Beroende av honom , detta kommer sluta med självmord.

Du har låg till ingen självkänsla. Otroheten kan ha med det att göra, men väljer man att gå vidare måste man lägga sådant bakom sig och inte låta det äta upp en inifrån.

Går du dessutom i självmordstankar bör du söka någon form av hjälp. Psykiatri?

Du är ju alldeles för beroende av din pojkvän! Du tycker inte att ditt liv eller du är bra nog utan honom. Att du på något slags räknas när du är med honom. Du har inget liv utan honom och du vill inte heller att han ska ha ett liv utanför er relation.

Du behöver prata med någon! Du behöver känna att du är en viktig person utan honom också. Att du inte behöver honom för att leva. Det är inte hälsosamt att bara leva för en annan människa. Leta efter en psykolog. Det finns bra sådana! Du behöver då upp din självkänsla och självförtroende.

har din stad en psykakut bör du ringa, självmordstankar är inte normalt

Precis det är exakt så jag känner och tänker . Borde verkligen söka hjälp och nej noll självkänsla / självförtroende .

Det är sant , jag öppnar aldrig ämnet med min kille men låter det som sagt byggas inombords tills det förstör mig .

Hej TS!
Har du någon som du verkligen har förtroende för, som du kan vara ärlig och berätta om hur du känner, upplever gällande självmordstankar och din reaktion mot din pojkvän när du blir arg.

Du skriver att din pojkvän har varit otrogen och det kan vara ett själsligt sår som behöver bli helat/upprättat. Har du kunnat förlåta honom för att han var otrogen mot dig?
Din pojkvän är inte hela ditt liv, det finns så mycket mer än han, men din situation är tuff att vara arbetssökande och han har vänner, familj och jobb.
Du borde försöka umgås med dina vänner och ha roligt med dem också, det hjälper dig att inse att din pojkvän inte är ditt centrum.
Det viktigaste är inte det yttre utan det inre ens hjärta, ens personlighet.
Jag känner dig inte men du är säkert en härligt tjej som älskar din kille men du borde prata med någon som du har förtroende för och kunna vara ärlig mot den personen och gå igenom varför du är "besatt" av honom.
Han måste få ta tid att smsa dig, eller när han vill ringa dig, du måste släppa på kontrollbehovet också.
Kärlek är att kunna låta personen vara sig själv, att tvinga någon att ta kontakt med en hela tiden är tecken på kontroll, manipulation och självisk kärlek.
Ni får prata om detta tillsammans och vara ärliga mot varandra och sätta varandras behov före sina egna behov.

Hoppas detta har hjälpt

Personligen gillar jag inte sån skit, haft en väninna som inte vågar lämna sin man för att han konstant hotar med att ta livet av sig. Du gör visst likadant, inte för att vara den men känns det bra att sänka ner människor i dina egna spöken? Han var otrogen, inte okej men någonstans så får du faktiskt acceptera att du har friat istället för fällt eftersom du stannat kvar med karln. Man har inte rätt att sänka andra människor bara för att man själv mår dåligt, våra liv är rätt korta så släpp honom och låt honom bli lycklig iallafall om du nu inte klarar av att iallafall må okej.

Känner igen mig så mycket, till största delen iallafall... Har knappt några vänner, inget jobb eller någon hobby och är så sjukt kontrollerande. Blir galen om han inte svarar mig inom 5 minuter. Han verkar bara bli mindre och mindre intresserad av att umgås med mig, vi har knappt kul tillsammans längre... Vet inte vad jag ska göra :(
Vi bråkar så ofta om samma saker och det går alltid till på samma sätt, han förolämpar mig genom att tex kalla mig psyksjuk och dum i huvudet, säger att jag måste söka hjälp och att jag är sjuk, säger att jag inte har "rätt" att känna som jag gör för att det är en "ogiltig" anledning enligt honom, hotar mig med att lämna mig, säger att han inte vill träffa mig eller prata med mig igen osv.
Jag mår så otroligt dåligt utav detta. Jag vill inte vara kontrollerande, jag vill låta honom ha kul och ha ett liv, men jag vill inte bli behandlad så när vi bråkar.
Jag anstränger mig för hans skull för att han ska få det bättre men det känns bara som att jag inte får något tillbaka. Varenda gång vi bråkar trycker han ner mig och min redan låga självkänsla påverkas något enormt.

Ni bråkar ofta, han trycker ner dig, han förolämpar dig, hotar att lämna och ni har knappt kul längre.

Låter som ett toppen-förhållande va?! Kanske dags att lämna honom.

Hur gammal är du?

Jag är väl mer eller mindre beroende av honom, har ingen annan... Och när vi har det bra är det underbart, vi har bara haft det väldigt jobbigt i år, men jag tror att det kan bli bättre. Kämpar hellre före jag ger upp, jag är inte heller perfekt och får honom att må dåligt genom att vara kontrollerande och egoistisk. Jag är 20.

Tycker du inte att det låter oklokt att en kvinna är beroende av en man?

