Vadå inte VILL vara föräldraldig?

Håller med! Skulle aldrig vilja vara gift med en man som inte vill vara med våra barn!

Min make vill inte. Han var klar med det redan innan vi började försöka skaffa barn - han ville gärna ha barn (om det var viktigt för mig) men ville inte/kunde inte tänka sig att vara hemma en längre period.
Just då reflekterade jag inte så mycket över det. Inte minsta lilla tanke på att dumpa honom för detta. Dessutom har jag själv alltid (i alla fall sedan gymnasiet) tänkt att om jag någon gång får barn så vill jag ha dem hemma och vara med dem så mycket det går. Så upplägget passade mig bra.

Maken trivs oförskämt bra med att jobba, har aldrig i sitt 50-åriga liv varit ledig mer än 3 veckor i sträck. Han trivs inte med att vara ledig.

Sedan kan jag visst se att vissa saker i hushållet säkert varit annars om vi delat lika på föräldraledigheten. Och ibland kan det störa mig, ja.

Men jag kan inte se det som att vi slösat med skattepengar, vi har inte gjort av med fler dagar än någon annan. Och att samhället skulle bli jämställt av att tvinga föräldrar att dela lika för att komma åt barnets dagar, jag synar. Finns större maktstrukturer och inrotade traditioner än en sådan lagstiftning skulle åtgärda. Sedan är jag tvärt om FÖR att föräldrar ska kunna göra egna val, såväl i omsorg om barnet första året som de kommande.

Sedan kan jag tänka att maken säkert spenderat nog så mycket tid med våra barn, som vissa andra föräldrar/ pappor. Allt handlar ju inte om huruvida man är hemma en längre period i sträck. Maken gick ner till 80% under 8 år, det motsvarar väl 400 dagar. Sedan har han varit hemma 2 eftermiddagar/vecka i 4 år till. Det finns ju de som delar föräldraledigheten väldigt lika, men sedan jobbar båda föräldrarna heltid från barnet är 1-2 år. Och i min värld har man inte vunnit något på det, annat än att vara väldigt politiskt korrekt.

Förstår inte hur ni menar. Har väl turen att jag inte känner någon som inte vill däremot där det inte funkar. Mitt ex var hemma 9 mån respektive 5 mån med mina första barn. Idag har jag en ny partner som är helt fantastisk och som älskar barn. Vi väntar nu vår första gemensamma barn men min man har inte möjlighet att ta ut så många pappadagar då han är egen företagare. Skulle han vara pappaledig en längre tid så skulle hans företag gå i KK. Han kommer att givetvis att vara med sitt efterlängtade barn så mycket han kan men att kunna vara hemma heltid är inget alternativ så då är det jag som givetvis tar den delen då jag har möjlighet. Alla familjer ser inte likadana ut.

Tur nog var det ingen tredelning när jag fick barn, för jag ammade hela föräldraledigheten, och fick aldrig riktigt igång det här med pumpa. Så för mig hade det varit katastrof att bli tvungen tillbaks på jobb efter typ ett halvår.

Modesty: ni kan ju göra så att du är hemma på heltid första perioden och sen är ni båda hemma på deltid. Om han nu vill men inte kan vara hemma på heltid.

Vi väntar vårt första gemensamma barn om ca två veckor.
Jag arbetar som pedagog och har planerat att vara hemma till skolstarten nästa läsår, dvs. augusti. Sedan kommer sambon vara hemma i ca sex månader.

Vi har valt att dela upp vår föräldraledighet så av flera skäl. Sambon är just nu sjukskriven och har varit det i snart två år. Han går för tillfället en rehabkurs för att så småningom slussas ut i arbetslivet igen. I början av oktober ska han ha ett möte med AF, FK och sina läkare för att på bästa sätt börja jobba igen med hjälp. Vår förhoppning är att han ska börja arbetsträna efter jul.. För att ge han en möjlighet att komma ut i arbetslivet igen så valde vi därför inte att dela föräldraledigheten rakt av..

Sedan är det enklare för mig som pedagog att börja vid terminsstart, vilket antingen hade inneburit efter jul eller efter sommarlovet.. Och då kändes nästa läsårs som ett mer naturligt val..

Min sambo VILL gärna vara hemma, och i och med att han fortfarande är sjukskriven så kommer han få vara mer delaktig i bebisens första månader än många andra pappor.. Vilket känns väldigt bra!

Min man har inte tagit ut några FL-dagar, eftersom han inte haft någon inkomst och inte har SGI. Däremot har han varit hemma minst lika mycket som jag. När barnet nu är 2 år är det han som har henne hemma 2 dagar i veckan och hämtar på förskolan 13.30 övriga 3 dagar. Jag jobbar 90%.
Jag ammade väldigt mycket fram till 1 års ålder, då vårt barn inte var förtjust i mat. Det passade bra av den anledningen att jag var hemma, plus att jag också ville spendera tid med vårt barn. Mannen gick hemma mycket ändå, och skulle fått mycket mer tid än mig ifall han inte kunnat skriva över så många dagar på mig.
Med tredelad försäkring hade jag förlorat tid med vårt barn eftersom jag måste ta 7 dagar per vecka, och vi inte klarar oss på annat än mina sgi-dagar, eller att jag jobbar.
Mannen har alltså inte tagit några dagar, men ändå varit hemma mer än mig med barnet totalt sett. För vår familj passar valfrihet bättre än tvång, och jag har svårt att se att denna extra månad till pappan skulle ge någon märkbar förändring i samhället i övrigt.