Kompis som är otrogen

Men det är ju inte din sak att berätta..även fast jag förstår dig. Dumt att hon inlett en relation innan skilsmässan är över men de ska ju skiljas, deras förhållande är över, eller?

Problemet är att jag är lika bra kompis med båda sedan skoltiden. Hur jag än gör så blir det fel. Jag vet att det inte är min uppgift att avslöja otroheten. Men vad ska jag säga när de båda två ringer till mig och vill prata om sina problem. Förhållandet mellan dem är nog definitivt över men mannen hoppas på att allt ska bli bra igen. Vem jag än stöttar mest så sviker jag den ene av dem.

Vänta lite nu du är kompis med en kvinna och en man, dessa två har varit gifta men ligger i skilsmässa, kvinnan har en ny relation. Varför måste du berätta det för hennes snart ex man alls? Och hur blev någon av dem otrogen mot varandra. Vem ligger han med som gör honom otrogen?

Har den snart fd frun haft relationen bakom hans rygg och varit otrogen?

Varför skall du röra runt där alls om de ändå är på väg isär. Jag förstår inte behovet av att stoppa in näsan där nu. Om du haft såna problem med otroheten som du säger dig veta om så borde du vrålat ut det direkt och inte nu i efterhand när de är på väg isär tänker jag?

Är du intresserad av mannen i fråga för egen del?

Iom skilsmässan så vete sjutton. Om de bestämt sig för skilsmässa så har de ju eg "gjort slut".

Är det däremot inte säkert att skilsmässan går igenom. Att de påstår sig "försöka" så känns det ju djävligt elakt mot mannen.

Eftersom de ändå har bestämt sig att skiljas tycker jag nog att du inte ska berätta. Hon är ju inte otrogen egentligen. Du kan prata med kvinnan om vad du tycker om det hela om du vill det och be att hon inte uppdaterar dig så du slipper höra sånt du inte mår bra av.

Jag ligger också i skilsmässa och min man träffar en ny, det är väldigt påfrestande. Men i detta läget kanske jag hellre inte velat veta faktiskt.

Annars är jag en sån som oftast tycker att man ska berätta om man vet att någon är otrogen.

Ok , jag kanske uttryckte mig fel. De är inte otrogna mot varandra. Det är kvinnan som är otrogen mot mannen. Ja, otroheten började innan skilsmässan kom på tal, de bor fortfarande ihop, de försöker hantera situationen med sina två barn, mannen vill inte skiljas.

Jag vet att detta egentligen inte är något jag behöver lägga mig i. Men kvinnan ringer till mig och lovordar sin nye. Mannen ringer och är förtvivlad.

Jag är jättebra kompis med både kvinnan och mannen och har varit i nästan 20 år. Vi pluggade tillsammans.

Jag har rekommenderat familjerådgivning men det vill de inte. Det känns som att det båda använder mig som jourhavande familjeterapeut.

Nej jag är inte intresserad av mannen. Själv är jag lyckligt gift sedan 15 år och har 4 barn.

Problemet är att jag är så kluven mellan dessa mina två kompisar. Jag har en jättebra kompisrelation med båda två och skulle gärna vilja att det förblir så. Jag har bett dem båda att försöka hantera sina egna relationer för sig själva men det lyckas inte.

Jag kanske är hård men jag hade inte tolererar det beteendet från en vän, och då syftar jag på din väninna. Hon har betett sig riktigt illa och jag hade haft väldigt svårt att fortsätta en vänskap med någon som kan behandla en annan människa på det sättet.

Varför är du så rädd att sätta vänskapen med henne på spel? Nu menar jag inte att du måste skvallra men antingen ställa ultimatum om att hon själv ska berätta, alternativt ta avstånd från henne så länge hon fortsätter bete sig som ett rövhål.

OK förstår att det är jobbigt, men du måste säga rakt ut till kvinnan att du inte vill lyssna på henne.

Till mannen tycker jag då kanske att du kan vara lite snällare om han nu mår väldigt dåligt, men göra tydligt att du inte kan vara hans terapeut eftersom du är kompis med båda.

Upprepa igen att de behöver vända sig till proffs. Om och om igen tills det går in...

Jag måste nog helt enkelt bli tydligare mot båda två att jag inte är deras terapeut.

Otroheten har tydligen pågått i mer än i ett halvår. Jag fick veta det för några veckor sedan av min vännina. Hon lade nästan munkavle på mig och bad mig att inget säga till mannen.

Vad jag än gör så kommer min kompisrelation med de båda två få sig en rejäl törn.

Jag har varit i mannens situation. Min fru ville skiljas och jag kämpade i flera månader för att rädda "oss", och ibland gav hon sken av att det kanske gick att rädda. Till slut fick jag reda på att hon träffat en annan och att många av våra (hennes från början) vänner visste om det. Det kändes för jävligt att inse att så många vetat bakom min rygg, men jag klandrar dem inte för att de inte berättade för mig. Däremot hade jag önskat väldigt starkt att de skulle tagit itu med henne och tvingat henne att berätta för mig. För det är hennes uppgift, inte någon annans.

Mitt förslag är att du är hård mot henne nu. Vad ska hon vinna på att inte berätta? Vad försöker hon rädda? Hon sätter dig i en jobbig sits, och verkar ta det för självklart. Typiskt nyförälskade. De lever i en overklighetsbubbla. Skadan är redan skedd, och han kommer att få reda på det förr eller senare. Det är jävligt respektlöst av henne att inte vara tydlig inför honom att det är kört mellan dem.

Jag levde på hoppet in i sista sekunden. Vi hade också små barn.