Ni som mobbat någon

Jag hatar inte dom jag var elak mot och retade, snarare mig själv för att jag var så osäker på mig själv att det gick ut över dom/ henne:(

Jag hatade aldrig den person jag retade,det var jag som hade problem med mig själv.När jag var 14 år bad jag personen om ursäkt och det accepterades,vi blev vänner en tid efter.Har kontakt idag ibland.

Jag vart mobbad o hemma var det bara bråk o misshandel.
Jag mådde fruktansvärt dåligt o försökte många gånger välja *vägen ut* ur helvetet.
När vi började högstadiet i en annan stad o skola fick jag fler plågoandar.
O vi slogs då ihop med en annan klass med några få elever i.
Där fanns det en tjej som vart så lättlurad så henne var jag taskig emot.
Bla lurade jag i henne att flänsost var jättegott o att det var sjukt att hon inte hade smakat det.
Nästa dag kom hon o berättade att hon o hennes mamma hade varit i två affärer o frågat efter sådan ost, utan att hitta någon.
Jag var inte den enda som drev elakt med henne, men jag borde ha vetat bättre.
När vi började gymnasiet, olika linjer, så fick hon ett stort kompisgäng, medan jag förblev ensam.
Ska inte berätta allt, men hon gifte sig o fick barn medan jag höll på att bli ihjälslagen av min dåvarande sambo.
12 år efter studenten gick jag med i facebook o hittade henne där.
Skickade en vänförfrågan som hon accepterade.
Jag hade haft dåligt samvete i alla år o det första jag gjorde var att be om ursäkt.
Hon hade ingen aning om vad jag menade o hon hade glömt mina elaka påhitt.
Däremot kom hon ihåg hur jag behandlades o undrade hur jag mådde. Min ursäkt var onödig men hon tog emot den.
Det ironiska i det hela är att hon är nu omgift o har flera barn, medan jag fortfarande är ensam.

Jag har dock aldrig fått någon ursäkt.

Jag har aldrig hatat dem jag har "mobbat" och gör det inte nu heller. Däremot tycker jag fortfarande att dessa personer i det mesta hade sig själva att skylla, men det är ju inte PK att säga så...

Då kanske du tycker att det är helt okej om de hämnas på dig en dag (eftersom du får skylla dg själv)?

De kan ju försöka... Men om man väljer att inte passa in får man väl skylla sig själv, eller?

Varför anser du det är okej att reta någon för att de inte vill passa in i dina mallar? Varför inte bara rycka på axlarna och gå vidare?

Nej, absolut inte, troligen är det så att många av dom som inte "passade" in ofta är de som blir mest framgångsrika.
En av mina vänner blev svårt mobbad under hela hennes skolgång. När hon träffar sina plågandar så sitter de kvar i den lilla hålan där hon växte upp och har inte kommit någonstans. Hon själv har lyckats rätt bra i livet.

Många av de jag träffade under min högskoletid (teknisk högskola) hade varit den där kufen, de där kufarna sitter idag på relativt höga positioner i näringslivet och har ett väldigt bra liv.

Så jag är ganska säker på att om man sliter för att passa in, då förlorar man sin framtid
Och en sak till, den du mobbade i skolan (för att han/hon inte passade in) kan bli din framtida chef, eller din blivande läkare, eller någon annan du kan behöva ha mycket tilltro till

Jag förstår inte heller varför man måste lägga energi på någon som man inte anser uppfylla de mallar man sätter upp. 

Att inte passa in är väl många gånger något man INTE väljer.
På tal om att inte passa in så tyckte jag att mobbarna (vissa) var de som var udda som efterblivna, fula, halvkriminella, fjolliga, korta, nördiga, störiga och annorlunda klädsel.