• Anonym (A.)

    Singel..., igen!

    För att göra en lång historia kort...


    Jag och min pojkvän var tillsammans i 2 år. 2 år fyllda av höga berg och djupa dalar. Jag älskar honom mer än livet, det gör jag än idag. Vi kom tillslut fram till att vi inte skulle vara tillsammans längre, vi bråkade och svamlade för mycket..., det var inte någon hälsosam relation.


    I 3,5 månader var vi ifrån varandra, men han fortsatte att skriva till mig nästan dagligen. Han krigade för att få tillbaka mig, och tillslut gav jag efter. Han lovade att bli bättre och blabla...


    Vi försökte igen, i ca 6 veckor, men idag har jag mer eller mindre gjort slut. Denna gång pga han, eller egentligen pga oss. Ibland räcker det inte med kärlek, för jag vet att den finns där... Nu sitter jag här med världens hjärtesorg och utan livslust. Jag orkar inte gå igenom det här en gång till... Det är inte möjligt.


    Jag hade nästan tagit mig ur det efter 3,5 månader, NÄSTAN. Jag var gladare och kunde iallafall leva någorlunda normalt, men nu är jag tillbaka på ruta ett - om inte ännu lägre.


    Jag orkar inte den här smärtan, jag orkar inte drömma om honom varje natt för att sedan vakna krossad och inse att vi inte är varandras längre.


    Jag är så fruktansvärt kär i den här människan, och han är kär i mig.


     


    Det hemskaste som finns är att älska varandra men att inte kunna vara tillsammans, för det går verkligen inte. Hur ska jag överleva? Allt jag vill är att dö.


     


     

  • Svar på tråden Singel..., igen!
  • Anonym (Det går över)
    Anonym (A.) skrev 2014-09-18 02:44:39 följande:

    För att göra en lång historia kort...


    Jag och min pojkvän var tillsammans i 2 år. 2 år fyllda av höga berg och djupa dalar. Jag älskar honom mer än livet, det gör jag än idag. Vi kom tillslut fram till att vi inte skulle vara tillsammans längre, vi bråkade och svamlade för mycket..., det var inte någon hälsosam relation.


    I 3,5 månader var vi ifrån varandra, men han fortsatte att skriva till mig nästan dagligen. Han krigade för att få tillbaka mig, och tillslut gav jag efter. Han lovade att bli bättre och blabla...


    Vi försökte igen, i ca 6 veckor, men idag har jag mer eller mindre gjort slut. Denna gång pga han, eller egentligen pga oss. Ibland räcker det inte med kärlek, för jag vet att den finns där... Nu sitter jag här med världens hjärtesorg och utan livslust. Jag orkar inte gå igenom det här en gång till... Det är inte möjligt.


    Jag hade nästan tagit mig ur det efter 3,5 månader, NÄSTAN. Jag var gladare och kunde iallafall leva någorlunda normalt, men nu är jag tillbaka på ruta ett - om inte ännu lägre.


    Jag orkar inte den här smärtan, jag orkar inte drömma om honom varje natt för att sedan vakna krossad och inse att vi inte är varandras längre.


    Jag är så fruktansvärt kär i den här människan, och han är kär i mig.


     


    Det hemskaste som finns är att älska varandra men att inte kunna vara tillsammans, för det går verkligen inte. Hur ska jag överleva? Allt jag vill är att dö.


     


     


    Mina hjärtesorger har varit lika dramatiska och outhärdliga som din, men idag är de som små ärr jag kliar någon gång om året när någon viss låt kommer upp. Inte mer. Det går över och du är större än den här kärleken. Hade jag vetat vilken man jag senare skulle träffa hade jag sparar tårarna över de män jag trodde mig vara så förälskad i när jag var yngre.
  • hännrick

    Det finns tyvärr inte så mycket att säga annat än "det går över". Det kan kännas som en förolämpning när någon säger det men det är fortfarande sant.

    Tiden läker även brustna hjärtan

  • Anonym (***)

    Att det går över vet jag inte, men man lär sig leva med *det onda*.
    Jag saknar fortfarande mitt ex, min första stora kärlek, trots att jag varken sett eller pratat med honom på 12 år.
    Jag har haft ett långt förhållande under denna tiden o även fått barn, men ändå så har mitt ex alltid funnit i någon tanke o dröm varje dag.

    Vad innebär det att du mer eller mindre gjort slut?
    Har ni försökt lösa era problem? sökt terapi?

  • Anonym (lider.)

    Lider med dig TS. 

