Flytta isär eller stå ut
Flyttade ihop med en man för 6 månader sedan. Vi har båda barn sedan innan vilket inte har varit enkelt alls. Jag har väl haft mest problem med hans barn som bor hos oss 100%. Vi har bråkat mycket mer sedan vi flyttade ihop och jag tycker det har blivit en allt annat än harmonisk och lugn familj. Jag har många gånger tänkt tanken att ta mina barn och flytta till nåt eget igen, bara vi. Nu är jag gravid i v.8 och det var allt annat än planerat. Jag har känt mig helt knäckt och så ledsen. Men vi bestämde att behålla (jag tror inte mitt psyke skulle klara en abort) och mannen är glad över detta. Jag känner bara oro, ångest och mår fruktansvärt dåligt. Det är fortfarande mycket bråk och konflikter och jag orkar inte med det nu känner jag när jag mår såhär. Och jag tror inte att det kommer bli bättre som sambon tror så fort barnet kommer.
Jag tror att jag vill flytta men vet inte hur jag ska klara det. Har ingen sgi att falla tillbaka på, är studerande och kommer ha lägsta fp när barnet kommer. Hur ska jag klara det ensam? Måste dessutom bo stort nog för mig och mina då tre barn. Visst jag kan ta hjälp från soc dom månaderna jag är hemma med den lilla men jag vill klara det själv. Har ändå valt att sätta mig i den här sitsen även om graviditeten inte var planerad.
Hur hade ni gjort? Försökt lösa problemen med mannen (jag älskar honom, men vi funkar inte som sambos) eller flyttat till något eget och bli särbos som vi var tidigare och som funkade helt ok.
//Ledsen och uppgiven tjej
