• Anonym (orolig)

    Orolig över att dottern känner sig sviken av mig

    Vår dotter är snart 10 månader och idag började jag (mamman) jobba. Det är jag som varit hemma hittills och nu var det pappans tur att ta vid. Dottern ammar fortfarande och är väldigt mammig.

    Jag steg upp tidigt innan min man och dottern vaknat. Hon vaknade tydligen precis efter att jag hade gått och var jätteledsen, typ otröstlig. Lugnade sig efter en bra stund.

    Har stundtals under dagen varit väldigt ledsen och nästan helt hysterisk, då oftast i samband med att hon varit trött.

    När hon hörde att jag kom hem ikväll blev hon gnällig och började krypa mot mig, sen helt plötsligt ändrade hon riktning och började krypa ifrån mig ??

    Hennes pappa och jag bor ihop, och han har varit med henne en del på kvällarna och helgerna även om jag är den som varit mest med henne även när vi båda varit hemma.

    Och för att förtydliga; denna tråd handlar inte om att jag tvivlar på pappans förmåga att vara en bra pappa, för det VET jag att han är. Det som bekymrar mig är om dottern känner sig sviken av mig när jag helt plötsligt inte är där längre? Skadas den anknytning hon har till mig?

  • Svar på tråden Orolig över att dottern känner sig sviken av mig
  • Alexi

    Kanske är bra om ni går upp tillsammans och du ammar innan jobbet och hon sen får vinka till dig? Nu verkar du ju bara ha försvunnit spårlöst för henne?

  • Anonym (orolig)
    Alexi skrev 2014-09-01 21:19:34 följande:

    Kanske är bra om ni går upp tillsammans och du ammar innan jobbet och hon sen får vinka till dig? Nu verkar du ju bara ha försvunnit spårlöst för henne?


    Det är bara det att då måste vi väcka henne halv sex på morgonen när hon annars brukar sova till sju, halv åtta. Det blir ju också konstigt?
  • Ramborg

    Jag tror också hon behöver få se att du går. Annars kanske hon blir rädd för att somna. Om hon inte vet om du finns kvar när hon vaknar. Om jag hade varit du hade jag väckt henne trots att det är tidigt.


    42.
  • Drottningen70

    Lät ju som ett extremt brutalt byte vid en extra känslig ålder. Plötsligt en dag är du inte där när hon vaknar. Måste finnas mjukare sätt att göra omställningen på...

  • Anonym (Ao)

    De flesta måste väl göra ett så brutalt byte. Skulle gissa att hon vänjer sig fort. Hon verkar ju trygg med sin pappa också.

  • Anonym (orolig)
    Drottningen70 skrev 2014-09-01 21:39:14 följande:

    Lät ju som ett extremt brutalt byte vid en extra känslig ålder. Plötsligt en dag är du inte där när hon vaknar. Måste finnas mjukare sätt att göra omställningen på...


    Har du förslag på hur vi ska göra?
  • Drottningen70
    Anonym (orolig) skrev 2014-09-01 21:49:45 följande:

    Har du förslag på hur vi ska göra?


    Jag skulle ju ha börjat vänja av under semestern. Längre och längre stunder där pappa fick ta över, där avskedet blev tydligt och barnet fick lära sig att mamma kommer tillbaks och att tillvaron är hyfsat förutsägbar, där barnet ej behöver uppleva att allt är förändrat en dag när hon vaknar.
  • Anonym (orolig)
    Drottningen70 skrev 2014-09-01 21:53:19 följande:
    Jag skulle ju ha börjat vänja av under semestern. Längre och längre stunder där pappa fick ta över, där avskedet blev tydligt och barnet fick lära sig att mamma kommer tillbaks och att tillvaron är hyfsat förutsägbar, där barnet ej behöver uppleva att allt är förändrat en dag när hon vaknar.
    Det är så vi försökt att göra. Oavsett så hjälper ju inte det rådet nu eftersom vi inte kan ändra det som har varit. Har du nåt förslag på hur vi kan göra i nuläget?
  • Tjofaderittan hambo

    Jag lovar dig att det är betydligt bättre att hon får vakna med dig, ammas och sen mysa lite kanske med pappa medan du gör det klar och så vinkar de tillsammans med dig och sen går de och gör något mysigt ihop, vilar en stund till kanske.

    Hon fattar ju inte var du är eller varför, det hon vet är att du helt plötsligt bara är borta och det är garanterat värre än att vakna lite tidigare och få lite ändrade sovrutiner.

  • Anonym (Ao)
    Anonym (orolig) skrev 2014-09-02 08:59:17 följande:
    Det är så vi försökt att göra. Oavsett så hjälper ju inte det rådet nu eftersom vi inte kan ändra det som har varit. Har du nåt förslag på hur vi kan göra i nuläget?
    Jag tänker att det bästa nu är att lugna sig. De flesta barn reagerar inför något nytt, många är ledsna i början när t.ex. de börjar på dagis. Det är inget de tar skada av i det längre perspektivet. Tror att det är jobbigast för föräldrarna. Din dotter kommer inte att komma ihåg detta och så små barn har inte så bra tidsuppfattning. Hon vet inte om du varit borta 8 timmar eller 1. Och det har bara gått en dag. Ha is i magen och var glad över att ni gjort så här, så hon kan få en tät relation till pappa också.
Svar på tråden Orolig över att dottern känner sig sviken av mig