• Anonym (orolig)

    orolig för min dotter

    Min dotter som nu är 9 år valde att flytta o bo hos sin pappa när hon var 7 år. Innan dess bodde hon hos mig o var hos sin pappa varannan helg. Hennes pappa har alltid varit glad för att festa o d e han fortfarande. Han festar i princip varje helg o antingen är dottern hos mig eller sover hos kompisar på helgerna. När hon e hos mig så känner hon nån slags oro över sin pappa. Hon kan inte slappna av o blir hela tiden orolig när han inte ringer henne fast han sagt att han ska göra det. Nu i somras så var hon hos mig en månad o vi planerade att åka till Öland på en liten semester o göra massa kul. Hon ville inte följa med för hennes pappa hade lovat henne att dom skulle åka till Italien. Vilket inte blev av. Sen hade han lovat henne att dom skulle åka till nåt sommarland (vet inte var) sen att dom skulle låna en husbil o campa. Men inget av detta blev av. Dottern känner sig sviken över att han Bara lovar henne massa saker. Men hon vågar nog inte säga nåt eller så har hon insett att hennes pappa e sån. Jag har försökt prata med han men han anser att han inte gör nåt fel. Gör så ont i mig att se min dotter nu, hon e inte samma glada tjej som hon var när hon bodde hos mig. H on e mer instängd i sig själv o vill inte göra nåt längre. Hur ska jag göra jag har försökt prata med henne o försökt få henne att flytta tillbaka till mig igen men hon vill inte eftersom hon har alla sina kompisar där hon bor nu

  • Svar på tråden orolig för min dotter
  • Anonym (Wildrat)

    Gör nåt NU! Hon är ett barn och ska inte behöva ta hand om sin förälder. Hon är inte kompetent nog att bestämma var hon ska bo, hon är ju bara 9. Det är lika lång tid tills hon är vuxen och ska behöva ta det ansvar för sig själv hon tar nu för sin pappa. Hon förlorar ju hela sin barndom. Ha henne minst varannan vecka och ta kontakt med psykolog och al-anon så hon får hjälp. Pappan festar inte, han är alkoholist.

  • Anonym (K)

    Dessutom bygger hon Ruggigt dåliga mönster inför framtida vuxna förhållande :/ Dra ur henne ur den där skiten Nu. 

  • Anonym (what?)

    Till att börja med så låter man inte en 7-åring besluta var hon ska bo, hur kunde ni göra så?

    Nu är hon 9 och inte heller då bestämmer man var man vill bo. Egentligen lägger man inte ens den pressen det blir att fråga dem var de vill bo. Det är helt och hållet de vuxna föräldrarnas beslut som tas utifrån vad som är bäst för barnet, det vet barnet inte själv....

  • Anonym (what??)

    Varför låter ni en 9-åring bestämma själv var hon ska bo? Och varför låter ni henne bo med en missbrukare??

    Ja, pappan kan du ju inte ta ansvar för. Men varför agerar inte DU som en förälder till ditt barn?

  • Anonym (??)

    Vaddå hon valde? Som 7åring är man inte myndig och kan bestämma sånt utan det bestämmer de som ska agera vuxna dvs föräldrarna!

  • Anonym (Barn!)
    Anonym (orolig) skrev 2014-08-31 09:40:19 följande:

    Min dotter som nu är 9 år valde att flytta o bo hos sin pappa när hon var 7 år. Innan dess bodde hon hos mig o var hos sin pappa varannan helg. Hennes pappa har alltid varit glad för att festa o d e han fortfarande. Han festar i princip varje helg o antingen är dottern hos mig eller sover hos kompisar på helgerna. När hon e hos mig så känner hon nån slags oro över sin pappa. Hon kan inte slappna av o blir hela tiden orolig när han inte ringer henne fast han sagt att han ska göra det. Nu i somras så var hon hos mig en månad o vi planerade att åka till Öland på en liten semester o göra massa kul. Hon ville inte följa med för hennes pappa hade lovat henne att dom skulle åka till Italien. Vilket inte blev av. Sen hade han lovat henne att dom skulle åka till nåt sommarland (vet inte var) sen att dom skulle låna en husbil o campa. Men inget av detta blev av. Dottern känner sig sviken över att han Bara lovar henne massa saker. Men hon vågar nog inte säga nåt eller så har hon insett att hennes pappa e sån. Jag har försökt prata med han men han anser att han inte gör nåt fel. Gör så ont i mig att se min dotter nu, hon e inte samma glada tjej som hon var när hon bodde hos mig. H on e mer instängd i sig själv o vill inte göra nåt längre. Hur ska jag göra jag har försökt prata med henne o försökt få henne att flytta tillbaka till mig igen men hon vill inte eftersom hon har alla sina kompisar där hon bor nu


    Men hon är NIO. Vårt barn är nio och har just börjat gå hem själv efter skolan. Det han bestämmer själv är när han ska gå på toaletten typ. Finns inte på kartan att han skulle få välja boende, det är vv som gäller

