Kastrering av bråkig hund?

Kastrering kan hjälpa. Men det beror ju helt på vari problemet ligger. Är det vanlig hanhundsaggression så kan dessa minska eller försvinna. Men är det kemi mellan hundarna som inte funkar så tvivlar jag på att det ändras. Men eftersom ni ändå tänkt kastrera den yngre hunden så gör det nu. Ju längre tid han har testosteron i kroppen desto svårare är det att få buk med testosteronbeteende. Det brukar ta 10-14 dgr innan hormonerna är ur kroppen.

Handlar detta om revirbeteende tro? Hundar är ju revirbenägna. Han var ensamhund i ett år och plötsligt skall han dela reviret med en annan, vuxen, hund.

Eftersom ni inte ser något mönster tex resursförsvar är det ju svårt att läsa hunden och hinna bryta innan han ens "kommit igång". Jag har nolltolerans på gruff hundarna här hemma, dom får aldrig lösa något själva utan det bryts så fort dom spänner sig men då ska man kunna läsa sina hund.
Ni har inget att förlora på att kastrera hunden och visst försvinner mycket av "kaxigheten" i och med att testosteronet försvinner men några garantier finns naturligtvis inte.
Ni är medvetna om ni förmodligen kommer behöva öka motionen mycket då dom flesta kastrater minska förbränningen med ca 40%, att inkontinens förekommer, att pälsen kan bli svårskött då underullen tar över och om han är osäker nu kan han bli värre efter en kastrering?
Trots vissa biverkningar har jag aldrig ångrat kastrering då hundarna blivit mycket harmoniskare, lättränade och jämnare i humöret.

Tack för svaren, vi kommer nog slå till på kastrering så småningom. Förhoppningsvis kommer vi alla att må bättre av det. Hundarna verkar annars gilla varandra och ligger gärna tillsammans och ser efter varandra. Tills dess får vi vakta dem noga, vi låter dem inte gruffa men det händer att vi inte står precis bredvid jämt tack för påminnelsen om motionen med, får börja ta med honom på den stora hundens promenader någon som provat kemisk kastrering? Är det lika bra?

Jag har varit med om att hundar blivit värre av kemisk kastrering, gett sig på tikar, blivit väldigt osäkra och låga, helt enkelt reagerat mycket märkligt och blivit sitt gamla jag när det gått ur kroppen.
Jag tycker absolut en riktig kastrering är att föredra.

Det var synd, har haft en hund som dött under en sövning så vill helst undvika det. Men vore illa om han blev ännu värre i humöret. Som tur är han frisk sedan innan så det borde gå bra. Ska prata med vetrinären ordentligt innan ????