Sveriges förtroende som demokrati förbrukad?
Jag har hittills alltid tyckt att Sverigedemokrater, som gnällt om hur media och de andra partierna mobbar dem och gjort sig själv till martyrer, varit ganska löjliga och deras tycka synd om sig själv attityd har känts ganska krystad.
Under den senaste tiden har jag dock börjat ändra uppfattning. Eftersom politiska val intresserar mig har jag följt med debatten kring det svenska riksdagsvalet flitigt.
Ser man på det svenska samhället med utländska ögon får man lätt uppfattningen att det finns en väldigt starkt inrotad politisk korrekthet bland den svenska befolkningen. Man ska bete sig på ett visst sätt, tycka på ett visst sätt för att passa in i nån slags mall för mönstermedborgaren. Sverigedemokraterna som har ett mer plumpt framhållningssätt och kanske inte alltid håller sig innanför ramarna av vad som anses etiskt korrekt väljer man att ignorera och frysa ut.
Det senaste fenomenet i raden av många måste ändå vara när SVT presenterade Jimmie Åkessons spelberoende (eller inte spelberoende, tänker inte spekulera i Åkessons privat ekonomi). Här väljer alltså ett statsägt public service bolag att gå ut två dagar innan valet och svartmåla en partiordförandes privata antaganden.
Varför väljer ett politiskt "oberoende" medium att göra detta? Frågan berör endast Åkessons privatliv och är inget som i sig borde vara relevant för hur Åkesson sköter allmänna uppdrag. Även en politiker borde ha rätt att göra vad den vill på sin fritid så länge som det inte är något olagligt. De övriga partiernas ordföranden slipper naturligtvis denna granskning.
Hela situationen känns odemokratisk, man får uppfattningen att åsiktsfriheten (en av demokratins hörnstenar) i Sverige inte längre gäller alla. Är det verkligen så att den svenska demokratin håller på att urvattnas helt och hållet?
