Hur träffades ni? och gärna om det var helt oväntat :-)

Jag hade bestämt mej för att vara singel, faktiskt - jag var 30, och förhållanden var alltid begränsande och jobbiga och faktiskt inte så roliga som jag inbillade mej när jag var singel.

Så, jag bestämde mej för att vara singel och istället resa, dansa, sjunga, träna pole och magdans, läsa, skriva och ha roligt. Mycket bättre utan partner, tyckte jag - och egentligen hade jag nog rätt. Det blir lite av ett ombyte. 

Så gick jag på krogen med några jobbarkompisar och sprang på ett miffo jag verkligen inte gillade alls. 

I slutet av kvällen kom han fram och sa att jag hade snygg röv, så jag tänkte att "Jamen, ett ONS - det är ju bra" så jag drog hem honom och 12 dagar senare var vi ett par - aldrig träffat människan förr, tyckte inte ens om honom först - men han är det bästa och finaste som finns <3

Jag träffade min sambo för lite mer än 3 år sen på en festival. Jag var ganska nere efter en of and on relation som strax innan tog slut på riktigt. Det enda jag ville göra på festivalen var att ha kul och få känna mig fri.

det roliga var väl att festivalen var utomlands och vi då bodde på olika delar hemma i sverige. jag trodde aldrig att det skulle bli något. än mindre något seriöst. men jag blev så väldigt kär och han med så han flyttade till mig väldigt snart och vi är idag förlovade och fortfarande kära och lyckliga.

Det var ganska oväntat då jag inte trodde jag skulle bli kär i någon bra länge för jag kände mig sårad och sviken. dessutom är min smak på fyllan rätt kass så att träffa någon för framtiden på en festival var det sista jag trodde kund ske.

När jag träffade min sambo var jag 25 och hade varit singel i ungefär 3 år. Vi träffades på krogen. Jag hade sett honom på samma ställe veckan innan och tyckt att han var så snygg. Så jag såg till att "vara i hans väg" på rökrutan, så att han snubblade in i mig, och "hej hoppsan". Han drog något dåligt skämt på fyllespråk och jag låtsades som om jag både förstod och som om jag tyckte att det var roligt. Vi gick hem ihop och träffades sedan inte mer på ett halvår. Nästa gång vi stötte på varandra så började vi träffas på riktigt. Vi hade så kul ihop, det minns jag varmt! 

Ja nu snackar vi vilka härliga berättelser Tack! !

Jag och min sambo träffades när vi var 14 år och var på samma kollo. Jag kommer bara ihåg honom från bilder men han har berättat efteråt att han tyckte jag var den sötaste tjejen på kollot. Två år senare jobbade vi tillsammans på samma kollo och strulade lite en kväll när barnen hade åkt hem. Vi hade blivit rätt bra kompisar under den två veckor långa perioden som varit så dagen efter sa jag att jag inte ville mer för att jag inte ville förstöra vår vänskap. Vi var nära vänner i tre år och sen skadade jag knät och blev opererad. En kväll kom han över för att muntra upp mig med ett par filmer och snacks. Filmerna var kassa och det ena ledde till det andra. Dagen efter stod jag emot instinkten att återigen avsluta för att inte förstöra vänskapen. Nu har vi varit tillsammans i åtta år och har en son på 1 år!

Vi träffades unga, ja vi är fortfarande unga ;) Men, ja, så det kanske inte riktigt lika intressant eller spännande hehe

Jag var 18år och han skulle just fylla 20år. Vi träffades på en ungdomsgård för gymnasieelever och äldre ungdomar. Det var ett lokalt band som hade en spelning där. Det var hösten 2005.

Vi hade då under hela sommaren skrivit med varandra på.. ja, just det - Lunarstorm ;) Och MSN såklart. Vi hade en hel del gemensamma vänner och bekanta, men hade av någon anledning aldrig hamnat på samma plats samtidigt ändå, tex på fest. Vi hade sett varandra sådär tvärsöver folkhavet på stan någon gång, men jag sprang snabbt åt andra hållet då. Jag var livrädd för att han inte skulle tycka om mig om vi träffades.

Jag såg honom redan första gången när jag var 14år gammal och blev sådär blixtförälskad i honom. En riktigt crush. Då hade jag ju dock ingen aning om vem han var och det dröjde ju ett par år till det.

