• Anonym (ts)
    Äldre 3 Sep 19:41
    43366 visningar
    132 svar
    132
    43366

    Er värsta arbetsdag någonsin?

    Idag blev jag tillsagd för något som min kollega hade gjort fel (vi är båda ekonomer på samma företag). Min chef visste att kollegan var ansvarig men kallade in oss båda på möte.

    Inte min värsta arbetsdag någonsin men inte långt ifrån heller.

    Min värsta arbetsdag någonsin var på min förra arbetsplats där min chef kallade in mig i ett avlägset rum, blockerade dörren och vrålade åt mig i 10 minuter för att jag hade kollat min Facebook på arbetsliv. Hotad blev jag också.
    Jag har aldrig varit så rädd.
    Facket och högre chefer blev indragna och jag blev sjukskriven pga ångesten händelsen gav mig. Fick en ursäkt av min chef men valde ändå att säga upp mig.

    Så, berätta om er värsta arbetsdag!

  • Svar på tråden Er värsta arbetsdag någonsin?
  • Anonym (Asper­gerTje­j)
    Äldre 4 Sep 23:23
    #71

    Det finns nog två, båda på samma arbetsplats.
    Den enda händelsen var inte direkt relaterad till arbetet utan hade med mitt privatliv att göra. Det var dagen jag jobbade som graviditetsvikarie, och visste att mina katter skulle avlivas den dagen, katter vi hade haft i 9 år och den ena av dem hade varit min enda tröst under många svåra år i mitt liv då jag bara velat ligga ner och dö, då vänner och familj svikit så fanns han där med sin ludna päls och goa hjärta och tröstade.
    Hursomhelst jag var jätteledsen den dagen, och skulle vara en av 2 fröknar som gick med 17 barn till ett museum, minns hur förkrossad jag var för att jag visste att våra katter skulle dö och ungefär vilken tid. Samma sekund de dog så kände jag det i anden/hjärtat som om deras själar passerade min själ, en stark känsla som berättade för mig att nu var de inte kvar längre. Det är ovanligt och kanske låter konstigt men det är i ärlighetens namn något jag upplevde. Sen skulle man försöka vara en bra fröken och hålla masken för inte kan man berätta för 3-5 åringar att ens katter dött heller, man ska ju aldrig låta privatlivet gå ut över jobbet.

    Den andra händelsen var då jag hade sovit väldigt dåligt, och haft ångest attacker och mardrömmar den natten som stal den lilla sömn jag fått, jag hade samma dag också min första rikliga mens dag i månaden som alltid är värst om det inte redan räckte med att jag knappt fått sova ostört den natten! Och så händer det, jag hade varit i träslöjden med 5-6 åringarna och skulle gå tillbaka till förskolans lokal med dem, och en av de jobbigaste ungarna som alltid tjafsar och bråkar med alla( det är alltid de barnen som har längsta dagis dagarna som är bråkigast för att de inte mår bra)Hursomhelst, den där pojken smiter och säger: HAHA du kan inte ta mig!!! och jag blir så fruktansvärt arg att jag nästan kokar, på väg till ett nervöst sammanbrott så går jag ilsket till pojken och bär honom tillbaka till de andra barnen, som tur är stod och väntade snällt på mig och jag till och med råkade släppa ur mig en svordom i farten..fy fasiken vilken dag!! var nog aldrig  rätt person att jobba på förskola till och börja med, fick diagnosen Asperger först 3 år senare och har inte arbetat på förskola sedan dess.

  • Anonym
    Äldre 4 Sep 23:26
    #72
    Inte jag skrev 2014-09-04 23:22:04 följande:

    Min mamma fick en måttel, sådan som man pressar kryddor med, som är rund nertill och som är av sten, i huvudet. Hon jobbade som undersköterska och skulle in i en av vårdtagarnas rum tillsammans med vaktmästare. Det var mörkt i rummet och helt plötsligt fick hon en smäll och det blödde från pannan där smällen kom. Den gamlingen bytte boende sen men inte roligt för mamma.

