med den äldsta t.ex. Bärsjal/sele till den yngsta är tipptopp om barnet gillar det då man har händerna fria att hjälpa, leka osv med det andra barnet. Sedan tror jag att det är viktigt oavsett åldersskillnad att man hjälps åt som föräldrar så mycket det är möjligt, ger varandra utrymme för också egna intressen för visst är det intensivt och ibland kanske man (i alla fall) jag vill andas ut från "småbarnskaoset"..Sedan, det absolut viktigaste tror jag är att ständigt påminna sig själv om att äldsta faktiskt är väldigt liten fortfarande. Jag vet många som t.ex förvisar barnet till egen säng vid syskonets ankomst efter att ha samsovit innan eller tar bort spjälsängen som barnet tycker om att sova i för att där ska syskonet nu ligga. Andra sätter äldsta barnet på förskola i samband med att det får syskon. Sådant förstår jag inte och jag tror att det snarare förvärrar situationen om man tänker på svartsjuka, syskonens anknytning till varandra. Istället tycker jag man ska tänka ökat behov, det är inte ovanligt att barn plötsligt blir små när de får syskon och behöver än mer och låt dem! Det andra året är dessutom känsligt även utan syskon, barn går igenom stora tuffa faser då mentalt. Viktigt att tänka på kan jag tycka.
Min upplevelse är att det har varit skönt att ha barn tätt, jag har givetvis inget att jämföra med men jag är väl en sån som tycker det är skönt att blöjorna nu är avklarade och önskar inte börja om Att ha två rätt självgående barn samtidigt. Det är möjligt att jag hade upplevt det helt annorlunda om vi hade fått en mer krävande tvåa, hade en annan inställning till föräldraskap, levde i en annan relation där allt låg på mig.
Nu är ungarna 51/2 och 7 år och det är som det "ska" vara. De gaddar ihop sig mot oss, har hemlisar som bara de vet om, tjafsar och kramas om vartannat, har alltid en kompis i närheten..
Det vi har upplevt jobbigt var en period när vårt äldsta barn tog på sig för stort ansvar för vår yngsta känslor. Hon kände dåligt samvete om hon ville leka med en kompis eller gå på ett kalas t.ex dit inte han var bjuden. Vår yngsta ville inte riktigt släppa in andra i deras på förskolan osv. Detta har dock gått över nu och pågick inte särskilt länge och idag är det inga konstigheter eller ledsna känslor åt något håll åt att de också har ett eget liv med egna kamrater, festligheter utanför syskonbubblan och de leker med grannbarn i gäng varje dag numer.
Lycka till!

Jag har nyligen fått mitt tredje barn och så här tycker jag: hur jobbigt det är beror ju mycket på hur bebisen blir? Mitt första barn sov ganska bra på dagarna och nätterna men mitt senaste barn är vaken hela dagarna i stort sett, vill äta varannan timme varje natt och avskyr att åka vagn eller bil så det är bärande och bärande som gäller. Hade jag haft en ett eller tvååring hemma också som också vill ha tid av mamma och har blöjor och behöver uppmärksamhet när mamma sitter och ammar varje timme i början hade det inte gått och det är inte rätt att en 1½ åring ska vara den "stora" plötsligt. Vet att många säger att dem har nytta av varandra senare men dem två första åren ska ju också vara bra och inte bara något man ska orka sig genom. Vet inte hur din grav varit förra gången men om man har en jobbig grav med illamående, foglossning och blödningar är det jobbigt att också ha en liten 1 åring som springer för fullt att ta hand om.

Ja man vet ju aldrig hur en kommande graviditet blir o inte heller hur en bebis kommer att vara. Om man ska jämföra vår son med hans storasyster så är det en del skillnad på hur hon var som bebis jämfört med honom. jag har inte haft jobbiga graviditeter,men sista var en del ryggont o klart där vet man ju heller inte hur det blir. Önskan är barn tätt så får vi se, intressant att läsa hur ni andra har det. Att ha en del år emellan är såklart oxå bra o det vi har erfarenhet av, stora passar lillen ibland om vi snabbt går ner till tvättstugan tex , vi bor i villa så det handlar inte här om att lämna de 2 ensamma...Sömnen skiljer sej oxå en hel del mellan barnen om man ska jämföra hur dotterns sömn var. Så olika är de o hur isf nästa blir vet man ju inte.Men önskan är ändå barn tätt...

Den riktigt stora skillnaden mellan att ha tätt och ett par år emellan är ju förståelsen tycker jag. En 1,5-3-åringen är extremt mycket "JAG" och här och nu. Eftersom jag fått åt andra hållet som upplever jag det helt gudomligt med de "storas" förståelse och empati och förnuft . Jag gillar att ha fått uppleva båda varianterna .

Vi har 2 år mellan 1: an och 2:an och 16 månader mellan 2:an och 3:an. Så 3 barn inom 3,5 år. Det är tufft emellanåt då man inte kan vara överallt hela tiden. Den ena ska ammas medan den andra (mittentjejen) gör något som den inte rer ut medan en tredje skriker färdig på toaletten. I 1,5 års åldern är dom ganska klättriga, plockiga och vet inte deras bästa i många (stort sett alla) lägen. Så mycket uppsikt där.

