Dagmamma vad är negativt?

Finns uppbackning om dagmamman blir sjuk, eller måste du då ha barnet hemma?

Utbildning, pedagogisk verksamhet, samarbete med andra dagmammor. Utevistelse, utflykter?

Var också väldigt lyhörd för signaler från barnet, mina syskon hade en dagmamma som var bra på att hålla fin fasad men riktig dålig ensam med barnen.

Det finns ingen som ser när hon missköter barnen. Jag gick hos dagmamma ett tag. Hon var så elak att jag rymde och hann vara borta i 45 min utan att hon upptäckte det

Jag blev våldtagen av min dagmammas make. Utifrån det skulle jag aldrig lämna mina egna barn till dagmamma som inte kan kontrolleras på samma sätt som förskola.
Å andra sidan var jag innan dess dagbarn hos ett äldre par som blev som farfar och farmor och som jag höll kontakten med tills de dog för några år sedan.
Känner mig själv tveksam till dagmamma, för mig var det himmel eller helvete!

Jag skulle säga att det också lite beror på vad du har för barn också, ett barn som är duktig på att testa gränser och trotsa kan ta enormt på krafterna och jag tror inte att någon kan vara professionell hela dagarna med ett sådant barn. Förskola har fördelen att man kan byta pedagog kring barnet för att undvika att känslor från pedagogen kopplas in, är svårt att göra när man är själv. 

När man tänker personkemi så är det ju mycket lättare för barnet att hitta bra vänner i en större barngrupp!

Anledningarna till att jag inte väljer dagmamma:

* Sämre insyn
* Jag vill inte att enbart en person ska prägla mitt barn
* Jag vill att mitt barn ska bonda med fler vuxna så att det inte gör så mycket om en är sjuk
* Jag vill att det alltid ska finnas mer än en vuxen i närheten så att exempelvis blöjbyte kan ske utan att de andra barnen blir själva.
* Lättare för dagmammor att inte följa krav.

För barn upp till ungefär 4 år, så är dagmamma bättre (eller allra helst hemma, om man har den möjligheten). Därefter så kan det vara roligare för barnet att få fler kamrater att välja mellan samt att komma in i detta med att många barn måste dela på få vuxna, osv. Annars kan sexårs och skolan komma som en chock. Där är klasserna större och personalen färre. Det är STOR skillnad mellan dagmamma och skola. Inte lika stor skillnad mellan förskola och skola.

Så är ditt barn under fyra år, välj dagmamman hellre än en dålig förskola (för faktum är att du ÄR garanterad en förskoleplats - men inte säkert att du får en på någon av de bättre förskolorna). Ställ dig sedan i byteskö, så kanske du hinner få en plats på en förskola innan dess att barnet hunnit fylla fyra år.

Fast på de allra flesta förskolor, där barngrupperna är 15 barn på tre personal, så blir barnen lämnade själva då och då. Dock inte under några längre stunder - men ungefär så lång tid som ett blöjbyte kan ta.

Jag har varit på tre olika inskolningar under tre år.

Den första förskolan blev det inget med, dels för att jag tyckte att sonen var för liten (21 månader), men också för att jag var kvar längre än dessa tre inskolningsdagar och såg en hel del olyckor som inte blev rapporterade om till föräldrarna. Bl.a. en där ett barn ramlade baklänges ner från ett bord och slog i huvudet. Personalen nämnde inte ens detta för mamman när hon kom och hämtade (jag var i kapprummet när mamman kom, samt att jag efteråt lärt känna henne och nämnt denna händelse, som hon inte hade någon aning om).
Den största anledningen till att jag inte ville skola in mitt barn där och då, var pga att barnen ofta blev lämnade själva stundvis (trots att detta var i en småbarnsgrupp. Annars är det ju vanligare att barnen blir lämnade ensamma på förskolor med sk syskonavdelningar).