Skulle du inte önska att du kunde stå på egna ben, var säker i dig själv, har egna aktiviteter som du kan göra själv och/eller med andra och att du såg ett ett värde i enbart dig själv? Och samtidigt ha en pojkvän som fick dig att må ännu bättre och du fick honom att må ännu bättre!

Tänkte bara säga att han gjorde slut för en halv timme sen .... Han skrev (det är slut gå gör vad du vill för du är inte min längre)

Jag mår dåligt gråter och gråter har lust att slänga mig själv från balkongen eller ta tabletter och sova . Känner mig ensam så ensam vad ska jag göra jag känner mig värdelös

Det är normalt att vara ledsen och rädd när ett förhållande tar slut. Man är förvirrad och kan undra hur man ska klara sig på egen hand. Däremot är det inte normalt att vilja skada sig själv eller dö.

Har du någonsin haft kontakt med psykiatrin? För jag tycker att det är dit du ska vända dig snarast. Ring till närmaste allmänpsykiatriska mottagning det första du gör imorgon och förklara läget och be om hjälp. Om du inte kan vänta tills dess tycker jag att du bör ringa 1177 för hjälp. Det finns akut psykiatrisk hjälp att få dygnet runt vid behov.

Har du någon släkting eller vän du kan kontakta nu ikväll för stöttning?

Det är inte konstigt att du är ledsen och gråter och att världen känns skit och fruktansvärd. Det är en naturlig reaktion. Det visar ju på att du har känslor. Du kanske gråter och gråter hysteriskt men du ska veta att det går över. De värsta känslorna går över väldigt fort. För det är omöjligt att ha fruktansvärd ångest och gråta hysteriskt väldigt länge. Så när det känns som allra allra värst så ska du iaf VETA (det kanske inte känns så just då) att detta snart går över. Det värsta kanske bara är i 15 min. Sen kanske det kommer en sådan där ångest-panik-gråt efter ett tag igen men då vet du återigen att det kommer gå över.

Dessa fruktansvärt jobbiga stunder kommer glesas ur!!!

Men jag tycker att du ska ringa jourhavande medmänniska! Jag har ringt dit så många gånger och fått bra hjälp! Någon gång tyckte jag dock inte att personen var så bra, då la jag på och ringde igen och då var det en annan som svarade ;) Deras telefontid öppnar dock kl.21. Men prova att ringa till dem!!! Prova i alla fall!

www.jourhavande-medmanniska.com

Tills dess kan du också gå in på denna sida och chatta och få hjälp! Du är helt anonym!! Kolla in detta!!! Prova!!

rkuf.se/vad-vi-gor/jourhavande-kompis/

Never ever. Om du nu vill ta livet av dig, tråkigt, men gör det då. HAN med stor H är inte ansvarigt för ditt handlande. 
Vad tror du kommer hända efter du har tagit livet av dig? Din familj kommer vara förkrossad. HAN kommer handla på ICA som vanligt. 
Är det så du vill avsluta ditt liv? 
Ingen människa är värd att ta livet av sig, Du mår skit. Förstår det. Men han kommer inte ta livet av sig bara för att du gjorde detta. Fattar du inte? Ett liv är så mycket mer värd än en otrovärdig kille.
Vet du hur många människor önskar sig att kunna fortsätta sitt liv fast de är dödsdömda? Kom till SÄS i Borås. Här får du en helt annan syn på det som verkligen är viktigt i livet.

Jag var exakt i samma sits som dig för 5-6års sedan. Dock ingen dålig självkänsla men ändå beroende av mitt ex. Blev inte sur om han inte ringde ect men jag hade ändå inget eget liv på det sättet då jag flyttade till hans hemstad. Trots arbetslös osv så hade jag ändå rutiner för att inte bli deprimerad. Ex gå upp 8-9 , äta frukost, göra sig iordning, söka jobb, lunch, träna tog kurser osv.

Dom gångerna vi träffade hans vänner så försökte jag lära känna hans kompisar flickvänner. En del klickade man med och andra inte. (Man kan inte tycka om alla).

Sen hade vi i slutet det jobbigt , mycket tjafs och han hade mig runt sitt lillfinger. Han gjorde slut fram och tillbaka. Ja jag var beroende av honom för det kändes som att marken under mina fötter rasade. Jag hade byggt upp ett liv i hans hemstad.

Han hade även varit medlem på dejtingsidor , då ville han försöka igen och hade sån ånger. Det blev såklart inte som förut, tilliten var borta. Han var även svartsjuk..

Mitt tips och bästa råd för att du inte ska göra dig själv illa något mer.

1) gå till en proffesionell psykolog

2) få rutiner

3) ställ dig dom rätta frågorna om vad som gör att du vill ha honom som sambo. Han har gjort dig illa en gång och efter det litar du inte på honom, vilket inte är konstigt. Älskar man någon så är man inte otrogen.

4) se om ditt eget hus, du behöver stå på egna ben för att få upp din självkänsla. Sånt tar tid men du blir starkare själv.

5) träffa vänner även om det inte känns kul, så får du annat och tänka på och längre fram en bättre vänskap. Jätte viktigt

6) träna, bästa boozten för och inte bli deprimerad. Hitta en träningsform som passar dig, även där träffar du nya människor.