    Hur kunde ni låta en 7- åring bestämma det??
  • Anonym (orolig)

    Hon fick välja själv pga att jag hittade arbete på annan ort dvs 15 mil från där vi bodde då. O pappan lät henne inte flytta med o jag orkade inte bråka med han just då. Dottern trodde att hon skulle få det bättre hos honom eftersom han bara är hemma o e arbetslös. Jag har jobbat o dottern har fått vara på fritids m.m. jag har sagt till henne att jag vill att hon bor här hos mig o har även pratat med pappan om det. Till mig säger han att hon bestämmer men sen har jag hört av dottern att han sagt till henne att hand hjärta går sönder pm hon inte bor hos honom. Många gånger har jag sagt till henne att jag vill att hon bor här hos mig men hon envisas med att hon vill bo kvar hos sin pappa. Jag känner att jag inte kan tvinga henne till nåt fast jag vet att hon haft det mycket bättre här hos mig. Vet inte om jag ska gå till familjerätten eller nåt annat o prata om detta o försöka lösa det med deras hjälp.

  • Anonym (??)
    Anonym (orolig) skrev 2014-08-31 11:39:03 följande:

    Hon fick välja själv pga att jag hittade arbete på annan ort dvs 15 mil från där vi bodde då. O pappan lät henne inte flytta med o jag orkade inte bråka med han just då. Dottern trodde att hon skulle få det bättre hos honom eftersom han bara är hemma o e arbetslös. Jag har jobbat o dottern har fått vara på fritids m.m. jag har sagt till henne att jag vill att hon bor här hos mig o har även pratat med pappan om det. Till mig säger han att hon bestämmer men sen har jag hört av dottern att han sagt till henne att hand hjärta går sönder pm hon inte bor hos honom. Många gånger har jag sagt till henne att jag vill att hon bor här hos mig men hon envisas med att hon vill bo kvar hos sin pappa. Jag känner att jag inte kan tvinga henne till nåt fast jag vet att hon haft det mycket bättre här hos mig. Vet inte om jag ska gå till familjerätten eller nåt annat o prata om detta o försöka lösa det med deras hjälp.


    Du vill inte tvinga? Du är alltså inte vuxen med andra ord bra då vet vi det! Gå till fr det är bra så får vi se om hon får bo hos nån av er sen!
  • Anonym (orolig)

    Som sagt har jag försökt det som jag kunnat. O jag tyckte att hon skulle få bo hos sin pappa med. Han o jag separerade när jag var gravid. Ett barn ska väll ha rätt till båda sina föräldrar? Eller? Om jag inte lämnat hem henne efter min helg så hade han anmält mig för "kidnappning" . O att prata med honom hjälper ju inte, Han förstår inte.

  • mamaleona
    Anonym (orolig) skrev 2014-08-31 11:39:03 följande:

    Hon fick välja själv pga att jag hittade arbete på annan ort dvs 15 mil från där vi bodde då. O pappan lät henne inte flytta med o jag orkade inte bråka med han just då. Dottern trodde att hon skulle få det bättre hos honom eftersom han bara är hemma o e arbetslös. Jag har jobbat o dottern har fått vara på fritids m.m. jag har sagt till henne att jag vill att hon bor här hos mig o har även pratat med pappan om det. Till mig säger han att hon bestämmer men sen har jag hört av dottern att han sagt till henne att hand hjärta går sönder pm hon inte bor hos honom. Många gånger har jag sagt till henne att jag vill att hon bor här hos mig men hon envisas med att hon vill bo kvar hos sin pappa. Jag känner att jag inte kan tvinga henne till nåt fast jag vet att hon haft det mycket bättre här hos mig. Vet inte om jag ska gå till familjerätten eller nåt annat o prata om detta o försöka lösa det med deras hjälp.


    Ni har släppt det helt fel från början - herregud, tjejen är NIO år. Att som 7åring VÄLJA var man vill bo är helgalet, det är föräldrarna som bestämmer - i flera ÅR framöver. Kankse inte världens rätta beslut att sticka efter jobbet just då, men vad hjälper det att sucka över nu mera. Nu har du kanske sista chansen att svänga på dethär skeppet före det sjunker o det är din PLIKT att göra det. En alkoholiserad arbetslös pappa - tycker du själv det är bästa stället o bo? "hon ville inte med till Öland"???? betydde det att hon inte behövde komma med? Här hade 10åringen glatt packat sina grejor (eller surt) o satt sig i bilen när jag sa HEP. Hur kan ni låta hennes ord gå före det ni VET är bäst? förstår inte nånting här. Du ser hur din dotter sjunker o behöver hjälp o ni fortsätter i samma bana... Hallåå....??!!! En nioåring ska inte ta hand om sin pappa, eller ha bekymmer hur han mår. En nioåring ska inte bestämma var hon ska sova, semestra, bo, leva. En nioåring lever där du som mamma säger att hon lever. O det är dags att börja göra det nu, helst igår. Kankse det lyckas ännu, att få henne på rätt köl men det krävs att du stampar ner foten nu, skiter i vad pappan o hon säger o börjar agera. Hårda ord visst, men jag blir nästan arg då jag läser om sådant här o kanske det är just det som behövs för att du vaknar. Du är hennes mamma, du är hennes räddning. Ditt jobb är nu - from 31/8 prio nr 2!!!!!!
  • Anonym (britta)
    Anonym (orolig) skrev 2014-08-31 12:46:15 följande:

