Tänkte begå självmord -mår bra idag, fråga mig vad du vill!

Den självklara frågan; varför ville du ta ditt liv?

Jag ville nog egentligen inte ta mitt liv. Jag ville nog mer bort från det jag hade. Nästan allt jag såg och upplevde var svart och mörkt. Jag såg inget ljus i framtiden.

Vad gjorde du för att vända?

Kämpade och kämpade för att få bra vård!! Bytte läkare, blev förbannad att jag inte kunde få en kontakt hos en psykolog när jag skrek efter det, provade internetbaserade hjälp från landstinget, gick till psykolog privat då de inte hade väntetid, bytte psykolog, bytte mediciner. Tog emot hjälp från mina föräldrar.

Tillslut hittade jag rätt psykolog och det hjälpte mig oerhört!

Hejsan! Skönt att du mår bra idag. När du befann dig där, att du ville ta ditt liv, hur tänkte du då kring dina anhöriga och familj? Fanns det någon tanke kring hur de skulle få det? 

Jag tänkte såhär: i dagsläget ger jag dem bara misär, elände, oro osv. Jag kommer aldrig vara de nerdekade dottern. Jag kommer aldrig kunna vara nog. Om jag dör så förstår jag att de blir ledsna, men det ät framförallt bara en stund...sen kommer de kunna fortsätta leva. Det kommer bli mindre jobbigt för dem i längden om jag dör.

Samtidigt var också min familj en anledning till att jag inte slutförde självmordsförsöken. Jag förstod att de skulle bli fruktansvärt ledsna.

Okej, tack för svaret. Min pappa tog livet av sig för ett halvår sedan, och gissar på att han också trodde att han "mest var till besvär" just då. Inte sant dock, och sorgen har inte blivit lättare. Jag är glad att du lever.

Tog du droger när du var depp?

Usch så fruktansvärt!! Stackars er!

Ja vissa påstår att det är så vansinnigt själviskt att ta livet av sig. Men jag menar att det är väääldigt osjälviskt! De flesta tror ju, precis som jag tänkte, att man är en större plåga för omgivningen om man stannar kvar i livet. Svårt att förstå som frisk, men just då är det sanningen!

Jag hade tagit drogklassade läkemedel några gånger men jag tog de inte alls regelbundet.

Tror det är ganska vanligt.

Såg att vänstern ville göra det lagligt att ta droger. Alltså själva intaget ska vara lagligt. Så man inte straffas för att man varit deprimerad någon gång.

Du missförstod mig. Jag skrev läkemedel!! Alltså utskrivet på recept och jag tog inte dessa för att jag ville åt något rus av ngt slag.

Kul att för en gångs skull höra en positiv förändring. Vad blev vändpunkten för dig när du befann dig i botten. Vad fick dig upp till ytan och vilka förändringar i livet krävdes för att uppnå det.?

Kul att du uppskattar detta!

Vändpunkten var nog många små saker. Som jag skev här tidigare.Det finns liksom ingen solklar sak. Jag har föräldrar som har bra ekonomi så när de tog tag i mina skulder så släppte också en stor börda hos mig. Jag visste att se skulle kunna hjälpa mig med mina skulder och att de skulle vilja, men jag skämdes så oerhört för det så det. Det handlade aldrig om att jag inte hade råd att betala 100kr från halens...utan jag fick bara ångest över att få räkningar som sen blev påminnelser som sen blev från inkasso och sen kronofogden. Jag tycker fortfarande att räkningar är jobbigt men inte lika jobbigt och jag jobbar med det fortfarande.

Jag träffade också en pärla till psykolog. Jag var riktigt nere när jag träffade henne. Har mött ett par olika psykiatriker som behandlade mig dåligt, tog mig inte på allvar för 5 öre. Jag satt hos en psykiatriker och började gråta då jag berättade att jag inte ens lagar mat längre utan dricker läsk för att aldrig känna hunger. I journalen skrev hon "flyttat från sina föräldrar och klarar inte av att bo själv, kan inte ens laga mat själv". -inte exakt citat.

Jag bad om att få mina journaler från denna läkare. Kände mig så kränkt. Strök under massor som var helt fel och tog med mig till mig psykolog. Hon läste och sen lät hon mig berätta.

Åh vad jag svamlar men jag skulle kunna skriva massor om denna psykolog för hon var nog den största orsaken till att jag kom upp från det djupaste.

Nu går jag hos en annan psykolog, också hon bra( kände att jag växte ur min första) och bearbetar fortfarande. Jag är inte längre deprimerad men det är som att jag har lite biverkningar kvar från depressionen.

Ursäkta för ett sådant långt svar!

Hur tror du det sett ut om inte någon kunnat ta tag i dina skulder? 

Grymt bra många som känner sig nere och utom allt hopp borde läsa den här tråden. Det finns hopp och ofta är en psykolog den bästa vägen till att må bra igen. Du kommer snart bli kvitt de sista delarna av din depp också, starkt jobbat.

Tack snälla!!

Jag vet inte. Nu hjälpa mina föräldrar mig innan jag fick någon hjälp av psykolog för detta. Jag sökte hjälp för det men fick det inte. Så sannolikt hade det tagit längre tid innan jag fått ordning på detta.