vad har man gemensamt med sina barn som ung mamma?

Inte mycket. Att unga föräldrar skulle vara "mer ungdomliga" eller "ha mer gemensamt med sina barn", är en gammal fördom. Dock är det också en fördom att unga föräldrar skulle vara sämre än äldre föräldrar. Det handlar inte om ålder, utan om personlig mognad, omständigheter mm.

Det måste ju finnas något konkret man syftar på när man säger så. 

De som säger det inser inte att de inte kommer vara 17 år när barnet är 17 år.

Ja, min kompis kunde till exempel ligga med sin sons vänner. Det var säkert jättekul att ha det gemensamt med sin unga mamma!

Jag vet inte om man har så mycket mer gemensamt. Min mamma var bara 16 år när jag föddes. Först när jag själv var i samma ålder insåg jag hur ung mamma var när hon fick mig. Men det var inget som jag tänkte på under uppväxten.

Jag har sedan blivit mamma både som rätt ung och som äldre. Skillnaden för mig har varit att jag hade betydligt mer ork som yngre. Som äldre hade jag istället fördelen att ha bättre ekonomi. Men i övrigt var det ingen större skillnad för mig.

Kan tänka mig att det är roligare att vara äldre. Att då få uppleva sitt barns alla "första gången" upplevelser med den. Som yngre mor, tex 16 årig mamma, så har man ju själv nyss just upplevt sånt, så det blir nog mer "jaja, whatever" till sånt. Och man tar sig inte samma tid till barnet.

Det är inte säkert, hon tänkte nog bara inte efter ordentligt. Och delvis kan man kanske klandra omgivningen för det.

Idag känner unga mammor - särskilt om de är under 20 när första barnet föds - ofta ett behov av att försvara sig, eftersom de blir så kritiserade. De "borde ha väntat", de ses som omogna, de antas vara trash osv. Program som "Unga mödrar" - med ensamstående, rökande Soc-fall till morsor - gör inte direkt deras rykte bättre.

Äldre mammor kritiseras inte på samma sätt, inte längre. Möjligen om de är över 40 år när något av barnen föds. Men idag anses det helt normalt att vara 30+ när första barnet kommer. Det är betydligt mer accepterat att vara 35 och ligga på BB, än att vara 17 och ligga på BB.

Det där måste ju vara en av de största missuppfattningarna om unga föräldrar! Stämmer ju inte alls.

Tror du verkligen att en 16-åring minns sin egen bebistid så väl att inte det egna barnets alla 'första gången' blir lika magiska som för en äldre mamma? Jag tror inte på det. Och varför skulle en äldre mamma, mitt i karriären, ha mer tid till barnet än en yngre mamma? Jag har inte alls den erfarenheten.

Om vi bortser från din personliga erfarenhet som är helt ointressant så är tonåringar generellt väldigt upptagna med sig själva och har svårt för att åsidosätta de egna intressena så som man kan som äldre. Detta gäller inte bara i förhållande till barn utan även till de äldre generationerna. Man tar saker för givet på ett helt annat sätt än när man kommit förbi "hitta sig själv-fasen" någon gång mellan 20-25.