    Som sagt har jag försökt det som jag kunnat. O jag tyckte att hon skulle få bo hos sin pappa med. Han o jag separerade när jag var gravid. Ett barn ska väll ha rätt till båda sina föräldrar? Eller? Om jag inte lämnat hem henne efter min helg så hade han anmält mig för "kidnappning" . O att prata med honom hjälper ju inte, Han förstår inte.


    Han vinner inte i det spelet iom att han dricker o är arbetslös så låt honom anmäla o hota bara, eller - ta kontakt till sos själv - det är deras plikt att hjälpa bort henne därifrån, vore konstigt om dom höll med honom.
  • Anonym (what??)
    Anonym (orolig) skrev 2014-08-31 11:39:03 följande:

    Hon fick välja själv pga att jag hittade arbete på annan ort dvs 15 mil från där vi bodde då. O pappan lät henne inte flytta med o jag orkade inte bråka med han just då. Dottern trodde att hon skulle få det bättre hos honom eftersom han bara är hemma o e arbetslös. Jag har jobbat o dottern har fått vara på fritids m.m. jag har sagt till henne att jag vill att hon bor här hos mig o har även pratat med pappan om det. Till mig säger han att hon bestämmer men sen har jag hört av dottern att han sagt till henne att hand hjärta går sönder pm hon inte bor hos honom. Många gånger har jag sagt till henne att jag vill att hon bor här hos mig men hon envisas med att hon vill bo kvar hos sin pappa. Jag känner att jag inte kan tvinga henne till nåt fast jag vet att hon haft det mycket bättre här hos mig. Vet inte om jag ska gå till familjerätten eller nåt annat o prata om detta o försöka lösa det med deras hjälp.


    Du lämnar din dotter vind för våg hos en alkoholist för att du inte orkar bråka. Man blir ju för fan mörkrädd.

    Imorgon gör du en orosanmälan till socialtjänsten på grund av hans missbruk och den psykiska misshandel (känslomässig utpressning) som han utsätter dottern för. Och sedan står du för den anmälan. Och kräver att pappan underkastar sig blodprovstestning för att ha koll på att han inte dricker och behandling för sitt missbruk.
  • Anonym (britta)

    Ibland - alltså....ja ibland blir man helt enkelt stum!

  • Anonym (Men...)
    Anonym (orolig) skrev 2014-08-31 09:40:19 följande:

    Min dotter som nu är 9 år valde att flytta o bo hos sin pappa när hon var 7 år. Innan dess bodde hon hos mig o var hos sin pappa varannan helg. Hennes pappa har alltid varit glad för att festa o d e han fortfarande. Han festar i princip varje helg o antingen är dottern hos mig eller sover hos kompisar på helgerna. När hon e hos mig så känner hon nån slags oro över sin pappa. Hon kan inte slappna av o blir hela tiden orolig när han inte ringer henne fast han sagt att han ska göra det. Nu i somras så var hon hos mig en månad o vi planerade att åka till Öland på en liten semester o göra massa kul. Hon ville inte följa med för hennes pappa hade lovat henne att dom skulle åka till Italien. Vilket inte blev av. Sen hade han lovat henne att dom skulle åka till nåt sommarland (vet inte var) sen att dom skulle låna en husbil o campa. Men inget av detta blev av. Dottern känner sig sviken över att han Bara lovar henne massa saker. Men hon vågar nog inte säga nåt eller så har hon insett att hennes pappa e sån. Jag har försökt prata med han men han anser att han inte gör nåt fel. Gör så ont i mig att se min dotter nu, hon e inte samma glada tjej som hon var när hon bodde hos mig. H on e mer instängd i sig själv o vill inte göra nåt längre. Hur ska jag göra jag har försökt prata med henne o försökt få henne att flytta tillbaka till mig igen men hon vill inte eftersom hon har alla sina kompisar där hon bor nu


    Men, ts... Få se nu: du flyttade ifrån din sjuåriga dotter( en jobbig ålder med skolstarten, tankar kring liv och död osv), till en annan stad, lämnade henne med sin arbetslösa alkoholiserade loserpappa och NU undrar du hur du ska göra det som är bäst för henne??

    Hur kan du ens låta henne bestämma var hon ska bo? Hon var ett litet barn!
Svar på tråden orolig för min dotter