Nåväl, där var vi en höstkväll 2005, och vi spanade på varandra tvärs över lokalen. Han ropade hej en gång tidigt under kvällen, men inget mer. När ett par timmar hade gått, så satt han själv i en soffa och fipplade med mobilen. Jag tänkte att nu, det här, det är min enda chans. Jag tog mod till mig och satte mig ner breve honom. Sedan flöt det bara på. Vi pratade hela kvällen och våra vänner åkte vidare. Vi tog en promenad i natten och pratade tills jag var tvungen att åka hem.

Sedan den kvällen var det vi. Vi flyttade ihop 6 månader senare, fick vårt första barn drygt ett år efter vi träffades (inte planerat, men välkommet). Vi har nu varit gifta i tre år och har ännu ett barn tillsammans. I oktober blir det 9år sedan vi träffades :)

Jag träffade min Sambo på firstdate.com 2009. Jag skickade första mailet och hon berättade att hon var lite tveksam på om hon skulle svara eftersom det var lite åldersskillnad mellan oss (jag var 26 och hon var 32). Jag hade kanske inte haft något förhållande värt namnet innan. Hade hängt med lite tjejer någon månad hit och dit innan och jag hade kommit fram till att jag inte passade så bra med tjejer i samma ålder som mig. 

Men hon svarade iaf. Vi sågs några ggr och utvecklade känslor. Hon hade en son sen tidigare med adhd och vi hade det lite svajigt i början men vi kände att det fanns något att bygga på.

Idag är vi fortfarande tillsammans och har en son på 3.5 år. Vi har också precis köpt en stor villa i stockholms-området. Vi planerar flera barn. Ja livet känns bra just nu:)   

Inte så jättespeciellt det sättet vi träffades på kanske.. Men...Kan berätta hur jag mina två senaste killar (haft 3 st, 2 seiösa)

Jag hade nyligen blivit så hårt dumpad av ex nr 1 och var helt miserabelt olycklig efter ett jobbigt och svårt förhållande på några år. Egentligen var det ett kasst förhållande men lätt att vara efterklok...

Iallafall så gick jag med på, efter mycket tvång och peppande, med på att gå på en nyårsfest. Ville gentligen inte men fick med påt.
På denna fest befannn sig en sån SJUKT snygg och trevlig kille (japp han är modell vid sidan om och driver eget företag- ett riktigt kap). Han hade bara ögon för MIG hela kvällen och jag blev helt golvad av hans charm. Mitt ex bleknade på 2 sekunder. Vi hade det underbart tillsammans även om förhållandet inte varade så länge men han fick mig att inse att det finns andra fiska i sjön, minst sagt!

Min nuvarande kille och sambo träffade jag på nätet. Vi sågs ute en kväll och det sa bara PANG. Hade gått på flera dejter via nätet innan och ingen klickade. Detta var mest på skoj men kemin var där från start. Jag blev rätt packade den kvällen och vi gick hem tillsammans (detta var dessutom en vardag...) och jag sov inget på hela natten. Åkte till jobbet minst sagt sliten..... Men bra blev det, är sambos och planerar hus och barn :)

Vi lärde känna varann när vi jobbade på samma lägergård. Eller ja, vi träffades men umgicks inte riktigt och jag tänkte väl inte så mycket på honom då, tyckte att han var snygg och hans "nickname" vid den tiden var "svärmorsdrömmen". Så jag tänkte nog att han var way out of my league ;) Jag hade ändå ingen tanke på relation vid det laget utan njöt av livet utan stress.
Vi addade varann på Apberget (Typ Umeås Lunarstorm) och blev sedan vänner på Facebook men vi skrev inget till varann på två år. 

En kväll i oktober ville jag gå ner till statoil och köpa en chokladkaka och skrev det som statusuppdatering på facebook och han svarade att han bodde i närheten och gärna följde med. Vi hade en jättetrevlig promenad och efteråt följde jag med hem till honom (han bodde bara en minut ifrån mig) och vi snackade, såg film och sen gick jag hem. Vi gick några promenader och sen så blev det tyst ett tag, inget jag tänkte något särskilt över. Sedan blev det midsommar och jag hade sett att han skulle komma hem ifrån en resa på midsommaraftons förmiddag så jag bjöd honom att fira med mig och mina syskon. Han dök upp och sedan den midsommardagen har vi varit ifrån varandra typ...4 dagar max? Haha, vi kan inte släppa varann <3 Ingen av oss är riktigt säkra på hur det gick till men vi liksom bara gled ihop, det är bara så jävla rätt! :)