    Roligaste kommentaren hon fick av sin chef var att cykla efter de äldre när de var på språng.


    Mortel *
  • Anonym (Blä)
    Äldre 4 Sep 23:27
    #73

    Jag jobbade på ett vandrarhem/äventyrsportscenter där vi under dagen fått reda på att en av personerna i ett större kompisgäng som bott hos oss en tid avlidit under en av oss ordnad aktivitet. De andra var förkrossade, jag med då vi blivit vänner, men det var inte läge att visa några känslor då. Jag hade under dagen bollat anhöriga samt blivit nedringd av journalister. Jag ägnade sen kvällen åt att ordna mat och annat praktiskt åt de andra i gänget så att de kunde få ta det lugnt och prata med varandra. Under dagen hade jag upprepade gånger försökt nå min chef (som egentligen jobbade den dagen) för att få in lite förstärkning. Hen släntrade in på kvällen och gav mig en avhyvling för att personaltoaletten inte blivit städad under dagen.
    Jag sade upp mig på stubben, och stannade bara länge nog för att få gänget säkert hem och ta emot mannens anhöriga. 

  • Äldre 4 Sep 23:27
    #74
    Anonym skrev 2014-09-04 23:26:38 följande:
    Mortel *
    Tack så heter det ja. Ibland är det svårt att hitta rätta stavningen och försöker komma på det. =)
  • Kriste­nTjej8­4
    Äldre 4 Sep 23:33
    #75
    Anonym (kajan) skrev 2014-09-04 19:56:12 följande:

    Det var nog när jag gick min lärarutbildning och fick praktikplats på förskolan from hell. Det fanns INGEN pedagogisk tanke, "pedagogerna" vrålade och skrek på barnen så sjukt otrevligt! Om ett barn försökte ta på sig stövlarna själv tex så fick hen höra hur långsam och oduglig hen var. Jag var då praktikant och således källan för utnyttjande, skuldbeläggande, slitgörat och skitsnacket. Jag försökte verkligen vara tillmötesgående men det hjälpte inte.


    Så fort jag kom in i personalrummet hälsade ingen. Fikat "tog slut" strax innan jag kom och ingen frågade någonsin något om mig eller hur det gick på jobbet. När föräldrarna kom var det äckligt att se hur rara och inställsamma pedagogerna var, för att så fort dörren gick igen vråla och gapa och rycka tag i barnen.

    Barn som var rädda för blöjbyten trycktes ner på skötbordet och fick skrika bäst dom ville (jag var såklart daltig som ville låta barnen tex bläddra i en bok under tiden eller klättra upp själva). Överhuvudtaget var alla mina ideer nymodigheter, flum, trams etc.


