• Anonym (oroli­g)
    Äldre 16 Sep 16:59
    3783 visningar
    6 svar
    6
    3783

    9 månaders bebis, autism?

    Jag ska försöka fatta mig så kort jag kan.


    Min son föddes slutet av December förra året och är därmed snart 9 månader.
    Jag har varit orolig för autism ända sedan han föddes nästan, då han alltid varit en otroligt snäll bebis men även så har hans ögonkontakt varit lite sisådär sedan 3 månaders ålder ungefär. Satt han i mitt knä eller om jag bar på honom vägrade han att titta mig i ögonen, men på skötbordet, sängen eller om sambon bar honom så kunde han titta mig i ögonen.


    Idag är ögonkontakten bättre även på nära håll, men han är fortfarande lite avig att titta mig i ögonen om jag bär på honom vilket gör mig jätteorolig. Han följer nästan aldrig blickpekningar heller, vrider jag dock huvudet hastigt så brukar han också kolla åt det hållet i 50 % ( och när jag pekar tittar han i 80% inte dit jag pekar utan på min hand.


    Han älskar även snören, sitter gärna och pillar på dom och stoppar snöret i munnen om han kan. Dock kanske i 5 minuter, sedan börjar han pyssla med annat. 


    När han leker själv så kan det gå relativt lång tid innan han kollar på mig, brukar inte barn göra det? Stämma av med föräldrarna? När vi leker tillsammans så visar han mig leksaker dock, ger mig böcker, gosedjur. Igår matade han mig med min mobiltelefon t.ex. 


    Han söker själv kontakt, efter han har lekt själv så kommer han krypandes mot mig och gör ljud för att fånga min uppmärksamhet och när jag då kollar på honom och får ögonkontakt ler han stort och börjar då babbla på. 
    Han babblar jättemycket, mest mamama (han säger Mamma till mig) bababa, bibu, gaabu, bilomo osv i all oändlighet. När han pruttar vänder han sig alltid om mot mig och börjar skratta (haha, blir full i skratt bara av att tänka på det).

    Han gillar inte att bli lämnad ensam, är vi i köket och jag försvinner ur hans syn börjar han "ropa" på mig och kryper efter mig. Han sträcker upp armarna när han vill att jag ska lyfta upp honom, han vinkar, han pekar men han har inte lärt sig klappa händerna än, även fast jag kan se att det är på G. 

    Nätterna är hemska. Han vaknar en gång var 1,5-2 timmar men oftast så räcker det med att man går till spjälsängen och buffar lite i rumpan så somnar han om. 

    När vi möter nya människor så kollar han alltid in mig för att se hur jag reagerar på personen, samma sak om det kommer ett plötsligt ljud eller han blir överraskad på något sätt så kollar han alltid på mig för att se om det är ok eller inte.

    Nu när jag läser igenom det jag skriver så har han ju ganska mycket som inte pratar för autism, men det är just det här med ögonkontakten och att han inte följer min blick som gör mig nervös. Att han fortfarande tycker snören är intressanta gör mig lite skraj också.


    Ni andra som har barn i min ålder, följer de eran blick? Finns det någon som har haft barn som inte följt blicken vid 9 månaders ålder och som inte gillar lång ögonkontakt på nära håll som inte har autism idag?


    Ni som har barn med autism, hur var de när de var i 8-9 månaders ålder?

  • Svar på tråden 9 månaders bebis, autism?
  • Anonym (My)
    Äldre 16 Sep 19:17
    #1

    Han låter som en helt vanlig unge

    Mina barn följde inte min blick vid den åldern och pekade jag tittade de på mitt pekfinger. Jag tycker inte att du ska oroa dig!

  • Anonym (f)
    Äldre 16 Sep 20:47
    #2

    Sluta studera din unge som en forskare på zoo. Han låter helt normal. Slappna av och njut istället.

  • Anonym (Ingen­)
    Äldre 16 Sep 21:00
    #3

    Min dotter tittar inte heller när jag pekar och hon klappar inte händer. Hon tycker också om snören och speciellt små lappar, typ tvättrådslappar. Alltid innan hon somnar så pillar hon på ett gossedjur. Jag tror inte du behöver oroa dig.

  • Anonym (Karin­)
    Äldre 16 Sep 21:26
    #4

    Det mesta du beskriver tyder inte på autism. Särskilt att han koordinerar ljud med andra kontaktsätt är "o-autistiskt". Att han ler när du svarar på hans kontaktförsök, att han visar saker, att han interagerar med dig i lek, att han följer åtminstone en del av dina ögonpekningar, att han själv vinkar och pekar (!), alla de sakerna talar emot autism. Barn med autism kan förvisso ha alla de här förmågorna, och ha brister på andra områden, men oftare saknas någon eller några av just de ovan nämnda.