Vi träffades som 16-åringar på nån chat och blev vänner. Efter några månader kontaktade hans tjej mig och förbjöd mig att prata med honom igen. "Fine" tänkte jag och så förlorade vi kontakten. Tio år senare ses vi på en fest och blir nära vänner igen. Båda har relationer och bor nu i olika städer. Tre år senare är vi plötsligt båda singlar och tjoff sa det så var det bara vi Känns som att det alltid var meningen att det skulle sluta så här.

hej! jag och min sambo har varit ett par i 1,5 år men det känns som hundra år. han har vetat vem jag är sen vi var 18 år, (är 27år idag) han har berättat i efterhand att han såg mig på krogen när vi var 18 och sagt till sin kompis att "henne ska jag gifta mig med". jag flyttade till Norge och mitt tjejgäng hemma började umgås med hans grabbgäng, (min tjejkompis var tillsammans med hans killkompis) han blev kompis med min bästa tjejkompis för att kunna komma i kontakt med mig. hon gav honom min msn och där började våran första resa ihop. jag var i sverige så ofta jag kunde men hade bokat in en resa (skulle vara borta i 5 månader) så det tog slut ganska snabbt eftersom vi inte hade så mycket att bygga på, hade väll träffats i 2 månader då. Några år senare flyttade jag tillbaka till hemstaden och vi träffades- det var som om vi aldrig varit ifrån varandra och nu går både hus och barn planer i tankarna! =)

Jag och min man träffades på en kurs. Han hade egentligen bestämt sig för att hoppa av när vi började prata med varandra.

En dag erbjöd jag mig att köra honom hem. Både han och jag bodde fortfarande "hemma" (hos föräldrarna, var unga).

Den bilturen blev fler och efter 1 vecka blev jag inbjuden till hans föräldrar. Det var sommar och hans mamma och pappa bjöd på saft och bullar.

Det är snart 20 år sen. Vi flyttade ihop efter några månader.

Vi haft några tuffa år tillsammans men nu är vi kärare än nånsin! Så härlig känsla att man kan hålla kärleken vid liv! <3

Vi träffades helt oförhappandes på ett webbaserat diskussionsforum (obs; ej FL!). Han ställde några frågor till mig i ett PM om ett ämne jag svarat på i en tråd och så påbörjades en lång, meningsfull och givande dialog.

Efter ett par månader skulle han till min stad och föreslog en träff, varpå jag nappade. Båda var nervösa till en början, men det släppte direkt när vi upptäckte hur avslappnade vi var i varandras sällskap och hur lätt det flöt på (vi är båda väldigt sociala och lättpratade). Träffen drog ut på tiden - först restaurangmiddag, sen långpromenad, därefter några öl på finkrog... Och så några kyssar på det. Vi tillbringade hela natten och nästa förmiddag ihop i varandras armar, dock utan att ha sex. Dagen därpå sågs vi igen, och det var superromantiskt. Jag var redan förälskad.

Vi har nu varit ett par i ett år och är sådär härligt kära än. Jag tror knappast att det kommer att gå över heller, för vi är verkligen som gjorda för varann och passar så otroligt bra ihop på samtliga plan.

Jag kan ärligt säga att jag var helt inställd på att jag aldrig skulle träffa någon som han, eller någon alls som föll mig i smaken för den delen. Jag hade varit singel i två års tid efter ett långt förhållande som trasat sönder mig totalt och trodde inte att jag skulle bli emotionellt redo för en ny relation på ett bra tag (om någonsin).

Så ja, det var helt slumpartat. De ggr jag har försökt mig på nätdejting eller liknande har det bara blivit fel och jag har känt mig pressad eftersom jag inte kunnat frambringa någon slags känslor. För mig måste det ske spontant, annars blir jag blockerad.

Jag vill också tillägga att jag är en sån person som vet direkt om jag kan få känslor för någon. Så om jag inte känner något rätt omedelbart så är det kört. Om du funkar som jag och inte upplever dig ha några potentiella partners i din omedelbara omgivning, så beror det förmodligen på att det inte finns några sådana där. Kort och gott.

Jag skulle råda dig till att utsätta dig för nya omgivningar och platser där du kan råka stöta ihop med nya, spännande personer. Inte medvetet söka efter nån, men däremot göra dig tillgänglig som i att du syns och har möjlighet att upptäcka.