    En vanlig dag var att barnen skulle sitta stilla i 40 minuter och äta frukost medan fröknarna pratade. Barn som gnällde eller inte ville äta fick höra hur jobbiga de var och att det minsann fanns 16 andra barn som inte ville höra gnället. Sen var det "utelek" som bestod av att barnen hade en stor gård men fick röra sig ungefär 20 meter i diameter och dela på typ 5 spadar i frusen mark. Det fanns INGET för barnen att göra. När de började bråka (såklart, de var ju uttråkade!) så blev det straff i form av ingen hedersuppgift i samlingen. Sen var det lunch och samma visa där, alla skulle sitta stilla och äta upp allt. Barnen fick absolut inte röra maten, redskap eller duka för det var så kladdigt och jobbigt. Jag fick mig en utskällning som hette duga första dagen när jag frågade om det spelade nån roll var jag satt och inte fick svar. Då satte jag mig försiktigt på närmsta stol och en kärring kommer och gapar "Det där är min plats!!" som en jävla unge. Efter lunchen var det vila, som innebar att alla barn - oavsett om dom behövde eller inte - stoppades ner i vagnar oavsett vad föräldrarna ville. Sen sov dom tills de fick stressväckas för att hinna med mellanmål. Då hämtade många föräldrar och samma pedagog som under dagen sagt "gud vad Lisa är jobbig, och vilken trashig pappa sen, tatuerad och allt! Lisa har nog autism, Lisas bror är riktigt jobbig i skolan. Lisas familj kör Volvo, de vet väl inte bättre" sa nu "Åh vad kul lilla Lisa har haft idag och hon är ju så smart och duktig och gull gull gull". Det var så man ville spy. Sen var det några sena barn kvar som aldrig fick ta ner några andra leksaker än dom som redan var framme. De mest slitna och tråkiga. Spel, pussel och hyllor var strängt förbjudet för barnen att röra. Överhuvudtaget var allt förbjudet. Inte springa, inte bråka, inte vara fler än en i taget på rutschkanan, inte ta fram saker ut skåp, inte ha nappar eller snuttisar framme, inte gå på toa utan att fråga en fröken, inte ta av sig blöjan, inte vägra mössa, inte tvätta händerna med tvål etc i oändlighet. Barnen kunde ju såklart inte lära sig alla regler! De fick dom aldrig förklarade ordentligt heller! Svar på allt var "för att det är så, annars ringer jag polisen som kommer och hämtar dig!"


    Droppen kom när ett barn hängde sig i ett persiennsnöre och nästan ströps och personalen fick psykbryt när jag krävde att snörena skulle knytas upp. För det var såååå jobbigt för dom att knyta upp och knyta ner hela tiden. Fick en av mina värsta utskällningar någonsin.


    Jag sa upp mig från praktikplatsen, ringde kommunen och lämnade in en skriftlig rapport om vad jag sett. Inga åtgärder vidtogs men jag försökte i alla fall. Det enda jag kan göra idag är att sprida ut vilken skitförskola det är och se till att så få som möjligt söker dit.


    Det där skådespelet där personalen fjäskar för föräldrarna men beter sig helt annorlunda när föräldrarna inte är där, känner jag väl igen. Så var det när jag var liten och gick på förskola också, fröknarna som var jättedryga och elaka mot mig var dubbelt så fjäskiga mot min mamma då hon hämtade mig, sitter kvar trots att jag som tur är hunnit fylla 4 eller 5 år innan jag började, skulle varit katastrofalt för min självbild om jag tvingats gå igenom detta och bara vara 1-2 år gammal.
  • Anonym (inga rättig­heter)
    Äldre 5 Sep 03:50
    #76

    När min psykopatchef ringde och sa att jag inte kunde få min visstidsanställning förlängd. En vecka tidigare hade jag gått till facket för att samma fegskit till karl totalvägrade att göra något åt en kollega som mobbade mig. Och facket kunde inte göra något.

  • Anonym (inte)
    Äldre 5 Sep 04:24
    #77
    Anonym (Skåne) skrev 2014-09-04 01:10:44 följande:

    Först sket människan i sängen! Vägrar ha blöja! Pissade mig i näsan när jag skulle hjälpa hän att urinera. Vart arg som ett bi om jag använde handskar. Satt och onanerade i vardagsrummet. Jag sa upp mig dagen efter... Ps människan som gjorde detta är 100% frisk i huvudet. Om det hade varit en efterbliven person så hade jag nog inte brytt mig. 


    Han kan väl knappast vara riktigt frisk.
  • Anonym (inte)
    Äldre 5 Sep 04:27
    #78
    Anonym (Dagiskaos) skrev 2014-09-04 22:58:22 följande:

    På 90-talet hade jag ett vik på en förskola i södra Sverige. Året var 91a om jag inte missminner mig, var 24 år. "Pedagogerna" daskade barnen i stjärten, drog i armar, luggade och gormade och skrek för minsta lilla. Var ett barn gnälligt på vilan så fick barnet hårda daskar i stjärten och ville något barn inte ha maten så blev stolen bortdragen till hörnet och ungen fick gråta mot väggen.

