Narcissistiska föräldrar
Jag tror jag har en narcissistisk mamma. Ingen diagnos finns men det finns oerhört med tecken.
Jag har alltid varit syndabocken i familjen och eftersom jag var äldst så blev jag oftast lämnad hemma om familjen skulle någonstans och de ville spara bensin och pengar genom att endast ta en bil. I julas stack min mamma åt mig en laptop och sa att det var en julklapp, nu i sommar så säger hon att hon skojade ju bara.
Det är alltid mitt fel när något blir fel i hennes eget liv, som när hennes äktenskap tog slut.
Hon tvingar mig till saker jag inte vill endast för att det gynnar hennes "perfekta" image.
Hon hälsar aldrig på även om hon har vägarna förbi för hon har alltid för bråttom för att ha ens lite tid för mig och sitt barnbarn.
Hon vill att jag lämnar min man så att hon får behålla sin egen eftersom att han tycker illa om min. Hennes man har synpunkter på mitt liv trots att han har jota med det att göra.
Hon ser mig som helt värdelös och säger helt öppet att det är väl egentligen tur att jag har min man för det kan väl inte finnas någon som vill ha en sådan som mig. Jag är ändock skötsam och dricker inte ens alkohol!
Häromdagen uttryckte hon besvikelse över att jag inte ser pengar som det viktigaste i världen, för att min dotter och ett hälsosamt liv kommer först och jobb och pengar i andra hand. Det är väl inte fel?
Och hon säger även att hon inte tror på villkorslös kärlek till ett barn, utan barnet måste jobba för kärleken.
Det här är knappt en bråkdel men nog för att ni ska förstå vad jag nästan dagligen får utstå.
Jag undrar om det finns fler som jag, kanske någon som hittat ett sätt att komma över det, brutit sig fri och får må bra igen?
Eller någon som kanske vill dela med sig av vad de får utstå själva och att vi tillsammans kanske kan stötta varandra?
Det finns säkert de som tycker att det bara är att strunta i vad mamman eller pappan säger, att det skulle vara lätt och enkelt att inte bry sig men jag ska tala om för er att det tog min man 4 år att få mig att förstå att det är något som är väldigt fel och att det tagit mig dessa fyra år att komma till någon sorts insikt. Men jag som alla andra vill inget hellre än att få min mamma acceptans och kärlek för den jag är och inte för den hon önskar att jag var.