• Anonym (Tom i huvudet)

    Har min man tröttnat på vårt barn?

    Vet inte vart jag ska börja? Men som rubriken lyder så känns det som om min man tröttnat på vår dotter och mig kanske.. Av en slump fick jag veta att inte vår dotter får frukost på förskolan dom gånger han lämnar försent.. Jag får ofta höra att "det va du som ville behålla". När vi ska göra nått så skiner han upp som en sol och frågar "utan NN" och när jag berättar att NN ska med så säger han att han inte vill.. Ååh han gör så mycket så jag knappt minns allt.. Vill bara gråta en skvätt, men vad hjälper det? Jag gör allt för VÅR tjej! Klar även jag ibland känner att jag inte orkar, men jag brukar blunda, räkna till 3 och bita ihop. Hon är 2 år, det gör inget att hon spiller ur mjölken, det kommer kiss på golvet, vägrar kläder, skriker efter saker hon inte får. Det är ju nu jag ska finnas där som mamma och visa vad som är rätt och fel. Hjälpa och stötta. Och jag behöver min man, lilltjejens pappa. Jag orkar inte med honom oxå.. Jag vill bara må bra och känns att vi delar på det här.. :'(

  • Svar på tråden Har min man tröttnat på vårt barn?
  • minst

    Vad säger han när du frågar? Har han någon kunskap om hur det är att leva med en två-åring som inte alltid är världens gulligaste? Kan han inte läsa på lite så att han får veta att det kommer att gå över? Om jag vore dig skulle jag prata med honom i lugn och ro och tala om exakt hur du känner, att du är orolig. Jag hoppas att er dotter inte får höra att hon var oönskad av honom. Kräv att har läser på och beställ sedan tid för familjerådgivning. Det kan ju också hända att din man önskar lite mer egentid med dig för att han längtar efter just det. Har ni möjlighet att hitta på saker ensamma också? Det kan vara mer viktigt för honom än för dig men då måste ni ju kunna prata om det. Lycka till!

  • Lindsey Egot the only one

    Varför stannar du med en man som inte vill ert barns bästa? Att inte ge frukost till ett barn som inte kan fixa det själv som är dagens viktigaste måltid är snudd på misshandel i mina ögon och ingen tvekan på brist i föräldrarrollen. Stackars barn. Barnet får det bättre utan den idioten.

  • Gosedjuret

    Det är helt fruktansvärt att låta bli att ge ett barn mat, en 2-åring är totalt beroende av andra. Låter du honom lämna er dotter nu när du vet hur han behandlar henne? Eller vara ensam med henne överhuvudtaget? Jag hade helt klart funderat över vårdnad etc. om det skulle ta slut mellan er. En sådan person vill du inte vara tvungen att lämna ditt barn till varannan vecka och inte veta hur hon har det.

    Det är en jobbig ålder helt klart men det är ingen som helst förklaring till vanvården han utsätter henne för. Verkligen konstigt, det låter inte friskt.

  • Anonym (Zed)

    Gå isär.

    Inget barn ska behöva känna sig oönskat och oälskat.

    Stannar du godkänner du hans beteende.

  • Anonym (Tom i huvudet)

    Tack för era åsikter. Det handlar inte om att han ALLTID lämnar dottern på förskolan utan frukost. Det har varit dom gånger, kanske 2-3 gånger då tiden varit 7.30 och han kommit strax innan 8 då inte frukost serveras längre på förskolan.. Han har då inte sagt till personal att han varit sen och att hon inte fått i sig något. Sån "tur" är så har dom fruktstund 8:45 så hon har iallafall fått i sig en banan då och lunch 10:30.

    Jag anser oxå att det är någon slags "misshandel" då dottern inte kan göra frukost själv lr ställa klockan tidigare och få i sig. Dom 2 senaste veckorna har jag lämnat på dagis och få har hon fått frukost hemma lr på förskolan.

    Tack för dina ord "minst", jag måste ta tag i det här. Jag orkar inte ha det så här, jag kan inte ha det så här..

    Det är inte så att han utsätter henne för vanvård! Han ger mat, han byter blöja/kläder, leker, ja allt där till. Det är bara nån enstaka morgon som han missat frukosten på förskolan, personalen i fråga kan oxå ha frågat om NN fått frukost då det står uppskrivet att hon ska ha det just den dagen.. lr jag vet inte..

  • Anonym (Troligen)

    Om det var så att ni var överens om att skaffa barn så var livet med barn troligen inte som han tänkt sig. Jag får dock känslan av att graviditeten var ett misstag och att han eg inte ville ha barn, iaf inte nu.

    Då är det så krasst att man som mamma får vara beredd på att bli ensam om ansvaret och lyckan. Det man får välja är om man ska vara ensam på riktigt eller ensam i tvåsamheten.

  • Anonym (Tom i huvudet)

    Jag blev gravid trots att jag åt p-piller, så vi hade ju inte direkt planerat bli gravid. När det var ett + på stickan pratade vi och båda va överens om att behålla.

    Det är ju min man som mer lr mindre drar lasset med dottern. Lämnar 5/5 dagar på förskolan, hämtar 5/5 dagar. Lagar 6/7 middagar, hemma ALLA helger med dottern. Jag är hemma 1 lördag/söndag i månaden. Så skulle han inte bry sig lr ta sitt ansvar så skulle han knappast göra allt han redan gör.. Jag har lämnat dom 2 sista veckorna för att göra det det med "jämställt", och det blir ju grymt tidiga mornar för lillfis, dessutom långa, 6:30-17:30.. Men jag drar ju MITT stå till stacken..

    Men det gör så ont dom gånger han beter sig som ett svin och krossar mitt hjärta. För det är exakt det han gör. Krossar mitt hjärta när han säger nått elakt om vår dotter..

  • Lindsey Egot the only one

    Kan ni inte ge hennes fullkornsvälling på morgonen? Det t ju som en tallrik gröt. Värm 2dl vatten i micron och häll i 5msk vällingpulver och rör om och drick upp. Tar max två minuter att göra.

  • Anonym (Tom i huvudet)

    Nej, hon kräks av välling, bara lukten ger henne hulkningar. Samma med gröt. Nu får hon ju frukost VARJE dag!! Och går inte med tom mage.

    Det har hänt 2 max 3 gånger på 13 månader att hon blivit utan frukost då min man lämnat henne försent till förskolan.

    Nu är INTE problemet frukosten eftersom hon får frukost varje dag, utan min mans agerande gällande allt annat runt omkring..

  • humm

    få se.... din man tar tösen typ 90% av tiden? å du förstår inte varför han
    behöver få en paus? lite vuxentid bara er emellan?

    kanske dags för dig att ta henne lika mycket som han får göra....dvs 90%av tiden medans han för göra annat...
    Du kommer då snart se att även föräldrar behöver vuxentid utan att man älskar barnet för de!

Svar på tråden Har min man tröttnat på vårt barn?