Ekonomiskt samarbete

Vi har ett gemensamt konto för sonen där vi sätter in lika stor del var av vår lön varje månad, i vårt fall ca 5%. Vi höftade till med en summa vi ville ha in/månad och beräknade hur stor del var och en skulle betala utifrån våra respektive löner. Från detta konto tas pengar till kläder, leksaker, kalaspresenter, aktiviteter, tidningar, läkarbesök etc. Vi får inte ta pengar från kontot utan att förvarna, dvs om jag köper skridskor utan att vi kommit överens om det innan så måste exet säga att det är ok innan jag tar pengarna från kontot. För oss har det funkat klockrent.

Vi har helt delade garderober, och står således för våra egna inköp. Gäller även cyklar, cykelhjälmar, inlines etc.
Vinterkläder/regnkläder/stövlar köper vi vartannat år. Förvisso kan det mycket väl hända att det även slinker med en extra vinterjacka - inget som då ska delas.

Jag köpte mobiler och abonnemang för jag vill kunna få tag på dem. Inget vi delar. Pappan köpte laptops som de får ta med sig fram och tillbaka - inget jag behövde betala.

Aktiviteter delas på om man varit överens om aktiviteten i förväg. Och är således den enda utgiften, förutom barnomsorg, som vi delar.

Tycker det låter som en bra idé att ni är överens om kostnaden i förväg. Barnens pappa har en förmåga att köpa mycket dyrare märkeskläder än vad jag gör (och han har råd, vilket jag inte har) så skulle han komma och kräva mig på halva den summan skulle jag blåneka.

Tack för alla tips om hur ni gör????. I mitt fall är det så att jag köper nästan allt och han säger att han ska köpa men inte gör det och det slutar med att jag köper det för barnens skull. Tex höstjackor, cykelhjälmar, cyklar, klassresor, pass, gummistövlar m.m. Barnen säger själva att mitt ex lägger alla pengar från barnbidrag m.m i sitt företag och att man måste tjata till sig det man behöver. Jag har försökt följa hans system men det fungerar inte heller eftersom han hela tiden säger att jag missat någon deadline eller inte riktigt följt hans system riktigt noggrant. Vi har hållit på med det här i snart över ett år och inget förbättras trots att vi går på familjesamtal via Kommunen. Han lyckas hela tiden förhala betalningar till mig och hitta på nya saker. JAG ÄR bara så himla less på det. Märker att jag blir utnyttjad och vill samtidigt inte sätta barnen i mellan. Funderar på att var och en får köpa det man behöver till barnen så barnen får dubbla uppsättningar av allt. Det skulle jag nog tjäna på i längden och mitt ex skulle bli tvungen att köpa saker till våra tre tonåringar. Blir bara sååå less !

Ibland är det enklast att bara bryta ett samarbete som ändå inte fungerar istället för att gång på gång försöka få till det. För sinnesron om inte annat.... 

Det skulle vara utropstecken efter första meningen och inte frågetecken. Sorry!

Det är precis så jag börjar känna. Mitt ex är omgift och väntar barn med den nya frun och jag är sambo med en fantastisk person som barnen älskar. Det tär på krafterna att tjafsa och jag vill verkligen bara gå vidare i livet framför allt medtanke på att det var mitt ex som var otrogen och ville skiljas. Förstår inte varför man måste tjafsa så mycket. Kanske måste strunta i att samarbete med honom och helt gå vidare.

Det tycker jag. Ta ett djupt andetag, lämna det bakom dig och gå vidare. Man får inse att man inte kan förändra andra. Bara sig själv.
Lycka till.

Jag tycker väl inte han har helt fel.
Självklart ska man vara överens om dyrare inköp, och visa kvitto om han nu inte litar på dig är väl inte jättejobbigt?.

Du verkar ju ha köpt väldigt mycket grejer utan att prata med honom. Han kanske inte ansåg att det behövdes just nu?
Gör tex som någon annan: Lägg upp en budget tillsammans med ditt ex (det ville han väl?) och så betalar ni båda den summan varje månad och så kan väl du ha huvudansvaret över inköpen om han inte tar sig i kragen och köper saker.

Om barnen är tonåringar kanske det är bättre om de sköter klädinköp och div aktiviteter själva med sin månadspeng (är den låg kan den ju höjas istället) så slipper ni bråka om det?
Förstår inte varför barn i den åldersgruppen skulle behöva "tjata om pengar" från sin förälder öht. I den åldern får man väl så pass mycket pengar i månadspeng att man klarar sig rätt bra?!

Måste bara skriva...vad glad över att du iaf får när du visat kvitto eller dyl. Min son har jätte fina och snygga kläder hos pappa men det är dax att komma till mamma(lever just nu på försörjnings stöd och pappan drar in 30 tusen i månaden)Då tar vi på grabben trasor och skabbiga kläder.Och hans ursäkt varför sonen inte får ha sina nya vinterkläder hos mamma- dom är ju aaaaaaaaaaaaallltid då trasiga när han kommer tillbaka.
Men HEEEEEELT ALLVARLIGT tro mitt ex att jag tar på mig sonens kläder eller varför gör man så??.. 

Är dom trasiga när de kommer tillbaka då?

Vi satte stopp för att kläderna skulle tas med hem till mamma just pga att de "försvann".. Kom det ngt tillbaka var det andra kläder - trasiga - istället. Men mestadels kom det helt enkelt inte ngt tillbaka alls..

Det blev ganska tröttsamt (och dyrt) att köpa nya kläder varje gång bonus kom hem till oss...

Tips - om du inte redan har det så ansök om underhållsstöd vid växelvis boende. Om ni har växelvist boende alltså :)