hur berätta om ny partner

Inte utifrån egen erfarenhet, men vänners: skynda långsamt... En vän har fått bevittna hur exet avverkat fyra eller fem nya partners på typ fyra år efter deras separation. Samtliga introducerade för det gemensamma barnet, sådär kul... Nu menar jag inte att du har för avsikt att byta partner så ofta :) Låt inte exet veta via barnen, det är otroligt respektlöst tycker jag. Det har ju inte gått så långt tid, när min egen separation var "ny" var det min sjuårings stora skräck att vi skulle träffa andra, även om hen i övrigt "tog" det ganska bra.

Det har inte gått ett halvår och du funderar redan på att presentera en ny för dina barn? Känns för kort tid, fast vet ju inte hur dina barn skulle reagera. Alla är olika, men en 12-åring som snart är tonåring kan vara extra känslig.

När en skilsmässa är ett faktum är det bättre att föräldrarna är för sig ett bra tag och bara lägger sin energi på barnen. Blir lite väl mycket om föräldrarna skiljs och bara några månader har barnen en styvförälder.

Men som sagt, alla reagera olika.

Det har inte gått ett halvår och du funderar redan på att presentera en ny för dina barn? Känns för kort tid, fast vet ju inte hur dina barn skulle reagera. Alla är olika, men en 12-åring som snart är tonåring kan vara extra känslig.

När en skilsmässa är ett faktum är det bättre att föräldrarna är för sig ett bra tag och bara lägger sin energi på barnen. Blir lite väl mycket om föräldrarna skiljs och bara några månader har barnen en styvförälder.

Men som sagt, alla reagera olika.

Det är inte lätt det där att träffa en ny så snabbt. Svårt att veta hur man ska hantera det, jag vet, jag har varit där...

Jag valde att berätta tidigt för mitt ex, jag hade bara träffat den nye då och då i ett par månader då men berättade att vi hade börjat träffas och nog skulle fortsätta göra det. Främsta anledningen till att jag berättade var just att exet skulle slippa höra det på omvägar eller krocka med oss på stan.

Barnen (liknande åldrar som dina) fick veta efter ytterligare ett par månader och främst av samma anledning, att de skulle slippa få höra på omvägar eller råka se oss. Men jag delade upp det i mindre bitar... första kvällen berättade jag bara att jag hade träffat någon och var kär. Sedan fick de fråga själva (och det gjorde de!) hur han var, vad han hette, hur han såg ut, om han hade barn osv. Och efter några veckor märkte jag att de hade gjort sig egna bilder och fantasier om honom så då såg jag till att de fick träffas några minuter och fika just för att de skulle få se honom med egna ögon istället för måla upp en konstig fantasibild. Men nästa träff efter det dröjde flera månader. Även efter det tog vi det väldigt lugnt.

Jag vet att det finns de som låter barnen tro att den nya är en kompis först och lära känna honom så. Bara du vet om det skulle funka för dina barn. Men min yngsta var 9 och hon hade aldrig gått på det, det hade bara blivit fel om jag försökt få henne att tro det.

För oss har det i alla fall gått bra, vi är sambos numera :) och barnen gillar honom!

Den nya kan väl finnas med som vilken vän/kompis som helst? Det behöver inte vara så dramatiskt allting....

Tror inte att min dotter skulle tro på att det är en vän.... hon är för smart o uppmärksam för att gå på det.

Första frågan jag fick från min ex man när jag berättade att jag ville skiljas var "har du träffat någon annan" o det hade jag inte, det har jag först efteråt, men det har gått fort så jag drar mig för att berätta.... vet att han igentligen inte har med det att göra men av respekt för honom tycker jag ändå att jag borde berätta det men det är ett stort steg att berätta för honom o sedan för barnen. just nu fungerat mitt o exets samarbete runt barnen bra o vill ju att det skall fortsätta... men är rädd att det kommer bli mer besvärligt när jag väl berättar att jag träffar en ny man.

Hur tog ditt ex det?

ja jag funderar på det o ja det har gått fort, ibland är det bara sådant som händer.... o det var det i detta tillfället.

Har alltid varit den som lagt min energi på barnen till 200%. nu känner jag att varannan vecka när de är hos sin pappa får jag lägga lite tid på mig (det känns väldigt märkligt att lägga tid på sig själv, har inte gjort det på så många år) o min nya man. Men vill inte leva 2 olika liv, vill ha dem båda tillsammans, vet dock inte om det är för snabbt för att göra det.... Mitt ex är väldigt dålig på att prioritera sina barn, därför har det blivit så att jag alltid prioriterat dem. Men nu har jag bara den möjligheten varannan vecka, ja jag vet att jag själv valt det men det känns trots allt väldigt märkligt.

