Jag älskar min svärson och vill inte förlora honom

Eh, du skall inte göra någonting. Låt dem leva sitt eget liv och ha sitt eget förhållande. Tar det slut så gör det.

inget! 

detta är ju inte din sak - skulle du dessutom säga något till din dotter om att hon borde stanna, kanske risken istället är att hon gör slut bara för att "djävlas" med dig - så bäst att låta det vara!

Funderar lite på det här du skrev att du lämnade över ansvaret på honom, men du är ju inte heller ansvarig för henne längre eftersom hon är 23 år! Myndig alltså. Hon bodde hemma fram tills hon träffade honom? Eftersom hon har en massa diagnoser kanske hon har rätt till LSS eller andra insatser, vet inte om du kollat upp det. Gör det isåfall!

Vad är det i hennes vård som inte hjälper?

Provat att ställa henne i bostadskö o sen låta henne sköta sig själv m h a LSS o stödperson? Om jag vore du skulle jag diskutera detta med psyk o soc.

Jo, det är ju en utväg men jag vet inte om hon skulle acceptera det. Som det är nu, med honom, så bra har det aldrig fungerat innan. Hon är så mycket lättare att ha att göra med, har stabilare humör, och livet fungerar ju för henne numera. Det är pojkvännens förtjänst, och om om dumpar honom kommer det bli kaos! För både hon och mig.

Ett LSS-boende tror jag inte hade fungerat hon hamnar alltid i konflikter med alla. Vårdpersonal, andra patienter.

Så då har hon alltså inga diagnoser utan är bara allmänt jobbig? Exakt VAD är det som inte hjälper ang psyk, medicin, vårdcentral etc?

Du verkar inte vara medveten om att det är hon som styr, inte du som mamma så som det borde va. Hör du inte själv hur det låter att hon får bo kvar hemma eftersom hon inte VILL flytta hemifrån? Hon skulle inte acceptera att flytta ut, alltså får hon bo kvar. Du låter alltså styra dig. O så gömmer du dig bakom att hon säkert skulle komma i konflikt med folk, jaha men det är så man blir vuxen. Pengar har hon ju så det är ju inte problemet.

Tror att du egentligen vill ha henne hemma hos dig, eftersom du inte ens kollat upp om LSS boenden, vårdinsatser el bostadskön. Eller vad hon nu kan ha lurat i dig. Försök förstå att det är just för såna som henne som stödboenden o sånt finns, tänk om alla psykiskt sjuka skulle bo kvar hos sina föräldrar?!

Det låter som om det finns åtskilligt mer man skulle behöva veta om er situation för att på riktigt ge sig på att börja analysera vad som gått snett. Av det du skriver uppfattar jag att ni hamnat fel i er relation, ni är inte två vuxna i en stabil relation utan en mamma och ett barn. En mamma som inte tycker om sitt barn, och som kanske har dåligt samvete för det, men som inte vill se sin egen del i situationen. Ett barn som vill ha sin självständighet, förståelse för sina svårigheter och acceptans för att det inte alltid går att bete sig på ett balanserat sätt. Ett barn som vill ha sin mammas ovillkorliga kärlek. 

Svärsonen är en katalysator och den som visar hur svag din och dotterns relation är. Du uttrycker ju att utan honom rasar allt och du vill bara ge upp. 

Om ni inte redan gjort det tycker jag ni ska ta hjälp av någon som kan stötta er (dig och dottern) i att reda ut hur ni kan återupprätta och utveckla er relation som två vuxna individer som vill varandras bästa och som inte tycker illa om varandra. 

När det gäller svärsonen ska du förstås inte göra någonting, vad skulle du kunna göra? Din dotter är vuxen. Det du kan göra är väl att hålla i minnet att med rätt stöd, kärlek, acceptans och personer omkring sig kanske dotterns funktionsnedsättning inte är så farlig trots allt. 

Jag tror ni har en bit kvar att gå men att dina känslor för dottern kan komma tillbaka om ni får hjälp med er relation. Lycka till. 

Tänkte också på det att du accepterar att hon sparkar i dörrar o kastar porslin, men den flickan verkar veta precis hur hon ska tas med mamsen. Hon behöver bara hota lite med att ta livet av sig så får hon sin vilja igenom. Du sätter inte gränser eller söker en råd el samtalskontakt på egen hand ens, hur fan ska det då bli nån förändring?

Men visst fortsätt dalta med henne, säger bara stackars den andra dottern som säkerligen förtjänar mer uppmärksamhet från en mamma som hela tiden dansar efter den andra dotterns pipa.

Vad du än gör, ta INTE hem henne igen. Hon får ta sitt vuxenansvar nu. Att vid något tillfälle följa med till doktor eller så är ok men ta inte över ansvar.

Du kan räkna bort de flesta svar på det här forumet. Här gäller sköt dig själv och skit i andra. En bra karl reder sig själv. Osv... Bara trams.

Jag förstår att du varit orolig och det måste ju kännas fantastiskt att din dotter har hittat någon som får henne att må bättre. Det du kan göra är att när din dotter ventilerar de här tankarna så säger du som det är. Gräset är inte grönare på andra sidan. Det kommer alltid att finnas fler killar men nu har du hittat en som verkligen får dig att må bra och det är mycket svårare än att bli förälskad.