Er värsta arbetsdag någonsin?

Jag jobbade på Cederströmskagården i Södertälje på avdelningen högst upp, jepp berättar det för att jag vill att alla som vet vilka som jobbar där ska vilka veta vilka jag pratar om :p

Första dagen jag började jobba där så säger en av de anställda till mig "bara så du vet så har vi inget emot dig personligen men vi ville att **** skulle ha ditt jobb för henne känner vi", jag fattade redan då att det här kommer att bli tufft.

De gick redan hos personalhälsan för att lära sig samarbeta, alla var där på tisdagar tillsammans och pratade om hur gruppen fungerade, var tre st innan mig som hade slutat pga hur de blev behandlade av dessa personer, därför de fick gå där.

Det hände en hel del helt sjuka saker, de gav mig medicin och sa att jag skulle ge till en viss person just när jag skulle göra det så skriker hon att nej det är fel, jag vet helt säkert att hon gjorde så för att sätta dit mig för jag skulle ha tittat på påsen förstås och det tar jag på mig, hon ringde direkt när jag hade gått i från jobbet och gjorde en anmälan på mig om det som hade hänt.
Som sagt så hände en hel del andra saker också men det blir för mycket att ta upp här.

Det som blev min värsta dag och som fick bäggaren att rinna över var en dag när jag fick för mig att städa personaltoan ordentligt och går till köket, tar en diskborste, gummihandskar och svinto...när jag kommer ut i korridoren så kommer min jobbarkompis och jag tittar på mina saker och ser att jag har tagit aluminiumfolie istället för svinto skrattar till och säger "men då jag skulle ju ha svinto" går till köket och byter, går sen och städar toan.

Under tiden går min underbara jobbarkompis och ringer chefen och säger att hon har kommit på mig att stjäla saker på jobbet    Ärligt talat vi snackar om saker för typ 25 kr aldrig att jag skulle riskera mitt jobb för nått sånt, sen att de andra snodde saker hela tiden helt öppet låter jag vara osagt

Chefen ringde ner mig och sa att hon tyckte att det hela var så pinsamt och att hon förstod ju att jag absolut inte hade snott sakerna utan det är deras sätt att göra allt för att bli av med mig, de vill jäklas så mycket som möjligt så det blir jobbigt för mig att gå dit. Chefen sa även att hon tog bara upp det med mig för att jag skulle veta vad som pågick där och vad de sa om mig.

Jag vägrade ge mig först och gick tillbaka och gjorde mitt, orkade en vecka till sen gav jag upp och vägrade att gå tillbaka.

Jag hade jobbat på andra avdelningar där och var väldigt poppis och omtyckt, jag har dessutom aldrig någonsin varit utsatt för liknande saker på andra jobb utan brukar vara väldigt omtyckt där jag är, därför tänker jag inte ta på mig något av det som hände, jag vet att det är de som är knäppa och inte jag.

Jag fick dessutom veta ett halv år efter det att jag har slutat att en av personalen har suttit och ringt till folk jag känner sen gammalt, såna jag har gått i skolan med och inte umgåts med sedan dess och frågat om jag har drogproblem...gissa om jag blev arg, sånt kan skada ens rykte något enormt, jag har verkligen aldrig hållit på med sånt och det sa dessa personer som tur är.

Ja så min värsta dag är den dagen idioten anmälde mig för stöld, jag har faktiskt inte ens snattat en godisbit i hela mitt liv ens, tror hårt på karma och vill inte ha något som inte är mitt så den kränkningen tog mig hårt.

Ett par stycken försökte trösta mig efteråt men tror att ganska många såg på mig med visst förakt. Och jag kan förstå dem. En vuxen kvinna som stortjuter inför alla bara för att hon blev utskälld. Men jag kunde inte stoppa det.

Vad sa dina kollegor?

Så funkar det inte i alla branscher. Övertidsersättning kan avtalas bort.

Inte inom vården. Där det är bortvald utgår oftast annan ersättning eller högre lön.

Min värsta dag var nog när jag blev tvungen att säga upp en person som bara månaderna tidigare haft ett dödsfall i familjen.

Det allra värsta var att vi lätt hade kunnat frångå turordningen och hänvisat till kunskapsförlust, men den som skulle fått sluta annars var en släkting till VD:n, som var en fullständig idiot och själv sa upp sig några veckor senare för att det var för jobbigt och slitigt i arbetslivet....

Dom gångerna går man hem och föraktar sig själv...