Mycket blöjor såklart men hittills har jag ändå bara upplevt det som positivt även om man är helt slut vissa dagar. Men Gud vad kul dom har ihop. Bråk här har aldrig riktigt existerat. Kommer kanske mer sen när nr 3 växer upp mer men tror ändå att vi i alla fall kommer uppleva fördelar med tätt mer än nackdelar.

Det är inte ens nio månader mellan nr 2 och nr 3 så där snackar vi tätt. Nr 3 blev till när nr 2 var nyfödd, trodde det var omöjligt. Till råga på allt kom hon nästan tre månader tidigt. Efter en jobbig period så gick det förvånansvärt bra. Bodde förstås hemma så fick mycket hjälp med de tidigare barnen så jag kunde fokusera fullt på minstingen ett tag. Men att barnen var födda samma år var bara kul, snart var de jämngamla och blev som tvillingar. Sen fick jag tvillingar så var redan var vid både för tidig förlossning, om än inte ens lika, och samma ålder.
 Men att ha en nyfödd och en nio-tiomånaders var bara skönt. Jag slutade amma stora och började amma lilla så brösten hann inte märka av något. 
 Sen så hade de ganska snart samma storlek så jag behövde inte skaffa extra, båda var flickor så de kunde dela på det mesta och ärvde av storasyster. 
 Vet inte hur jag hade klarat det alldeles ensam, så tackar min familj oerhört. Därav vill jag alltid finnas där för mina barn och barnbarn när de behöver mig. 

Tack för svar hittills! Intressant läsa hur ni har det...Vi vill som sagt ha syskon tätt denna gång, får se när kroppen kommer igång bara...ätit Cerazette o slutat med de.Det där med att ngn skrev att en 1 1/2 åring är plockig o överallt...ja så har vi det redan. Minsta är nu 7 1/2 månad o står o reser sej mot det han kan sen en månad tillbaka o kryper snabbt iväg när han är på golvet, så massa passning...men kul... O så har vi oxå fått köpt en hundvalp som vi haft 2 veckor så här är fullt upp som sagt..Men visst bebbe o hundvalp kan inte jämföras med 2 barn tätt,men en mindre prövning är det iaf nu...

hej hoppas denna tråden fortfarande är aktiv. vi har en3,5 mån och hoppas redan på syskon :) inte är vi väl dumma ?:P

Till en som skrev ovan, nej önskan om syskon kan väl oxå komma tidigt.. Inget konstigt med det tycker jag...Jag ville mest eg höra hur ni andra tycker det är med barn tätt..Nu är minstingen 8 månader o är högt o lågt...Krupit ett tag o ställer sig upp överallt där han kan... O så har vi lille valpen att hålla koll på...Mycket...men kul! Känner oxå att när valpen blir rumsren blir det ju lite lättare oxå...Önskan o syskon tätt denna gång finns fortfarande! Stora tjejen är fantastiskt duktig o hjälpsam.Kan oxå ibland fundera på om det skulle kännas tydligt att man inte har så mycket tid till alla barn om man får 2 barn tätt??? För att man just har 2 små som kräver mer tid på ett sätt gällande blöjor o passning.Kan man känna att ngn får stå lite tillbaka ibland?? Det kan jag känna en rädsla över...Sen kan jag ibland tänka...: hur löser alla andra det, alltså de med tex 4 barn eller mer..? De måste ju på ngt sätt hitta tid till alla barn.

Hej

Jag har 17 månader mellan nr 1 och 2

Sedan 18 månader mellan 2 och 3

Jag har varit själv det mesta under bebis tiderna och jag tycker inte det varit så jobbigt.

Mina barn har alltid lekt tillsammans och hjälpts åt. Visst att de är syskonbråk men inget som inte går att lösa"

Ska man se mellan 1 an och 2 an så var båda två väldigt snälla som bebisar och är fortfarande guda snälla som barn lugna och snälla.

Det enda som var jobbigt var att mannen jobbade natt när de vaknade om varandra vissa nätter, men jag löste det med att ha båda i sängen. Just då.

Annars har mina barn sovit i egna rum sedan 3 månaders ålder.

Har barn där ja kunnat sätta på musik så sover dem själva och oftast hela nätterna tidigt.

Och med sömn så klarar man nästan vad som helst.

Alla säger att största omställningen e mellan 1 an och 2 an

Och lite sant är det, men när ja fick 3 an som hade 3 månaders kolik så kändes nog glappet mellan 2 till 3 barn jobbigare. Men det var bara i 3 månader sen sov hon också i sitt egna rum med musiken spelandes.

Mina barn är nu 3år och 10 månader - 5 år och 4 månader och - 6 år och 9 månader.

Och ärligt ja skulle aldrig gjort något annorlunda!!

Lycka till.

vad roligt aatt de är så för många andra. verkar som de är något vanligt med önskan om syskon efter några månader bara?:P

hur gör ni? ammar ni eller delammas det bara eller hur ser situationen ut idag.

 

Jag ammade med har nu börjat med ersättning och delammar. så ska köra varannan ersättning varannan bröstmjölk tills brösten kan trappas ner mer o mer för just nu känns de som dem ska sprängas ibland haha!

 

Inte fått någon mens än har ni?