Jag tänker såhär: 

Om du redan träffar någon ny, och det börjar bli lite "allmänt känt" eller vad man ska säga i bekantskapskretsen, så tycker jag det är vettigare att berätta det för barnen själv, så att de inte får höra det från annat håll. Men det är ju inte samma sak som att de ska träffas, eller introduceras för varandra. 

Men på sätt och vis kanske det kan kännas bra för barnen att du inte sitter ensam den veckan de är hos sin pappa? Vet några barn i min närhet som varit mycket oroliga och ledsna för den förälder de lämnar så att säga, och tyckte det var en trygghet att veta att de inte var själva. 

Sedan kan ni prata om din nya vän/pojkvän eller vad man nu kallar honom, så kommer säkerligen nyfikenheten ta överhanden hos barnen när de vant sig vid tanken och själva föreslå att de ska ses. 

Tja... exet tog det väl sådär. Han blev sur och kom med lite sura kommentarer. Men han skötte det bra mot barnen, sa inget till dem. Vårt samarbete har väl funkat sådär både innan och efter. Och i efterhand tror jag nästan att det var bra att han fick veta så snabbt för det hjälpte nog honom att inse att det verkligen var slut.

Jag vet att en del tycker att det är bra att låtsas inför barnen att det är en vän. Men för just mig och mina barn hade det varit jättefel. De hade inte trott på mig och det hade inte varit bra för vår relation.

Däremot rekommenderar jag dig verkligen att ta det riktigt långsamt med att försöka få ihop er till en ny familj. Det bästa för dig och dina barn är att ni får ett år eller två på er att landa tillsammans efter skilsmässan och hitta era egna sätt att göra saker. Innan din nya ska in i familjen. Förstår att det inte är vad du vill höra nu när du är kär men... det är ändå mitt råd.

Barnen kanske inte går på det om det inte faller sig naturligt att mamman har många manliga vänner... Och man är väl inte kär i alla bara för att det är en man? Hos mig har jag en stor manlig bekantskapskrets och när min nuvarande kom in i bilden smalt han in som vilken vän som helst.

Vad som

Vad som Är bäst att göra är upp till varje enskild individ att bestämma iofs.

Du känner dina barn bäst så du är den som bäst kan bedöma hur de skulle ta emot en ny man i ditt liv. Jag väntade i ca 1 år innan jag presenterade en ny man för barnen. Deras pappa introducerade flera nya kvinnor under det året och det togs inte emot väl av barnen som var 10 och 12 år gamla då. Så jag tror att man inte ska ha för bråttom att ta in en ny partner i familjen.

det är just det jag har nästan inga manliga vänner. så de skulle reagera på den biten...

Här kommer goda råd från en som gjort samma resa.

1) Ta det lugnt med att introducera en ny vuxen i dina barns liv. Tills du känner att detta är nåt seriöst som kan hålla. Barnen har nyss gått igenom något väldigt tungt (föräldrarnas skilsmässa), så stabilitet är vad de behöver nu.

2) När det är dags att berätta, dra ett sms till ditt ex när du har barnen och informera kort. Så blir det du som berättar för barnen, inte exet.

3) När du berättar för barnen, var tydlig med att du alltid kommer att älska dem mest. Barn kan (enligt min erfarenhet) lätt lägga på sig skuld vid skilsmässa, kan tro att mamma/pappa älskar den nya mer än dem, o.s.v.

4) Ta det lugnt med att presentera den nye stjärnan. Låt skilsmässan landa och barnen finna trygghet i den nya situationen.

Som sagt, ta det lugnt, stressa inte fram nåt.

Mitt ex var så fruktansvärt rädd för ensamheten och skaffade en ny på en gång. Hon är ganska så driven och vill att saker ska hända fort. Så man undrar ju när han introduceras för barnen. Klart jag själv träffar partners men skulle aldrig drömma om att introducera någon för barnen. Tror man måste tordas landa först och hitta sitt eget liv/rutiner. Håller med om att det är känsligt när man är i 10-12 års åldern. Och sen undrar jag hur man ska jämka ihop kanske 5-6 barn? Ser bara ett ända kaos framför mig.