    Slutade efter två månader, helt förstörd.


    Anmälde du dom till deras chef?
  • Anonym (:/)
    Äldre 5 Sep 05:32
    #79

    Behöver nog ge lite bakgrund till min värsta dag. Jag hade flyttat utomlands för att bo med mitt ex och fått jobb på en välkänd eventbyrå. Mitt ex visade sig vara alkoholist och jag blev systematiskt misshandlad både fysiskt och psykiskt. Jobbet gick bra och de hade sagt att jag skulle få fast anställning efter att jag avslutat min provanställning om en månad. De flesta på jobbet visste nog mycket väl vad som försegick när jag kom till jobbet med nya sår och blåmärken var och varannan dag. Vet att den kollegan jag var närmast visste men jag hade aldrig sagt något till någon annan utan ljugit ihop någon löjlig historia typ jag gick in i en dörr.

    På natten mot söndag blev jag misshandlad och våldtagen och mitt ex avslutade det hela med ett mordhot. Söndag kväll hjälpt en vän mig att fly under knivhot. Mitt ex jagade honom upp och ner för gatan med en kökskniv medan jag packade mina saker. Jag kom in till kompisens lägenhet vid 6 tiden på morgonen helt förstörd.

    Klockan 7 ringde jag min chef. Jag berättade allt som hänt och bara grät. Han försäkrade mig om att allt skulle bli bra och att jag inte behövde komma in till jobbet utan kunde stanna hemma tills jag hade samlat mig och att vi skulle höras av. Kan tillägga att jag inte hade några viktiga möten på måndagen eller liknande utan skulle endast ta hand om nya bokningar den dagen och de samtalen hade lika gärna någon annan på avdelningen kunnat ta.

    Tisdag morgon var jag tillbaka på jobbet. Allt flöt på som vanligt och det gick bra även om jag mådde skit så behövde jag pengarna. Mitt ex hade tömt mitt konto så jag hade inget alls. Inga pengar och bara min väns soffa att bo i. Även onsdagen flöt på som vanligt utan missöden.

    På torsdag eftermiddag kallas jag in på möte med chefen som jag pratat med på telefon som även var vd för företaget och personalchefen. Jag trodde vi skulle diskutera min fasta tjänst men så var inte fallet. Jag hann knappt sätta mig innan de berättade hur besvikna de var på mig att jag inte kommit till jobbet på måndagen och hur jag svikit deras kunder. De kunde absolut inte fortsätta ha en opålitlig människa anställd hos dem och jag fick sparken med omedelbar verkan. VD:n bara stirrade helt kallt på mig. Han som försäkrat mig att allt var okej på telefonen. Jag har fortfarande ingen aning om hur det blev sådär. Men kände mig oerhört sviken och sårad. Hade jag vetat att det skulle bli konsekvensen hade jag nog kommit in på måndagen ändå men men. Var bara att gå ut packa ihop mina saker och gå hem.

    Så på mindre än en vecka förlorade jag både hem och jobb. Blev en jäkla soppa och har nog aldrig känt mig så liten och värdelös i hela mitt liv som just på det mötet.

    Men det löste sig det med samma vecka träffade jag min nuvarande sambo och idag 4 år senare har vi hus och barn ihop så det löste sig det med :) men den dagen var nog definitivt den värsta.

  • Anonym (M)
    Äldre 5 Sep 05:56
    #80
    Anonym (kajan) skrev 2014-09-04 19:56:12 följande:

    Det var nog när jag gick min lärarutbildning och fick praktikplats på förskolan from hell. Det fanns INGEN pedagogisk tanke, "pedagogerna" vrålade och skrek på barnen så sjukt otrevligt! Om ett barn försökte ta på sig stövlarna själv tex så fick hen höra hur långsam och oduglig hen var. Jag var då praktikant och således källan för utnyttjande, skuldbeläggande, slitgörat och skitsnacket. Jag försökte verkligen vara tillmötesgående men det hjälpte inte.

