två kvinnor, två familjer - liv, sex och trogenhet
Gränsöverskridande, bortom normen, men ärligt - en sann historia.
Jag lever reellt med två kvinnor och har gjort det med en hel del dynamik (för att inte kalla det dynamit) i flera år. Den ena kvinnan har varit min hustru i drygt 25 är. Den andra kom oförväntad i mitt liv för fyra år sedan. För att förebygga alla slags spekulation ? varje par för sig har ett intimt förhållande och alla vuxna samt mina barn vet om lägets helhet. Grovt skissat har vi enats om ett schema med daglig växel, där det är jag som byter boplatsen för att rent praktiskt vara man och pappa respektive bonuspappa på två ställen. Sammanlagt är det fem barn mellan 8 och 20 med i gänget där samtliga bor i sin respektive mammas bostad. I varje familj finns det ett gravt funktionshindrat barn i tonårsåldern varifrån var och ett skulle kunna ha stor nytta av två samtidigt närvarande vuxna. Jag samt hustrun har nästan-heltidsjobb, medan min fru pga både det väldigt krävande barnet och en tidigare familjetradition jobbar bara få timmar per månad. Det finns skäl för att allt blev som det blev vilket alla tre inblandade vuxna har kunnat inse mer eller mindre.
Jag själv älskar båda kvinnorna, fast på olika sätt. Båda kvinnorna älskar mig. Som resultat av djupa funderingar och en lång dragkamp samt väldigt intensiva diskussioner fick jag fatta ett beslut, men inget klassiskt, nämligen att inte överge någon av kvinnorna. Så bad jag båda om att stanna hos mig respektive alternativt att välja en annan levnadsform med en annan partner. Det känns självklart att varje av kvinnorna äger friheten att ha relationer vid sidan om ifall de skulle känna för det, bara att ingenting sker i hemlighet. Barnens bästa, tillit, frivilligheten, ärlighet och en utvidgad typ av trohet lade jag som grund till det egna valet.
Fastän det finns oftast ohanterliga krav som ställs när det gäller mitt dagliga pendlande vid sidan om alla barnsysslor och arbetet, lider enligt min uppfattning kvinnorna allra mest och på olika sätt. Huvudskälet är enligt all min insikt svartsjukan, i vårt fall en otrevlig blandning av oönskad konkurrens, utanförskap och tillfällig övergivenhet vilket till exempel orsakar mycket obehag hos min fru att det överhuvudtaget sker samlag med min hustru trots att detta aktuellt sker mycket mindre ofta än med frun. Hos hustrun består lidandet mest av en utanförskapskänsla vid ibland orättvis fördelning på semesterdagarna eller paraktiviteter, ett praktiskt problem som vi försöker att åtgärda.
Efter tre års erfarenhet vill jag trots allt bestyr gärna uppmuntra andra till att försöka med även opopulära vägar så länge samtliga inblandade får både uppmärksamhet och friheten att välja själv. Enligt mitt resonemang kunde långt ifrån alla, men några familjetragedier undvikas på så sätt.
Vem av Er har råkat ut för ett sådant läge där ett icke-monogamt levnadssätt blev lösningen eller åtminstone ett försök. Vem av Er kan med eller även utan personlig erfarenhet ge goda råd till kvinnorna med syftet att inte bara stå ut med svartsjukan, utan att kunna känna trygghet och fred i hjärtat i en sådan långvarig levnadsform?
Många hälsningar
vegetarian
Ja, jag tycker att det är rimligt att kämpa för människor. Som sagt har samtliga inblandade var sin egen frihet att tacka nej till detta sätt att leva. Inte de och heller inte jag har gjort det. Svartsjuka upplevs mest av den tillkomna (min fru). Vore tacksam för hjälpsamma svar.
Ja, jag tycker att det är rimligt att kämpa för människor. Som sagt har samtliga inblandade var sin egen frihet att tacka nej till detta sätt att leva. Inte de och heller inte jag har gjort det. Svartsjuka upplevs mest av den tillkomna (min fru). Vore tacksam för hjälpsamma svar.
Så tackar jag att du ägnade dig åt den ändå!