• Anonym (Ledsen)

    Graviditetsdepression

    Är gravid i vecka 25.
    Har de senaste 2 veckorna börjat må sämre och sämre.. så till den milda grad att allt jag ska göra känns omöjligt.
    Kroppen eller om det är huvudet är trött, det första jag vill när jag vaknar är att det ska vara kväll så jag får sova - vilket jag såklart ändå inte kan när det väl blir kväll.

    Gråter i stort sett varje dag, känner absolut ingen glädje över det kommande barnet eller glädje över något alls kan jag väl egentligen säga.

    Finns det någon här som har erfarenhet av detta? Ska kontakta min bm på måndag men vad kan man egentligen göra? Känns som en hel evighet innan bebisen kommer.. hur ska man orka gå runt och må såhär under hela hösten..

  • Svar på tråden Graviditetsdepression
  • TMs mamma

    Mått sämre kroppsligt eller psykiskt? Hade en kompis som fick depression när barnet kommit ut...men det blev  bättre sen i alla fall. Klen tröst...prata med din bm du :)

  • Anonym (kurator)

    Prata med din bm och se till att få en remiss till kk:s kurator. Nu vet jag inte vart i landet du bor men i Malmö/Lund kan det vara lite kö men kan vara värt att ligga på för att verkligen få en tid (min remiss "glömdes bort" 2 ggr...) kvinnor som är deprimerade redan under graviditeten löper nämligen större risk att få förlossningsdepression. Lycka till, hoppas du får må bättre snart.

  • Vokalissan

    Hej!
    Bra att du ska prata med BM på måndag!

    Här i Uppsala finns mvc-psykologer som jag fick träffa när jag mådde dåligt under graviditeten. Jag fick en graviditetsdepression pga förlossningsrädsla som sedan gick över i förlossningsdepression. Är glad att jag hade stöd iaf!

    Hoppas det ordnar sig för dig!

    Jag är helt "frisk" idag!

  • Anonym (Märta)

    Hej. Som ovanstående skriver så är det bäst att få remiss till kurator, att prata är alltid bra och även om man inte vet vad som är fel och varför det känns som det känns så grävs det fram till slut! Jag var inne i en depp för ett par veckor sedan, det visade sig ligga i allmän oro som jag inte kände att jag kunde prata med någon annan om, man ska ju vara så otroligt glad och nöjd när man är gravid, man ska blomstra och fixa och dona innan bebisen kommer. Jag var orolig för ekonomi, att bebisen ska dö, att umgänget med pappan inte kommer att fungera, alla dessa tankar tog bort glädjen att vara gravid och efter att ha pratar och luftat alla mina tankar med människor i min närhet så har jag tagit mig upp ur hålet. Det känns fortfarande som att "täcket-över-huvudet" är min melodi vissa dagar, och om jag har möjlighet så tar jag dessa dagar i sängen eller framför staffliet. Hoppas att allt ordnar sig för dig, ta hand om dig själv!

Svar på tråden Graviditetsdepression