Plugga med PTSD

Hejsan!
Har du påbörjat terapi för ptsd så antar jag att du har fått den diagnosticerad?
I vilket fall som helst, är det något som hjälper vid ptsd så är det att exponera sig, att göra saker man egentligen inte vågar pga sin ptsd, se att det funkar - och sakta men säkert "luckra upp" de mentala rädslor som kännetecknar ptsd. När du exponerar dig, med lyckat resultat, blir du sakta men säkert mer och mer självsäker. Att övervinna ptsd är ett jobb som kräver en stor insats, över lång tid.
Jag råder dig att övervinna din ptsd först för att kunna fokusera och ta in det du lär dig i skolan, annars kan mycket av lärandet gå till spillo pga att ptsd kapat hjärnans uppmärksamhet. Din motivation är det ju inget fel på, men jag råder dig alltså att se till dig själv och erkänna att ptsd ger vissa begränsningar, och fokusera på dessa först. En sak i taget. Så kommer du tillbaka till skolan sen, med full koncentrationskraft och blir riktigt bra på det du vill göra :)
Lycka till.

En annan aspekt som också är viktig att ha i beaktande, är att ptsdn är väldigt energikrävande, och studierna likaså + det sociala livet som tillkommer. Det positiva utöver studierna är alltså energikrävande, vilket du själv påpekar angående ångesten inför studentgrejen du skall med på.
En ekvation som kan uppstå är alltså ptsd + kravbilden (skola, sociala events) = Utmattningssyndrom (med förvärrat stressyndrom för att ej ha gått i mål med skolan). Skulle du ändå klara av skolan, så väntar klivet in i arbetslivet. Det är egentligen där och då det är allra viktigast att du är helt frisk, vågar du lita till det?Ursäktar om jag målar upp bilden lite väl svart, det behöver ej bli så. Men vad du än väljer så är det viktigt att du lyssnar på kroppens signaler.
Gul lampa betyder sakta ner, inte öka farten.

Jag känner att jag kanske inte vet vad jag gett mig in på här angående terapin... Kan inte sluta med plugget, är nästan halvvägs igenom utbildningen. Dessutom så tänker jag att det är bara att "kötta" sig igenom. Men det är som du säger väldigt energikrävande med allt runtomkring också.
Helgen har varit fruktansvärt utmattande men ändå värt det då jag kände att mina kompisar började glida ifrån mig iom att jag nästan låser in mig, men nu känns det bra igen. Eller ja, bättre i vilket fall. Jag vet inte om jag borde berätta för dem vad som händer just nu, de vet egentligen inte om de här problemen och vill helst hålla det så.
Jag är bara rädd för att sakta ned då jag börjar må sämre när jag inte har något som tar min fulla uppmärksamhet.

Oj det var "jag" som skrev ovan också, glömde att klicka i namnet..

Angående terapin så undrar jag om ptsdn är självdiagnosticerad eller av expert?
Terapin ska ju ge dig en ökad självkännedom, och lära dig att hantera och gå vidare från/läka din ptsd. Jag utgår från att den är diagnosticerad. Är den inte det så kan det ju vara något annat, och bara det gör det ju värt att få det utrett. Känner vi våra brister kan vi vända dessa till fördel i vissa fall, och i andra fall behandla dessa.
Förstår att du ej vill sluta med utbildningen. Men är sluta verkligen enda alternativet? Du skulle ju kunna ta ett sabbatsår, vila, satsa på stabilitet i vardagsliv för att sedan ta upp studierna? Men är man mitt i det så...förstår jag att det känns som ett alternativ man ej vill se. Man vill ju bara bli klar :) Men samtidigt vill man ju bli bra på det man gör, och då skall man ju kunna ägna det full uppmärksamhet. Du skriver förvisso att du mår bättre när du kan hänge dig åt något. Men precis som att vi behöver vara bra på att prestera, måste vi även vara bra på att återhämta oss och koppla av/bort för att orka i längden. Jag tror att du gör dig själv en kortsiktig tjänst genom att fortsätta kötta, medan det riskerar att bli en långsiktig oförtjänst.
Angående dina vänner så behöver du aldrig delge dem någonting, du kan alltid hänvisa till att det är lite struligt i privatlivet just nu om de skulle fråga och du inte vilja prata. Och det verkar du ju inte vilja heller.
Du lever ditt liv för dig, gör vad som känns bäst för dig. Såväl fysiskt som psykiskt.
Ett tips är att hänge dig åt annat än studierna, satsa på dig själv samtidigt. Sköt kosten, motionera. Ta en promenad varje dag och ventilera lite med dig själv och få lite endorfiner. Även när man verkligen inte orkar motionera, så ger det en energi efteråt som gör att du klarar av allt runtomkring bättre. Du får dessutom något att vara stolt över och kan haka på ännu ett samtalsämne i sociala sammanhang. Nu vet jag ej om du tränar redan, men kände att jag ville lägga till detta.
Du är fri att höra av dig på PM om du vill prata av dig. Lycka till.

Tack för ditt svar. PTSD:n är diagnoticerad så det är inte bara jag som gissar lite ;)
Jag försöker motionera, även om det blivit sämre på den fronten i samband med terapin, men ska försöka vända på det.
Skulle tycka det vore väldigt skönt att ta ett sabbatsår men man måste ju betala hyran på något sätt och att försöka hitta ett jobb under den tiden känns ännu mer stressande.
Jag tror inte man blir sjukskriven heller? Vad jag förstått iaf.. Dessutom tänker jag att psykologen hade nämnt alternativ om det fanns några?

Hehe, okej :)

Jag läste Socialstyrelsens riktlinjer angående ptsd, där det påtalas att arbetsförmågan stundtals kan vara nedsatt men sjukskrivning skall så långt det är möjligt undvikas då arbete är positivt vid ptsd. Riktlinjerna säger även att vid mer än 4 veckors arbetsoförmåga pga ptsd eller om den har varat under lång tid så skall psykiater, inte psykolog, göra bedömning.

Riktlinjerna hittar du här: www.socialstyrelsen.se/riktlinjer/forsakringsmedicinsktbeslutsstod/posttraumatisktstressyndrom

Dessa var endast för kapitlet sjukskrivning vid ptsd såg jag nu. Men ja det var ju vad som var relevant och resten går också att hitta om du inte sett redan :)