    Är i liknande situation, dock så älskade vi båda varandra mer än livet tills han bara lämnade mig för några veckor sedan, han älskar mig men ville inte mer, orkade inte mer. Det känns som att det aldrig skall sluta göra ont, för han valde bort mig. Jag har så mycket kärlek kvar för den mannen och han vill inte ha den. 
    Ändå hör han av sig, ändå pussar han mig när han ser mig och blir världens lyckligaste, hans ögon glittrar, men han vill inte ha mig längre, han orkar inte med oss. Det suger att ta in... 

    Det gör ruskigt ont. Jag vill bara ha en chans till - men han verkar ej villig att kämpa. ;<

  • Anonym (thea)

    vet hur det är...sitter här själv med krossat hjärta... han säger att han älskar mig men orkar inte med maktlösheten som kom när jag gled ner i en depression...det gör ont att han lät mig falla ensam..istället för att ta emot mig vände han mig ryggen för att rädda sig själv.

    skulle han ändra sig skulle förnuftet säga nej men hjärtat skrika ja..för trots allt så det get fruktansvärt ont utan honom just nu...alla drömmar som går i kras

  • Anonym (lider.)
    Anonym (thea) skrev 2014-09-23 22:14:22 följande:

    vet hur det är...sitter här själv med krossat hjärta... han säger att han älskar mig men orkar inte med maktlösheten som kom när jag gled ner i en depression...det gör ont att han lät mig falla ensam..istället för att ta emot mig vände han mig ryggen för att rädda sig själv.

    skulle han ändra sig skulle förnuftet säga nej men hjärtat skrika ja..för trots allt så det get fruktansvärt ont utan honom just nu...alla drömmar som går i kras


    är i exakt samma situation som dig. gled in i en depression och blev lämnad för att han ville rädda sig själv. 

    lider verkligen med dig. 

    om det är någon tröst så är du inte ensam
  • Anonym (thea)
    Anonym (lider.) skrev 2014-09-23 22:21:48 följande:
    är i exakt samma situation som dig. gled in i en depression och blev lämnad för att han ville rädda sig själv. 

    lider verkligen med dig. 

    om det är någon tröst så är du inte ensam
    jobbigt...och i längden mår vi ju båda bättre utan män som kan göra en sådan sak ..men ändå det är tomt, oerhört tomt....men jag vet att det går över även om det inte känns så nu...

    stor kram
  • mr me

    Vilken depptråd. Rynkar på näsan

    "Tis better to have loved and lost. Than never to have loved at all."

  • Anonym (A.)

    TS här... Några år senare. Jag kom över honom. Tro det eller ej, men jag tänker forfarande på honom vareviga dag. Och jag lyckades dessutom bli kär i en annan man hur omöjligt det än kändes just då.

    Jag är nu mer sambo sedan ca 1,5 år med en annan man, och jag har en känsla av att det är påväg åt samma håll som med min föredetta. Man börjar ju fundera varför livet gör såhär mot en? Jag har kämpat och kämpat, eller snarare vi. Kärleken är oändlig, men fortfarande är något inte rätt. Jag känner mig för svag och vågar inte annat än vara kvar. Jag kan inte lämna igen. Hur lyckades jag ens samla mod till det förra gången?!

    Vet hur otroligt dumt det låter. Och förövrigt kommer nog inte en sate läsa detta, skriver mest för min egen skull...

    Jag vill vara lycklig.

  • Anonym (Alla vill vara lyckliga)

    Har läst.
    Vad är det som gör att du tröttnar kan det vara så att du har känslor för ditt ex? 

  • Anonym (Sammabåt)

    Har också läst. Vi är fler här ute som sitter i samma båt.

    Livet är för kort för att må dåligt. Spendera din tid och dina tankar hos nära vänner istället.

    Det är iaf så jag gör för att lindra smärtan.

  • Anonym (A.)

    Inatt tog det slut... Så då sitter man här igen hjärtekrossad... Nä känner ingenting för mitt ex, bara så otroligt olycklig nu... River massa drömmar hela tiden

  • Spagettimonstret

    Tråkigt att höra TS. På det du skriver låter det som att du glider tillbaka i ett distruktivt mönster när du är i relation. Kanske även undermedvetet även dras till män som triggar det? Har du sökt professionell hjälp för att jobba med dig själv och bryta mönstret? Så att du i framtiden kan ha en mer varaktig och hälsosam relation.

  • Zaxika

    Det du skriver berör mig och jag tycker att du verkar vara en stark kvinna. Hoppas du vågar söka stöd hos familj och vänner. Kanske även gå och prata med någon utomstående?

    Hoppas ditt hjärta får läka snart!

Svar på tråden Singel..., igen!