    Så fort jag kom in i personalrummet hälsade ingen. Fikat "tog slut" strax innan jag kom och ingen frågade någonsin något om mig eller hur det gick på jobbet. När föräldrarna kom var det äckligt att se hur rara och inställsamma pedagogerna var, för att så fort dörren gick igen vråla och gapa och rycka tag i barnen.

    Barn som var rädda för blöjbyten trycktes ner på skötbordet och fick skrika bäst dom ville (jag var såklart daltig som ville låta barnen tex bläddra i en bok under tiden eller klättra upp själva). Överhuvudtaget var alla mina ideer nymodigheter, flum, trams etc.

    En vanlig dag var att barnen skulle sitta stilla i 40 minuter och äta frukost medan fröknarna pratade. Barn som gnällde eller inte ville äta fick höra hur jobbiga de var och att det minsann fanns 16 andra barn som inte ville höra gnället. Sen var det "utelek" som bestod av att barnen hade en stor gård men fick röra sig ungefär 20 meter i diameter och dela på typ 5 spadar i frusen mark. Det fanns INGET för barnen att göra. När de började bråka (såklart, de var ju uttråkade!) så blev det straff i form av ingen hedersuppgift i samlingen. Sen var det lunch och samma visa där, alla skulle sitta stilla och äta upp allt. Barnen fick absolut inte röra maten, redskap eller duka för det var så kladdigt och jobbigt. Jag fick mig en utskällning som hette duga första dagen när jag frågade om det spelade nån roll var jag satt och inte fick svar. Då satte jag mig försiktigt på närmsta stol och en kärring kommer och gapar "Det där är min plats!!" som en jävla unge. Efter lunchen var det vila, som innebar att alla barn - oavsett om dom behövde eller inte - stoppades ner i vagnar oavsett vad föräldrarna ville. Sen sov dom tills de fick stressväckas för att hinna med mellanmål. Då hämtade många föräldrar och samma pedagog som under dagen sagt "gud vad Lisa är jobbig, och vilken trashig pappa sen, tatuerad och allt! Lisa har nog autism, Lisas bror är riktigt jobbig i skolan. Lisas familj kör Volvo, de vet väl inte bättre" sa nu "Åh vad kul lilla Lisa har haft idag och hon är ju så smart och duktig och gull gull gull". Det var så man ville spy. Sen var det några sena barn kvar som aldrig fick ta ner några andra leksaker än dom som redan var framme. De mest slitna och tråkiga. Spel, pussel och hyllor var strängt förbjudet för barnen att röra. Överhuvudtaget var allt förbjudet. Inte springa, inte bråka, inte vara fler än en i taget på rutschkanan, inte ta fram saker ut skåp, inte ha nappar eller snuttisar framme, inte gå på toa utan att fråga en fröken, inte ta av sig blöjan, inte vägra mössa, inte tvätta händerna med tvål etc i oändlighet. Barnen kunde ju såklart inte lära sig alla regler! De fick dom aldrig förklarade ordentligt heller! Svar på allt var "för att det är så, annars ringer jag polisen som kommer och hämtar dig!"

    Droppen kom när ett barn hängde sig i ett persiennsnöre och nästan ströps och personalen fick psykbryt när jag krävde att snörena skulle knytas upp. För det var såååå jobbigt för dom att knyta upp och knyta ner hela tiden. Fick en av mina värsta utskällningar någonsin.

    Jag sa upp mig från praktikplatsen, ringde kommunen och lämnade in en skriftlig rapport om vad jag sett. Inga åtgärder vidtogs men jag försökte i alla fall. Det enda jag kan göra idag är att sprida ut vilken skitförskola det är och se till att så få som möjligt söker dit.


    Ja du glömde ju skriva vilken förskola det gällde!
Svar på tråden Er värsta arbetsdag någonsin?