Usch, jag hade en skitjobbig arbetsdag förra hösten.

Vi hade ganska nyligen fått en ny personalcoach på jobbet - ett sorts försäljningsjobb som är ganska stressigt. Han ansvarade för mig och mina tre kollegor, med det fanns även en personalchef som basade över både oss och han.

Vi märkte redan från början att han var knepig. På morgonmötena drog han ofta sexreferenser och mycket sexistisk humor förekom i hans peptalks, men eftersom vi hade haft en riktig psykopat till coach tidigare så ville vi verkligen ge honom en ordentlig chans. Jag tror att han ganska tidigt insåg att jag inte var den typ av kvinna som han var van vid, kortklippt med kostymbyxor och skjorta, och jag tror att det störde honom. Jag ansträngde mig därför för att vara riktigt trevlig och tillmötesgående, men sa också ifrån på ett vänligt sätt när jag tyckte att han gick över gränsen.

Vid ett fredagsmöte där man skulle sammanfatta hela veckan så fick han plötsligt en knäpp och började gå på om hur de flesta av oss var värdelösa och inte platsade på den här arbetsplatsen, och det skulle vi snart inse. Jag och övriga kollegor tyckte att det var väldigt obehagligt, och dessutom hade han inte coachat oss ett dugg sedan han började. Han stack iväg på 3-timmars-luncher och övrig tid satt han mest och stirrade på sin datorskärm och försökte klura ut hur den fungerade. Så vi tog ett gemensamt snack med personalchefen som lovade att reda ut saken.

Veckan efteråt hade vi individuella samtal med denna coach och det var då helvetet bröt ut. Ja, inte för övriga kollegor, men för mig. Gubbfan, som var nästan 40 år äldre än mig och kanske 20 cm längre, lutade sig över bordet och sa att han "visste" att det var jag och bara jag som pratat med personalchefen. Han sa att jag var väldigt illa omtyckt på jobbet, att mina kollegor kallade mig lillpolis och att jag skulle lära mig veta min plats. Jag har ingen aning om jag lyckades behålla mitt lugn, jag var livrädd, men jag frågade honom lugnt och sakligt om han tyckte att detta var passande saker att säga till en anställd. Då sa han att jag var riktigt sjuk i huvudet och att jag aldrig skulle ta mig långt i det här yrket. Hua, han var så arg, han fräste så spottet bara flög.

När han avslutat samtalet gick jag i maklig takt till toaletten där jag bröt ihop fullständigt. Som tur var så var jag väldigt omtyckt på jobbet, plus att jag gjorde ett bra jobb, så mina kollegor gick ihop och meddelade personalchefen om vad som hänt. De hade hört det mesta genom väggen. Dagen därpå sjukskrev jag mig och skickade ett långt mail till personalchefen om min version av historien och två timmar senare var coachen sparkad.

Har haft ett antal riktigt dryga arbetspass men priset togs nog en helg förra året. Jobbade ett 28timmars pass och lyckades först gå in till en ungdom som precis hängt sig, på kvällen sitter en annan kille och skär upp båda handlederna inför de övriga ungdomarna. Sen på natten så börjar det brinna i en papperskort på en toa och någon timme senare så roar sig någon med att kasta sten genom hälften av boendets fönster.

Kom hem från en veckas semester, chefen skriker att det är mitt fel att en produkt värt 100 000 hade gått sönder igår. När jag säger att jag kom hem igår, och inte ens varit på jobbet på fem arbetsdagar, säger hon att det är mitt fel som lämnade produkten där. Vilket jag inte ens hade gjort. Efter hot om att jag skulle betala allt, exploderade jag och sa upp mig. Gick hem fem minuter senare, och aldrig gått tillbaka.

Måste varit en på ett av mina sommarjobb, var värmebölja med tropiska nätter (temperaturen går aldrig under 20), inne på lagret där jag jobbade var det 36 grader, där gick jag timma ut och timma in och plockade. Att ha ett fysiskt arbete i 36 grader med instängd inomhusluft är omänskligt.

De få jag berättade för stod helt på min sida och tyckte inte han verkade riktigt frisk. Jag tror inte du ska tänka att de såg på dig med förakt. Jag skulle reagera likadant (har lätt för gråt) och jag skulle känna empati om en kollega reagerade så. Varför blev du utskälld?Det låter väldigt tufft. Var det i Sverige? Är det tillåtet att jobba i en sån hetta?