    När han pekar, är det då på saker som han tycker är intressanta, som en fågel eller en bil, en bit bort? Om det är det, växlar han då mellan att titta på föremålet och på dig, för att se om du också tittar? Om han när han är något äldre (han är ju så liten än) gör det, är autism osannolikt. Just denna förmåga till delad uppmärksamhet saknas ofta vid autism. 

    Viktigt är att veta att autism kan se väldigt olika ut, och att olika barn med autism kan ha helt olika uppsättningar symtom och egenskaper som samlat räcker till en diagnos. Många barn med autism ger mycket ögonkontakt, så utebliven ögonkontakt i sig är inte autism, det behöver inte ens vara ett symtom. 

    Din son låter i stort normal, tycker jag. Jag tycker det är synd om du oroar dig i onödan så jag tycker att du ska ta upp dina funderingar med BVC-psykolog (inte ssk, de har sällan diagnoskunskap på rätt nivå) och blir du inte tagen på allvar utan bortviftad, gå vidare och försök få tala med någon som kan resonera utifrån din oro och svara relevant. 

    Lycka till!


    Karin, psykolog

  • Anonym (oroli­g) Trådstartaren
    Äldre 19 Sep 15:54
    #5
    Anonym (Karin) skrev 2014-09-16 21:26:08 följande:

    Det mesta du beskriver tyder inte på autism. Särskilt att han koordinerar ljud med andra kontaktsätt är "o-autistiskt". Att han ler när du svarar på hans kontaktförsök, att han visar saker, att han interagerar med dig i lek, att han följer åtminstone en del av dina ögonpekningar, att han själv vinkar och pekar (!), alla de sakerna talar emot autism. Barn med autism kan förvisso ha alla de här förmågorna, och ha brister på andra områden, men oftare saknas någon eller några av just de ovan nämnda.

    När han pekar, är det då på saker som han tycker är intressanta, som en fågel eller en bil, en bit bort? Om det är det, växlar han då mellan att titta på föremålet och på dig, för att se om du också tittar? Om han när han är något äldre (han är ju så liten än) gör det, är autism osannolikt. Just denna förmåga till delad uppmärksamhet saknas ofta vid autism. 

    Viktigt är att veta att autism kan se väldigt olika ut, och att olika barn med autism kan ha helt olika uppsättningar symtom och egenskaper som samlat räcker till en diagnos. Många barn med autism ger mycket ögonkontakt, så utebliven ögonkontakt i sig är inte autism, det behöver inte ens vara ett symtom. 

    Din son låter i stort normal, tycker jag. Jag tycker det är synd om du oroar dig i onödan så jag tycker att du ska ta upp dina funderingar med BVC-psykolog (inte ssk, de har sällan diagnoskunskap på rätt nivå) och blir du inte tagen på allvar utan bortviftad, gå vidare och försök få tala med någon som kan resonera utifrån din oro och svara relevant. 

    Lycka till!


    Karin, psykolog


    Tack för ditt utförliga svar :)


    När han pekar så pekar han på saker jag frågar efter, typ, vart är lampan, då tittar han upp på taket och pekar på taklampan. Han har inte börjat peka på saker som han finner intressanta, men normalt sett kommer väl det senare? 


    Det är just detta med ögonkontakten som jag oroar mig mest över, men det går lite upp och ner, ibland ger han jättebra ögonkontakt på nära håll men vissa dagar vill han knappt ens se åt mitt håll när jag bär på honom. Under amningen tittar han mig mycket i ansiktet, petar med fingarna på min näsa mun och kind och då ger han mig fin ögonkontakt. Men den där långa, intensiva ögonkontakten är sällsynt, men du menar på att det är normalt? Att bebisar/barn kan vara sådana utan att det tyder på autism? 


    Blickpekningarna har inte existerat alls de sista dagarna, vrider jag på huvudet så kunde han inte bry sig mindre, detta gör mig också orolig, men det kommer kanske senare? 

  • Anonym (Karin­)
    Äldre 20 Sep 17:34
    #6

    Av det du beskriver tror jag inte ni skulle få remiss till utredning i dagsläget. Å andra sidan ska man ta på allvar när en förälder är oroad. Om du tror att du kan ha lite is i magen ett tag till, och kika lite på det här med om han kan titta på saker tillsammans med dig när han är kring ett år, och försöka att inte oroa dig. Utebliven ögonkontakt är inte ett kriterium för autism, många barn med autism tittar i ögonen men saknar andra förmågor, och barn utan autism kan vara mindre intresserade av ögonkontakt utan att det är något fel. Att han pekar med sitt pekfinger som svar på din fråga var lampan är, låter bra Barn med autism är ofta sena med att peka med pekfingret, eller så lär de sig det inte alls. Och om de gör det, gör de det mer sällan som svar på någon annans fråga.

    Hoppas du snart känner dig lugnare, lycka till.

Svar på tråden 9 månaders bebis, autism?