• Anonym (Tröttitrött)

    Vill tycka om styvfamiljslivet

    Jag vill tycka om det här livet som jag har haft i tre år. Jag vill uppskatta min styvson. Det finns inga problem med honom, det är jag som bara inte kan förmå mig att tycka om styvfamiljslivet. Har testat terapi, särbo och sambo, egentid med styvsonen, mkt och lite tid tillsammans. Alla sorters aktiviteter har testats, inget hjälper. Terapeuten var bra och förstående, men menade mest på att man får låta tiden gå och att det blir bättre med tiden. Exet är det inga bekymmer med. Jag lyckas inte tycka om detta liv och känner stundtals att jag bara vill fly fly fly. Och ja, vi har barn ihop....dumma, dumma mig. Mitt barn är dock mitt allt, så jag är tacksam i all min dumhet.

  • Svar på tråden Vill tycka om styvfamiljslivet
  • nyans

    Bor styvsonen hos er? Skulle det vara lättare om du inte hade något ansvar för honom utan allt ansvar låg på bioföräldrarna? Som det ju egentligen "ska" vara.

    Styvfamiljslivet passar inte alla, däremot måste du självklart acceptera att han finns och är lika viktig som ert gemensamma barn. Därutöver är det dock viktigt att du inte tar på dig mer än du vill och orkar. Många bonusmammor engagerar sig för mycket i början och tröttnar därför, när de plötsligt står där med ansvar som egentligen inte är deras.

    Om det passar dig bättre att "bara" vara bonusvuxen, och inte bonusmamma, så måste det gå att ordna.

  • Anonym (myde)

    Närmare sex år har jag avverkat genom att stegvis bli mer insyltad. Har läst nånstans att det kan ta upp till sex år för alla att hitta sina platser. Kanske börjar det bli bra, eller bättre nu. Har haft fruktansvärd ångest ibland. Skitjobbiga inre konflikter. Speciellt i samband med att vi skaffade barn ihop. Nu i och med att vi har skaffat ett andra gemensamt barn så börjar det kännas bättre. Hoppas att det håller i sig. Jag kommer nog aldrig tycka om styvfamiljslivet men det kan kanske bli acceptabelt.

  • Anonym (hemskt)

    Jag förstår hur du känner. Jag har känt precis samma sak men skillnaden att vi inte hade gemensamma barn så det var lättare att lämna, vilket jag gjorde. Jag kunde aldrig vänja mig vid att känna mig som en främling i mitt eget hem.

Svar på tråden Vill tycka om styvfamiljslivet