Den andra förskolan ratade jag enkom pga att barnen ofta blev lämnade själva, ibland upp emot fem minuter. Jag såg mycket som hände under dessa fem minuter, som jag inte skulle vilja hände med mitt barn.
Exempel: ett barn blev bitet, ett blev stucket med en penna, ett blev slaget i huvudet, ett barn fick inte ha en enda leksak för sig själv. I det sistnämnda exemplet så kom personalen in precis då barnet som blev av med alla leksaker, lagt sig på golvet och börjat gråta. Personalen visste inte alls vad som hade hänt - barnet hade likagärna kunna ramla och slagit sig.
Jag ratade som sagt även den förskolan. Då var mitt barn ungefär 2,5 år.

Nu är min son lite äldre än 3,5 år och har precis börjat på förskola (innan har han ju aldrig varit kvar på förskolan utan mig, så han har ju aldrig gått på förskola innan).
Även på denna förskola så lämnas barnen ensamma flera minuter. Så jag har insett nu att det är så här det ser ut på förskolorna i Sverige idag. Det är för många barn på för få personal, så är det bara.
Min son är dock så pass gammal nu att han (ja, hör och häpna) behöver förskola. Han behöver få komma iväg och lära sig alla regler och rutiner inför skolan, få leka med kompisar och träna på att vara ifrån mig kortare stunder (han går bara 15h i veckan). Så denna gången är inte det faktum att barnen blir lämnade ensamma, ett lika stort problem (för mig) som tidigare. Men hade min son varit yngre, så hade jag slopat även denna förskola.
Men nu är han som sagt äldre. Han kan prata och förklara - prata om nutid, dåtid och framtid. Han har kompisar som också kan prata och berätta för personalen om något händer. Så berättar inte han om en händelse, så gör kompisarna det. Och berättar inte han om en händelse för mig, så har någon av hans kompisar berättat för sina föräldrar och så får jag höra om händelsen av sonens kompisars föräldrar istället - och vice versa.

Jag rekommenderar också dagmamma under småbarnsåren. Det är en trevligare miljö för ett litet barn. Inte lika stojigt och stimmigt, utan mer likt en hemmiljö.
När barnet sedan blir lite äldre så skulle jag rekommendera att byta till förskola, av samma anledning som nämnts; dvs för att inte få en chock sedan när skolan börjar.

Nu fick ju min son vara hemma istället. Jag hade den möjligheten. Men hade jag inte haft den möjligheten, så hade jag sett mig om efter en dagmamma redan efter den första förskolan som vi fick erfara. - Förskolor passar sig verkligen inte för småbarn. De har verkligen inget utbyte av en förskolemiljö.

Jag har haft mina barn både på förskola och dagmamma och gillar dagmamma bäst. Detta är skälen: 1. Jag hämtar och lämnar mitt barn hos samma person som har fullt ansvar för mitt barn. Jag vet därför att all information om mitt barns dagsform och behov når fram till den som tar hand om honom/henne. 2. Möjligheterna att anpassa alltifrån mat till aktiviteter efter vad barnen gillar och hur de mår är oändliga hos dagmamma och nästan noll på förskolan. Dagmamman har dessutom större möjligheter att åka på utflykter, teater, till skogen etc än förskolan. 3. Hos dagmamma blir alltifrån mat till bak etc pedagogiska verksamheter. På fsk görs allt sådant i storkök långt bort från barnen. 4. Ljudnivån på fsk är ofta hög och det är svårt att komma undan. Samtidigt försvinner ofta barn i mängden. 5. Inga kläder eller saker har någonsin försvunnit hos dagmamman. Hon har haft stenkoll på varje barn och varje sak. Till skillnad från på dagis där ingen har helhetsansvar. 6. Jag vill att mitt barn skall ha en trygg famn att vara i när jag är på jobbet och inte tvingas ty sig till 4-6 olika. Min dagmamma har samarbetat med en dagmammegrupp som ses varje vecka. Vid kris tar de varandras barn och alla känner varann. Detta är betydligt mindre rörigt än personalbytena på dagis. Där kan mitt barn plötsligt vara ensam med någon jag aldrig träffat när jag hämtat det.