Barnlös och äldre

Jag känner flera runt mig vars barn aldrig hör av sig eller hälsar på dem. Tror att jag hade känt mig mer ensam då än jag gör nu utan barn.

Ja, det är ju en aspekt av det hela. Känner du dig ensam nu och hur gammal är du, om man fr fråga.

Det var alltså jag som skrev inlägget ovan. Tel strular till texten.

Jag känner mig inte det minsta ensam. Jag har min sambo ett aktivt liv med karriär och mycket aktiviteter, vänner. Jag är 45+. Barn är inget som intresserar mig.

Puff puff!! Jag är nyfiken på fler svar. Gärna av någon som är 60+.

Puff puff!! Jag är nyfiken på fler svar. Gärna av någon som är 60+.

Jag har tänkt på det och det är ju lite tråkigt att det kan bli så men samtidigt ser jag nackdelar med barn också. Nu är jag 49 år så det är väl i senaste laget att skaffa barn nu kanske och tänker jag tillbaka på hur det var när jag jag var yngre så kände jag inte heller då att det var någonting som jag längtade efter.

Jag tycker inte illa om barn men det är ett stort ansvar och man vet inte i förväg hur det blir om man skaffar (försöker få barn alltså).
Jag har upplevt mycket positivt i mitt liv men mycket har varit svårt också.
Livet är något väldigt konstigt egentligen och som jag har blivit påtvingad bara för att min mamma blev gravid en gång i tiden. Många gånger har jag funderat på självmord men jag har en teori om att det kan bli någonting jag kommer att ångra i fall att det är fördelaktigare att leva tills jag dör ändå och så kan jag ju få uppleva fler positiva saker i livet förstås samtidigt som jag kan lära mig och eventuellt utvecklas av både positiva och negativa händelser (jag känner ofta oro inför de hemskheter som kan drabba mig i framtiden). Jag tror på en fortsättning efter livet.

Barn eller inte är en svår fråga men jag skulle inte vilja leva om mitt liv och eftersom jag känner så vill jag inte tvinga på någon mer människa livet genom att skaffa barn.

Lite märklig tanke. Skaffar man barn för att slippa bli ensam på äldre dar? Precis som någon var inne på så finns det väldigt många äldre människor på våra ålderdomshem som har barn, men där barnen aldrig besöker dem (känner bekanta inom vården som bekräftat detta åskilliga ggr). Så att ha barn blir alltså ingen garanti på att råda bot på eventuell ensamhet på ålderns höst.

Både och. Att man skaffar barn betyder ju inte att de kommer finnas vid ens sida när man är gammal. De kanske bor i ett annat land, har ett kringresande jobb, har gått bort själva, osv.

För mig handlade valet inte om hur situationen ser ut när jag dör, utan hur jag vill leva mitt liv. Jag vill kunna leva mitt liv på mina egna villkor utan att var styrd av någon annans behov. Jag vill att jag och min sambo ska kunna leva ut alla våra drömmar utan att något står i vår väg. Barn ger såklart otroligt mycket tillbaka, men jag lever frivilligt barnlös för att det får mig att känna mig fri och tillfreds med mitt liv.

Är ganska ensam som ung, så det är ju inte som att det kommer göra någon skillnad. I vilket fall som helst är det inte ett skäl gott nog att skaffa barn över.