Er värsta arbetsdag någonsin?

Jag arbetade som bussguide på en researrangör. Min första resa var ett rent helvete hela resan, men den sista dagen/dygnet var helt klart värst. Ac:en pajade, vi blev stående på en rastplats i flera timmar, för att en à man buss hade börjat brinna och därför var jag tvungen att låta mina chaufförer åka och hämta de à dra resenärerna från den bussen. Gästerna var jättearga för detta...när bussen kört av färjan mellan Tyskland och Danmark är det en gäst som kommer fram till mig och säger att en kvinna som åkte själv förmodligen fått en stroke. Jag får ringa en ambulans och damen är helt förkrossad och rädd. Jag följer med henne i ambulansen, och inser när jag sitter i ambulansen att jag glömt mun väska i bussen med mobil och plånbok... Så när jag ska åka hem från Danmark, från en stad där jag aldrig hört talas om så har jag varken pengar eller telefon för att ta mig till Malmö ( där resan skulle sluta). Jag får fråga
mig fram till en tågstation i min hemskt fula guidedräkt... På stationen tycker de så synd om mig så jag får åka gratis till Sverige, där jag lyckas få en taxi att köra mig till mitt hotell.... Vi hade även inbrott i bussen under resan samt att vi krockade lite lätt och chaufförerna satt i förhör på en kroatiska polisstation för detta. Detta var min första resa som guide och jag fortsatte i två sommar till att jobbs som detta. Mitt mantra var att det ju aldrig Li värre än sista dygnet på först resan....

Jag arbetade som bussguide på en researrangör. Min första resa var ett rent helvete hela resan, men den sista dagen/dygnet var helt klart värst. Ac:en pajade, vi blev stående på en rastplats i flera timmar, för att en à man buss hade börjat brinna och därför var jag tvungen att låta mina chaufförer åka och hämta de à dra resenärerna från den bussen. Gästerna var jättearga för detta...när bussen kört av färjan mellan Tyskland och Danmark är det en gäst som kommer fram till mig och säger att en kvinna som åkte själv förmodligen fått en stroke. Jag får ringa en ambulans och damen är helt förkrossad och rädd. Jag följer med henne i ambulansen, och inser när jag sitter i ambulansen att jag glömt mun väska i bussen med mobil och plånbok... Så när jag ska åka hem från Danmark, från en stad där jag aldrig hört talas om så har jag varken pengar eller telefon för att ta mig till Malmö ( där resan skulle sluta). Jag får fråga
mig fram till en tågstation i min hemskt fula guidedräkt... På stationen tycker de så synd om mig så jag får åka gratis till Sverige, där jag lyckas få en taxi att köra mig till mitt hotell.... Vi hade även inbrott i bussen under resan samt att vi krockade lite lätt och chaufförerna satt i förhör på en kroatiska polisstation för detta. Detta var min första resa som guide och jag fortsatte i två sommar till att jobbs som detta. Mitt mantra var att det ju aldrig Li värre än sista dygnet på först resan....

Jag var personalansvarig på ett litet företag som fick slut på pengar. VD höll masken in i det sista så då står jag två dagar innan lön och ska förklara för hela personalen på 50 man (nästan bara män) att lönen tyvärr inte kommer i tid den här månaden men att vi jobbar på det. Att den ska komma alls, alltså.

Många blev förbannade, det härjades och ringdes fack, några som just köpt hus eller hade en nygravid tjej blev helt krossade. Jag blev anklagad för allt möjligt fast jag hade varit helt ovetande och dagen slutade hos läkare eftersom jag bröt ihop efter tillräckligt mycket skit. Läkaren ville sjukskriva och ge mig lyckopiller men det ville inte jag alls, jag ville sjunka med skeppet och hjälpa så många som möjligt med papper och annat om det var så det måste bli.

Nästa dag gick jag tillbaka och vi lyckades efter några helt absurda månader få nytt kapital och reda ut hela skiten även om jag mådde så dåligt mellanåt så jag fick panikångest och låg i fosterställning hemma. Men det var den absolut värsta dagen.

Varenda dag som jag jobbade som uthyrd hos Adecco. Jobbade där i sex månader och varenda dag var en Golgatavandring...............................

Jag har 3 grejer som har varit riktigt jobbiga som jag sent kommer att glömma.

Jag jobbar som sjuksköterska.

Den första va förra hösten när jag jobbade natt på en allmänpsykistrisk avdelning och vi va tvungna att tvångsbälta en väldigt ung och patient och tvångs injicera hen med lugnande.

Det va hemskt och det kändes som att jag begick världens övergrepp på hen. Men det va för hens egen skull så hen inte skulle skada sig själv eller personal.

Det andra va i våras på samma avdelning när en patient hade skurit sig väldigt illa och vägrade följa med till akuten så vi fick tillkalla ambulans och polis som tog med patienten till akuten med våld.

Det va också väldigt jobbigt.

I somras på min nuvarande arbetsplats en avgiftnings klinik så fick en patient hjärtstopp. Bara det va jobbigt och väldigt stressande då jag aldrig har varit med om något sådant tidigare.

Men mitt i allt kaos så får jag en utskällning av en annan sjuksköterska inför alla som är inne på patientens rum, doktorer, at läkare och andra sjuksköterskor för att jag säger att jag inte kan sätta pvk:n på patienten. Då flippar hon ur och börjar skrika och skälla på mig, sen när hon själv skulle sätta pvk:n så kunde inte hon heller.

Den sista händelsen tog väldigt hårt på mig och jag började ifrågasätta om jag verkligen är en bra sjuksköterska och så där.

Sjukanmälde mig dagen efter och va hemma i 2 dagar.

Nu känns det bättre men jag hatar den sjuksköterskan som skällde på mig.

vilken som helst av dagarna de 3,5 åren jag jobbade på ica, fy fan vad jag vantrivdes.

Jag blev uppringd av en man som sa att han skulle ta livet av sig pga av ett beslut jag varit med och fattat och att mitt och de andras namn skulle stå högst upp på brevet samt att han önskade att massa hemska saker skulle hända oss i livet. Fick tyvärr väldigt lite stöd från min arbetsgivare och jag har fyra år senare fortfarande lite ångest när jag skriver under beslut. Så vitt jag vet gjorde han aldrig något och jag är rätt säker på att han bara var förbannad och besviken men det sitter kvar i mig.