Ensam, 17 år & gravid

Jag blev gravid första gången när jag var 16. Jag var tillsammans med pappan, och hade svårt att tänka mig abort.

Hade inget stöd av ngn och gick till sist med på abort.

Det är inget jag ångrar. Jag var väldigt ung och pappan bör få vara med och bestämma.

Vill du verkligen att ditt ex ska ha en del av ditt och barnets liv (han kommer trots allt vara pappan ).

Försäkringskassan kommer att kräva honom på underhåll om du vill få ersättning därifrån.

Du ÄR ung och kanske borde vänta med att skaffa barn?

Hej

Jag var 20 första gången jag blev gravid.

Jag hade precis gått ifrån min dåvarande kille som tyvärr valde drogerna före oss och framför allt sitt barn. Jag säger som en klok kvinna sa till mig när jag stod på gatan utkastad av denna man och ingen som helst stöttning av någon. Hon sa , det är bara ett barn, ett liv , en själ som valt just dig och det är av en anledning. Min första son och även min bästa vän gav mig luft i mina lungor , kraft i mitt hjärta att slå och en mening med livet.

Klart att det är tufft. Tuffare än vad man fattar men utan att vara troende av något slag kan jag lugnt säga att , vår herre han ger dig vad han vet att du klarar av.

Lycka till jag tänker på dig!

Många varma kramar

Nu var jag 23 när jag fick barn. Men det var också under helt fel omständigheter, och jag skulle verkligen inte rekommendera någon att sätta sig i samma situation. Det blir svårt för dig att ö.h.t fixa gymnasiet. Gör abort för din egna skull.

Jag var just fyllda 16 då jag blev gravid. Min mamma sa att hon skulle stötta mig vilket val jag än gjorde. Och efter ca en vecka för sig själv kom min pojkvän tillbaka och ville inte lämna vår sida för han älskade mig och bebisen sa han.

Vi bodde hemma tills sonen var ett år och pendlade mellan att bo hos min mamma och hans mamma. Dock i samma stad. Sedan sökte jag hjälp via socialen och fick lägenhet som min mamma stod på för jag var under 18.

Hade inte min mor kunnat så hade som kunnat gå in i god för att man betalar osv. Då sonen var 1,5 år gjorde jag och pappan slut. Då hade vi sonen varannan vecka och jag hade börjat om skolan efter ett år ledighet.

Vill ingen stå vid din sida så finns det hjälp att få! Du säger att du bestämt dig försatt behålla, och bebisen i din mage är redan ganska stor så jag tycker det var ett bra beslut.

Nu måste du prata med som om hjälp, kanske en stödperson eller stödfamilj, kanske hjälp ekonomiskt och börja redan nu besluta hur din framtid ska se ut. Du kommer få det jobbigt och vissa kvällar då man sitter där ensam i soffan och bebisen sover kan man bara bryta ihop för man är så ensam och det är så jobbigt.

Men sen lyfter man upp sig igen och kämpar vidare för sig själv och för sitt barn. Gör allt vad du kan för att ge er ett värdigt liv, det liv du drömmer om! Sätt upp mål och delmål. Följ en livsplan och sluta aldrig drömma. Ge aldrig upp och omge dig med personer som respekterar och ger dig positiv energi! Som en annan sa, barnet ger dig kärlek och kraft och en riktigt äkta mening.

Vänd dig till dina vänner och se vilka som är dina äkta vänner genom att dom finns där genom tungt och lätt. Genom allt! Dom som inte är det, dom är inte värd din och ditt barns tid och kärlek. Om du blir deppig och ensam se till att prata med någon, kanske kuratorn på skolan. Prata med dina lärare och försök att fullfölja skolan till varje pris! Dock inte på ditt barns bekostnad. Men första åren kan man slita ut sig totalt. Men det blir lättare och lättare och man får en erfarenhet som inte liknar nåt annat. Det är bara det att man måste vara stark.

Där det står som på några ställen skulle det stå soc, socialen. Det kan va en utväg man måste ta i början då man är ung. Tills man gått skola klart och får jobb eller pluggar vidare med CSN som försörjningskälla.

Tänkte bara berätta att läkaren hade tydligen tagit fel, jag var i v.18 då och är nu i v.20/.21 nu, så det hade varit försent med abort. men jag vet vem pappan är och han sa att han vill vara delaktig och det ser verkligen ut att bli bra! Min familj stöttar mig till 110% och mina vänner är verkligen positiva och vill hjälpa mig, sen vet jag ju inte om dom är så hjälpsamma när barnet är fött men jag kommer klara det här. 
Jag har pratat med skolan och dom säger att jag får plugga hemifrån och jag kommer även ta ett sabbatsår efteråt. min faster är chef för soc där jag bor s hon har berättat allt för mig hur det kommer gå till osv och allt ser bra ut, jag har sparat undan pengar och kommer göra det fram tills barnet är fött och även fortsätta jobba efteråt så mycket jag kan (det är ett hemmajobb). 
Men det har varit folk som vart på mig att jag skulle göra abort och så även fast det visste att jag va i v.18, och enligt mig så är det mord, det är ett liv och det mesta är utvecklat då. 
jag vet själv att om jag hade gjort det så hade jag ångat mig.
men tack så mycket för det du berättade, det som hände dig. Det hjälpte faktiskt väldigt mycket, att det finns hjälp osv! :) 

Tänkte bara berätta att läkaren hade tydligen tagit fel, jag var i v.18 då och är nu i v.20/.21 nu, så det hade varit försent med abort. men jag vet vem pappan är och han sa att han vill vara delaktig och det ser verkligen ut att bli bra! Min familj stöttar mig till 110% och mina vänner är verkligen positiva och vill hjälpa mig, sen vet jag ju inte om dom är så hjälpsamma när barnet är fött men jag kommer klara det här. 
Jag har pratat med skolan och dom säger att jag får plugga hemifrån och jag kommer även ta ett sabbatsår efteråt. min faster är chef för soc där jag bor s hon har berättat allt för mig hur det kommer gå till osv och allt ser bra ut, jag har sparat undan pengar och kommer göra det fram tills barnet är fött och även fortsätta jobba efteråt så mycket jag kan (det är ett hemmajobb). 
Men det har varit folk som vart på mig att jag skulle göra abort och så även fast det visste att jag va i v.18, och enligt mig så är det mord, det är ett liv och det mesta är utvecklat då. 
jag vet själv att om jag hade gjort det så hade jag ångat mig.
men tack så mycket för det du berättade, det som hände dig. Det hjälpte faktiskt väldigt mycket, att det finns hjälp osv! :) 

Känns det bra att den knarkande pappan vill vara delaktig?

Du vet att pappan alltid kommer finnas där oavsett om han är negativt eller positivt inflytande? Han kommer ha rätt att ha barnet varannan vecka om några år. Då måste du lämna barnet till pappan och troligtvis styvmamman oavsett om du har koll på hans "droger och annat skit" eller inte.

Jag hoppas det går bra för dig men du låter väldigt naiv. Du måste se realistiskt på svårigheterna framöver.

Nej det var inte den killen, utan det var mitt ex och han är inte i närheten av droger och är väldigt emot det jag glömde skriva det, det är därför det är en väldigt stor lättnad.